Visst saknar man charmen med VHS; i dag refererar t ex vi i "mellan-åldern" mellan bild-kvalitén HD vs. så kallad budget, på TV-skärmen...
VHS-bild, säger i dag de som är omkring 50 bast om "icke-HD".
En halv-sliten, men fullt acceptabel Bondfilm på hyr-VHS gjorde min dag när man var ung.
(När de fortfarande inte var sönderspelade; ack tejper, och dess obarmhärtiga slitage.)
Vi som var med på den tiden när hyr-video var smått exotiskt - för det kostade också pengar för en yngre tonåring - tror jag minns det med ett leende.
Klubben för bakåtsträvare?