VHS-filmernas storhetstid

Kommer ihåg som liten när jag var med morsan och skulle hyra film så stod man och kollade på omslagen, vissa filmer kändes farliga och mystiska som t ex. The Osterman Weekend eller Halloween 2. Sådana filmer hyrdes aldrig utan för min del blev det någon tecknad film där favoriterna var Tom & Jerry eller Starzinger, morsan brukade hyra en komedi som vi såg tillsammans och någon drama som hon såg själv sen när jag gått och lagt mig.

Hände någon gång att brorsan skulle sitta barnvakt för mig och vi hyrde då ibland film. Det var lite samma historia där, komedi för mig medans han välde skräckfilm. Jag låg i sängen så hörde jag ljuden från hans filmer...lät inte alltid så trevligt.

Spola fram till slutet av 90-talet så brukade jag ta med mig min VHS-spelare till en polare och vi hyrde ett gäng filmer som vi kopierade. Polaren var noggrann med att han bara ville köra med SP läget på medans jag körde LP läget, man fick ju in mer film på en kassett (fast med bildförlust enligt han...såg själv aldrig någon skillnad). Han fick snabbt ihop en garderob med film och då vi lånade rätt nya filmer (ibland helt nya) kom det ofta förbi alla möjliga kompisar och kompisars kompisar till han och lånade filmer. Det kostade ju inget för dom och de fick se den senaste eller näst senaste rullen.

Enda filmen vi aldrig lyckades kopiera var "La vita è bella" (Livet är underbart), den hade något kopieringsskydd som vi inte kunde kringgå.

Köpte en hel del film också, speciellt när jag och morsan åkte till Stockholm. PUB hade ett skönt sortiment på skräck/splatter och animé. Problemet var ju att de var galet dyra, runt 300 kr för en VHS kassett (vanliga köpfilmer låg på 80-180 kr) så jag stod länge och försökte klura ut vilken film jag skulle köpa. Jag hade ju inte så mycket pengar att röra mig med på den tiden så det var ett svårt val.

För 2-3 år sedan var jag i en second hand butik och hittade "Nu blåser vi snuten" och "Motorsågsmassakern" på hyr-VHS. De kostade bara typ en tjuga styck, lätt värt för dessa två klassiker!

Idag ligger VHS-rullarna i banankartonger i källaren och väntar på att jag ska göra något med dom. Har försökt koppla ihop datorn med VHS-spelaren, men programvaran som följde med sladden fungerade inte speciellt bra med Windows 7 som jag körde då. Skulle kanske testa att köra ett virtuellt Windows 98/XP och testa igen.

Oj, vilken förlust! Man blir faktiskt nyfiken på vad ni kopierade i övrigt. Blecktrumman å sånt för ungdomar generellt underhållande?

Nyfiken på hur ett sånt kopieringsskydd kan funka.

Caligula filmen med McDowell och Helen Mirren var ganska bra. Jag glodde på den när tv-serien Prime Suspect hade visats på tv och spolade tillbaka några gånger för att kolka in Helens bröst ordentligt. När jag hyrde den så visste jag att den skulle innehålla nakenscener. Men jag var rätt oförberedd på de lesbiska scenerns som fick mig att dra och hyra några porrfilmer senare samma kväll.

Brukade fantisera om vilket drömjobb det måste vara att vara en av dessa kända trailerröster. Typ ta på sig morgonrocken, gå ner till sin lilla privata studio i hemmet, prata in lite text och sedan slappa resten av dagen och invänta en stor jävla check.
Lär inte varit så glassigt i verkligheten, men säkerligen ett schysst jobb

En bidragande faktor kan nog varit filmen Svarta änglar (1994), där Jackson visade att han kunde göra prisbelönta filmer med.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Svarta_%C3%A4nglar

Det var en bra film så vi försökte med olika VHS-spelare men inget fungerade.

Vi hyrde allt möjligt, komedier, thrillers, action. Kommer inte ihåg någon specifik film sådär direkt.

Macrovision var ett kopieringsskydd för VHS, här har du en video som visar hur det funkade. https://www.youtube.com/watch?v=-VqsU1VK3mU

VHS var mysigt på sin tid men kvaliteten på bilden var ju bedrövlig eftersom den blev sämre med tiden. Kan fortfarande minnas hur sur man kunde bli när bilden laggade eller brusade på olika ställen.

Nostalgin som folk får av VHS har väl snarare att göra med alla hyrfilmsbutiker som man besökte och kunde spendera i princip timmar bara att gå runt och läsa på baksidan av VHS-fodralen. Detta levde ju dessutom vidare ett litet tag även under DVD-tiden, innan konceptet med hyrfilmer i princip helt försvann när piratnedladdning och streaming kom in i bilden.

Det finns dessutom en särskild nostalgi runt den speciella "looken" som VHS-bildens sämre färgkvalitet medförde, och det finns en bra video essay om just detta på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=h6RRNNztN5o

Vi lever onekligen i nostalgins storhetstid just nu, frågan är hur länge det kommer fortsätta.

Jag och en vän brukade se Kung Fu-filmer tillsammans på VHS. För cirka tio år sedan tänkte vi se om en av de där klassiska Jet Li-filmer som vi älskade.
Det gick inte, bildkvaliteten var för bedrövlig.

Ja, det var mysigt att lulla runt i videobutiker.

Jag tror att nostalgin också handlar mycket om den enorma kontrasten det är från dåtidens VHS-epok till dagens filmutbud - som bara ligger några musklick bort.
Det var inte bättre då, men det är roligt att läsa om folks minnen från den tiden.

Där finns en intressant psykologisk effekt som jag inte kan förklara men som är helt självklar för mig: film på VHS är mer levande och känsloframkallande än film på DVD. Det är helt ologiskt, och bevisligen fel för dvd har exakt samma, högre, bild- och ljud-kvalitet, varenda gång. Men jag minns tydligt övergångsperioden VHS - DVD i min familj kring 1999. Och det var alltid mysigare att sätta på VHS-filmen trots sämre kvalitet i ljud och bild.

Det har något med att göra att det tar tid att spola, man inte har massor med options, eventuellt att VHS-kassetten är tyngre och boxarna roligare och mindre plastiga, sannolikt all gammal lagrad mysig erfarenhet från VHS-filmer, som gör att en VHS gav mig en positivare känsla.

Samma problem finns idag. Mina barn ser på netflix. Jag HATAR netflix. Den är så sterilt, som en operationssal, att klicka på en ikon, se en film som man egentligen inte ville se och inte vet något om, man kan sluta när som helst och klicka på en annan ikon. Allt detta är oerhört avtändande för mig, så jag återkommer ständigt till min DVD-hylla istället för att klicka på netflix. Utöver att de nästan bara har skräp-filmer naturligtvis, och försöker lura (dumma) användare att se så mycket skräp som möjligt eftersom dessa ger höge vinst för netflix.

Mycket av nostalgin härrör ju från tiden innan smartphones och snabbt internet tog överhanden i folks liv. Både mobiltelefoner och internet har ju funnits sedan 80-talet, men det är först runt mitten på 00-talet strax innan 2010 som det blev lättillgängligt för den stora massan. Alltså folk tänker inte på det men år 2010 var det faktiskt inte alla som hade smartphones. Sociala medier blev på allvar ett stort beroendeframkallande problem först när det blev lätt att logga in på dem via sin smartphone. Innan dess var man ju tvungen att ha med sig sin dator/laptop överallt.

Folk saknar helt enkelt tiden innan allt det där, när saker och ting var mer fysiska, avstånden var längre och mer svårtillgängliga. VHS är ett klockrent exempel på det när det kommer till just film.

Personligen är jag mest nyfiken på hur unga människor som växt upp enbart med snabbt internet och smartphones kommer att uppleva sin egna nostalgi om typ 15-20 år. Jag menar, går det ens att vara nostalgisk till 2010-talet?

Min erfarenhet från CD-åren som började redan 1990, och DVD-åren, säger mig att det inte kommer att existera någon nostalgi kring dem. Naturligtvis ännu värre med streaming, där existerar ingenting att hänga upp sina känslor på. Det sista som har nostalgikänslor verkar vara TV-spel, helst sådana man köpt som kassetter. Vi får se om nerladdade spel ger någon nostalgi. Någon som blir nostalgisk här när han hör ordet Doom? Jag är inte säker.

Det kan iofs bero på att 90% av Netflix filmutbud är filmer med produktionsdatum efter 2010. Siffran stiger till 95% om man tar med filmer producerade efter år 2000. Endast 5% av Netflix filmer är från innan år 2000, och procenten sjunker ju längre bak i tiden man går. Finns inte mycket att känna nostalgi för över där.