Om ni ska va helt uppriktiga. Hur påverkar feminsimen och vänsterideologin i allmänhet er män?
Detta kommer naturligtvis bli den mest glädjande tråden de fula feminist sadisterna på forumet, har sett nångång här på FB. Men de skulle va intressant om ni kunde dela med er av era erfarenheter. Bryde ni er inte minsta en attityd jag prövat skälv. Så skull ni inte befinna er här, eller?
Ok jag börjar: Personlig tycker jag de är extremt avtändande och kränkande som man. Framför allt är de feminiserade och könsneutrala "sosse samhället". Som är nedbrytande för mej som människa. Efter att ha fått en daglig dos av "mens konst" på tunnelbanan, hört tjejer som urinerar på könsneutrala toaletter; sett äckliga tanter som Brattström, Skyman och mansplaina. En dialog (monolog) som tars sej allt mer absurda former.
Sätt stereotyp feminister på stan. Tvingats på dos av genus flum och utlänningar om patriarkla strukturer etc (en pseudo vetenskap jämförbart med tauråkort). Utstå lite allmänna påhopp på män. Där man får höra att man är våldtäktsman. Samt upplevt den allmänna feminiseringen av samhället. Ett samhälle som tar alla pengar jag tjänar på mitt extra jobb. Känner jag bara tomhet.
Och min libido och livskraft har dämpats till den grad allt jag vill göra är att skjuta mej (nej, inte riktigt så illa
). Vilket naturligtvis glädjer alla manshatande feminister. Varför ens avsluta sin utbildning när alla ens pengar ska gå till invandring och socialbidrag? Och pengar till beta män som tror att dom är bättre än alla andra. I ett samhälle som premierat nollor och där är stävan och ambition bestraffas. Och bara leder till att man får höra att man är en del av ett "samhällsproblem".
Räddningen är våld och köns stereotypa miljöer som kogen. Och en allmän distans till samhället i allmänhet. Ett samhälle som jag egentligen tror att vi som samhällsvarelse vill del av. Funderar på fullt alvar att flytta till Nya Zeeland eller Australien för att fly misären. Skulle klara mej minst lika bra där.
Till och med nära relationer till kvinnor, som inte är genus idioter, påverkas negativt då en skugga kastas över alla kvinnor. Som mer eller mindre verkar ställa upp på feministernas diskurs. Eller i alla fall inte
protesterar mot den.
Jag inser ju att de just detta feminister vill och vill höra. Men varför inte säga som de är? De dom som är svaga som parasiterar på mej för att tillfredsställa sina känslomässiga behov av att förnedra och suga ut män emotionelt och påfallande ofta ekonomiskt.
Hur påverkar feminismen er andra?
Detta kommer naturligtvis bli den mest glädjande tråden de fula feminist sadisterna på forumet, har sett nångång här på FB. Men de skulle va intressant om ni kunde dela med er av era erfarenheter. Bryde ni er inte minsta en attityd jag prövat skälv. Så skull ni inte befinna er här, eller?
Ok jag börjar: Personlig tycker jag de är extremt avtändande och kränkande som man. Framför allt är de feminiserade och könsneutrala "sosse samhället". Som är nedbrytande för mej som människa. Efter att ha fått en daglig dos av "mens konst" på tunnelbanan, hört tjejer som urinerar på könsneutrala toaletter; sett äckliga tanter som Brattström, Skyman och mansplaina. En dialog (monolog) som tars sej allt mer absurda former.
Sätt stereotyp feminister på stan. Tvingats på dos av genus flum och utlänningar om patriarkla strukturer etc (en pseudo vetenskap jämförbart med tauråkort). Utstå lite allmänna påhopp på män. Där man får höra att man är våldtäktsman. Samt upplevt den allmänna feminiseringen av samhället. Ett samhälle som tar alla pengar jag tjänar på mitt extra jobb. Känner jag bara tomhet.
Och min libido och livskraft har dämpats till den grad allt jag vill göra är att skjuta mej (nej, inte riktigt så illa
). Vilket naturligtvis glädjer alla manshatande feminister. Varför ens avsluta sin utbildning när alla ens pengar ska gå till invandring och socialbidrag? Och pengar till beta män som tror att dom är bättre än alla andra. I ett samhälle som premierat nollor och där är stävan och ambition bestraffas. Och bara leder till att man får höra att man är en del av ett "samhällsproblem". Räddningen är våld och köns stereotypa miljöer som kogen. Och en allmän distans till samhället i allmänhet. Ett samhälle som jag egentligen tror att vi som samhällsvarelse vill del av. Funderar på fullt alvar att flytta till Nya Zeeland eller Australien för att fly misären. Skulle klara mej minst lika bra där.
Till och med nära relationer till kvinnor, som inte är genus idioter, påverkas negativt då en skugga kastas över alla kvinnor. Som mer eller mindre verkar ställa upp på feministernas diskurs. Eller i alla fall inte
protesterar mot den.
Jag inser ju att de just detta feminister vill och vill höra. Men varför inte säga som de är? De dom som är svaga som parasiterar på mej för att tillfredsställa sina känslomässiga behov av att förnedra och suga ut män emotionelt och påfallande ofta ekonomiskt.
Hur påverkar feminismen er andra?
__________________
Senast redigerad av Flickpojken 2019-10-01 kl. 12:57.
Senast redigerad av Flickpojken 2019-10-01 kl. 12:57.