Vänstern har som väntat gjort ett jippo av klimatfrågan och utnämnt sig till dess frälsare. Nästa år vet vi att de hoppar över till en ny trend. Nu mer än någonsin behövs en konservativ kritik av deras metoder, men framförallt orsakerna till problemen, och följaktligen realistiska (resultatbaserade) snarare än ideologiska (intentionsbaserade) lösningar.
Först måste vi fråga oss hur det egentligen står till med klimatet. Jag är ingen expert på området, men jag tror att både förnekarna och klimathysterikerna har fel, och att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Varken alarmism eller förnekelse är att föredra. Det politiska klimatet i sig är förorenat, vilket vänstern tycks projicera på jordens klimat, som är mycket svårt att förutsäga.
Klimatfrågan används emellertid för att expandera den byråkratiska statsapparatens aspirationer för att mikro-kontrollera samhället, inte minst genom att pådyvla större legalistisk och social press på individen. Agendan är totalitär. Klimatpolitiken är därför enligt mig inte etiskt försvarbar. Gröna produkter, skatter och fredagsstrejker erbjuder inga riktiga praktiska lösningar, utan är mest ett sätt för det socialistiska systemet att värdesignalera och rentvå sig själv samt kollektivet moraliskt. Att ändra lite på metoder är inte att gå till botten med orsakerna.
För detta krävs en djupare filosofisk kritik av den socialist-industriella civilisationen, och inte bara "kapitalismen". För låt oss vara ärliga - detta ÄR en socialistisk civilisation. Globalism är egalitarism för nationalstater. Att kritisera kapitalism ur socialistisk synvinkel blir således en falsk dikotomi.
För det första är vänsterns hela ansats till klimatet orealistisk. Man omfamnar klimatet symboliskt, ur sin ideologiska sociala bubbla, vilket innebär att de inte ens har någon kontakt med naturen. Detta förklarar också deras allergiska storstadsveganism - en djuprotad antipati mot naturen självt. En naturtrogen miljömedvetenhet måste först och främst vara vetenskaplig, inte "social" eller antropocentrisk.
Problemet är således inte "kött", "koskit", "cigaretter", "flygresor" eller andra symboler. Dessa är blott symptom på vänstern överhygienistiska patologier. Problemet är såklart storstaden och socialliberalismen i sig självt. Det är inte VAD vi äter eller tankar bilen med som är huvudproblemet, utan omfattningen, snabbheten och skalan konsumtionen sker i.
Om vi ska sakta ned konsumtionen måste vi förminska staten, politiken, digitaliseringen, vägarna, ekonomin osv- alltså tvärtemot vad vänstern vill - dvs att allt ska bli större och snabbare, inklusive världsbefolkningen. Konsumerism är en produkt av socialism och kapitalism. Vänsterns etik och filosofi är helt enkelt för världsfrånvänd för att driva seriös miljöpolitik, och konservativa röster behövs. Det är naturen och nationen som måste värnas, inte "klimatet".
Vad kan en konservativ miljöpolitik utgå ifrån? Hur angeläget är klimathotet? Diskutera!
Först måste vi fråga oss hur det egentligen står till med klimatet. Jag är ingen expert på området, men jag tror att både förnekarna och klimathysterikerna har fel, och att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Varken alarmism eller förnekelse är att föredra. Det politiska klimatet i sig är förorenat, vilket vänstern tycks projicera på jordens klimat, som är mycket svårt att förutsäga.
Klimatfrågan används emellertid för att expandera den byråkratiska statsapparatens aspirationer för att mikro-kontrollera samhället, inte minst genom att pådyvla större legalistisk och social press på individen. Agendan är totalitär. Klimatpolitiken är därför enligt mig inte etiskt försvarbar. Gröna produkter, skatter och fredagsstrejker erbjuder inga riktiga praktiska lösningar, utan är mest ett sätt för det socialistiska systemet att värdesignalera och rentvå sig själv samt kollektivet moraliskt. Att ändra lite på metoder är inte att gå till botten med orsakerna.
För detta krävs en djupare filosofisk kritik av den socialist-industriella civilisationen, och inte bara "kapitalismen". För låt oss vara ärliga - detta ÄR en socialistisk civilisation. Globalism är egalitarism för nationalstater. Att kritisera kapitalism ur socialistisk synvinkel blir således en falsk dikotomi.
För det första är vänsterns hela ansats till klimatet orealistisk. Man omfamnar klimatet symboliskt, ur sin ideologiska sociala bubbla, vilket innebär att de inte ens har någon kontakt med naturen. Detta förklarar också deras allergiska storstadsveganism - en djuprotad antipati mot naturen självt. En naturtrogen miljömedvetenhet måste först och främst vara vetenskaplig, inte "social" eller antropocentrisk.
Problemet är således inte "kött", "koskit", "cigaretter", "flygresor" eller andra symboler. Dessa är blott symptom på vänstern överhygienistiska patologier. Problemet är såklart storstaden och socialliberalismen i sig självt. Det är inte VAD vi äter eller tankar bilen med som är huvudproblemet, utan omfattningen, snabbheten och skalan konsumtionen sker i.
Om vi ska sakta ned konsumtionen måste vi förminska staten, politiken, digitaliseringen, vägarna, ekonomin osv- alltså tvärtemot vad vänstern vill - dvs att allt ska bli större och snabbare, inklusive världsbefolkningen. Konsumerism är en produkt av socialism och kapitalism. Vänsterns etik och filosofi är helt enkelt för världsfrånvänd för att driva seriös miljöpolitik, och konservativa röster behövs. Det är naturen och nationen som måste värnas, inte "klimatet".
Vad kan en konservativ miljöpolitik utgå ifrån? Hur angeläget är klimathotet? Diskutera!
__________________
Senast redigerad av Saauron 2019-10-01 kl. 19:22.
Senast redigerad av Saauron 2019-10-01 kl. 19:22.