I ett känslofyllt inlägg på Facebook skriver Ardalan Shekarabia att den stora invandringen hotar sammanhållningen i Sverige och man måste hålla antalet nyanlända på låga nivåer . Den nationella identiteten måste stärkas och gemenskapande institutioner upprättas. Nyanlända måste göra sig anställningsbara ochta eget ansver.
Rätt anmärkningsvärda slutsatser för att komma från en sosse, tycker jag.
Vad tror panelen,är detta bara ytterligare spel för gallerierna eller en ärligt menad omvändning? Kommer också lägligt ett år efter valet när man lurade moderater och kristdemokrater upp på läktaren med att skrämmas med sd, nu passar der att använda sd-retoriken för egen vinning.
Kopierar in inlägget i sin helhet, med relevanta delar fetade.
https://m.facebook.com/1203338313480...841291?sfns=mo
Rätt anmärkningsvärda slutsatser för att komma från en sosse, tycker jag.
Vad tror panelen,är detta bara ytterligare spel för gallerierna eller en ärligt menad omvändning? Kommer också lägligt ett år efter valet när man lurade moderater och kristdemokrater upp på läktaren med att skrämmas med sd, nu passar der att använda sd-retoriken för egen vinning.
Kopierar in inlägget i sin helhet, med relevanta delar fetade.
Citat:
Det här skriver jag som socialdemokrat.
Idag var jag i Kronoberg för att presentera budgeten. Började dagen med att träffa Växjös kommunledning. Bra och konstruktiv samtal om kommunens läge och statens roll.
Åkte därefter till Alvesta, för att besöka Grönkullaskolan. Mötet med lärarna och skolledning gjorde avtryck. 75 % av eleverna i skolan har annat modersmål än svenska, dock relativt få nyanlända. På andra sidan Alvesta finns en annan skola, där över 90 % av barnen har svenska som modersmål. Den extrema skol- och bostadssegregationen har alltså även nått glesbygdskommuner som Alvesta, något som jag tänkt på i samband med många kommunbesök utanför storstäderna under de senaste åren.
Lärarna på Grönkullaskolan är hjältar. Att skriva att de bär delar av Alvesta på sina axlar är faktiskt ingen överdrift. De visar vad en kompensatorisk skola kan göra på riktigt. De har lyckats höja skolresultaten och när de visade exempel på effekten av insatserna för barnens läsförmåga blev jag tårögd. Vi har en stor integrationsskuld som byggts upp i flera decennier i vårt land. Idag blev det tydligt att de här lärarna är med och amorterar den skulden genom sina insatser varje dag.
Men besöket på skolan idag väcker många tankar som följer med mig på planet från Växjö. Den stora segregationen, som nu även nått svensk glesbygd, är på riktigt ett allvarligt hot mot sammanhållningen, jämlikheten och tilliten i vårt land. Ett hot mot allt det som vi förknippar med välfärdslandet Sverige. Det stora frågan som alla politiker måste fokusera på är inte vem som bär skulden utan vad vi ska göra för att bryta segregationen och skapa ett jämlikt samhälle som håller ihop. För egen del drar jag följande slutsatser.
De senaste decenniernas kombination av växande klyftor, stor invandring och skev fördelning av mottagandet mellan landets kommuner, avreglering och marknadsanpassning av skol-, välfärds- och bostadspolitiken, nedmontering av gemenskapsskapande institutioner som enhetsskola och värnplikt och framväxten av segregerande religiösa friskolor har skapat ett allvarligt läge i vårt land. För att lösa problemen, och jag är övertygad om att vi kan lösa de här problemen, måste vi ta ett antal djärva steg.
1. Med tanke på nivån på invandring de senaste decennierna, både i absoluta tal och i jämförelse med andra europeiska länder, måste vi inse en sak. Ska vi klara av integrationen kan vi inte ha en stor invandring under överskådlig tid. Vi behöver föra en hållbar migrationspolitik och hålla mottagandet av nyanlända på låga nivåer.
2. Vi måste investera kraftigt i utbildnings- och arbetsmarknadspolitik och på riktigt prioritera de insatser som krävs för få ner arbetslösheten bland utrikesfödda. Kommunerna har inte de resurser som krävs för detta. Staten måste, som ansvarig för den förda migrationspolitiken, ta ett väldigt stort ansvar för finansiering och möjliggörandet av dessa insatser.
3. Rättigheter måste tydligt kombineras med skyldigheter. Utbildningsplikten för nyanlända måste följas av fler insatser som tydliggör den enskildes plikt att ta del av samhället och göra sig anställningsbar.
4. Vi måste sätta punkt för marknadsinslagen i vårt skolsystem. Etableringsfriheten för friskolor måste avskaffas, syftet med svensk skola ska inte vara vinst och antagningen till skolorna måste göras på ett rättvist och kontrollerat sätt. Drastiska åtgärder för att bryta segregationen i svensk skola måste vidtas.
5. Vi måste ha nolltolerans mot all form av diskriminering. Ett samhälle, med den etniska, religiösa och kulturella mångfald som Sverige har idag, måste fokusera på likabehandling för att kunna upprätthålla en hög grad av tillit.
6. Segregerande religiösa friskolor måste genast förbjudas. Dessutom måste samhället ta krafttag mot religiös extremism och begränsa religiösa extremisters handlingsfrihet.
7. Hedersförtryck och alla fenomen som hotar de värderingar som svensk lagstiftning bygger på måste mötas med statens nolltolerans.
8. Bostadspolitiken måste prioriteras ordentligt. Trångboddheten och bostadsbristen måste byggas bort genom offentliga och privata investeringar i billiga hyresätter. Samhällsplaneringen måste ha som huvudmål att bygga bort bostadssegregationen. Kommuner ska inte ha rätten att inte bygga hyresrätter. Bostadsförsörjningsansvaret måste tydligt stärkas.
9. Gemenskapsskapande institutioner som nedmonterats de senaste årtiondena måste återupprättas. Nya måste skapas. Den svenska samhällsmodellen kräver tillit och stark gemenskap. Hela samhället måste göra stora ansträngningar för att skapa en inkluderande nationell identitet.
Nu ska jag på SKL:s middag till 100-års minnet av införandet av allmän och lika rösträtt. Då, för hundra år sen, lyckades Sverige lösa riktigt stora samhällsproblem på fredligt sätt. Till skillnad från många andra europeiska länder lyckades extremister inte äga dagordningen. Vi behöver göra det igen. Vi måste göra det.
Jag sa för några veckor sedan att Sverige inte har några problem som vi inte kan lösa om vi jobbar tillsammans. Denna insikt driver mig varje dag på jobbet.
Idag var jag i Kronoberg för att presentera budgeten. Började dagen med att träffa Växjös kommunledning. Bra och konstruktiv samtal om kommunens läge och statens roll.
Åkte därefter till Alvesta, för att besöka Grönkullaskolan. Mötet med lärarna och skolledning gjorde avtryck. 75 % av eleverna i skolan har annat modersmål än svenska, dock relativt få nyanlända. På andra sidan Alvesta finns en annan skola, där över 90 % av barnen har svenska som modersmål. Den extrema skol- och bostadssegregationen har alltså även nått glesbygdskommuner som Alvesta, något som jag tänkt på i samband med många kommunbesök utanför storstäderna under de senaste åren.
Lärarna på Grönkullaskolan är hjältar. Att skriva att de bär delar av Alvesta på sina axlar är faktiskt ingen överdrift. De visar vad en kompensatorisk skola kan göra på riktigt. De har lyckats höja skolresultaten och när de visade exempel på effekten av insatserna för barnens läsförmåga blev jag tårögd. Vi har en stor integrationsskuld som byggts upp i flera decennier i vårt land. Idag blev det tydligt att de här lärarna är med och amorterar den skulden genom sina insatser varje dag.
Men besöket på skolan idag väcker många tankar som följer med mig på planet från Växjö. Den stora segregationen, som nu även nått svensk glesbygd, är på riktigt ett allvarligt hot mot sammanhållningen, jämlikheten och tilliten i vårt land. Ett hot mot allt det som vi förknippar med välfärdslandet Sverige. Det stora frågan som alla politiker måste fokusera på är inte vem som bär skulden utan vad vi ska göra för att bryta segregationen och skapa ett jämlikt samhälle som håller ihop. För egen del drar jag följande slutsatser.
De senaste decenniernas kombination av växande klyftor, stor invandring och skev fördelning av mottagandet mellan landets kommuner, avreglering och marknadsanpassning av skol-, välfärds- och bostadspolitiken, nedmontering av gemenskapsskapande institutioner som enhetsskola och värnplikt och framväxten av segregerande religiösa friskolor har skapat ett allvarligt läge i vårt land. För att lösa problemen, och jag är övertygad om att vi kan lösa de här problemen, måste vi ta ett antal djärva steg.
1. Med tanke på nivån på invandring de senaste decennierna, både i absoluta tal och i jämförelse med andra europeiska länder, måste vi inse en sak. Ska vi klara av integrationen kan vi inte ha en stor invandring under överskådlig tid. Vi behöver föra en hållbar migrationspolitik och hålla mottagandet av nyanlända på låga nivåer.
2. Vi måste investera kraftigt i utbildnings- och arbetsmarknadspolitik och på riktigt prioritera de insatser som krävs för få ner arbetslösheten bland utrikesfödda. Kommunerna har inte de resurser som krävs för detta. Staten måste, som ansvarig för den förda migrationspolitiken, ta ett väldigt stort ansvar för finansiering och möjliggörandet av dessa insatser.
3. Rättigheter måste tydligt kombineras med skyldigheter. Utbildningsplikten för nyanlända måste följas av fler insatser som tydliggör den enskildes plikt att ta del av samhället och göra sig anställningsbar.
4. Vi måste sätta punkt för marknadsinslagen i vårt skolsystem. Etableringsfriheten för friskolor måste avskaffas, syftet med svensk skola ska inte vara vinst och antagningen till skolorna måste göras på ett rättvist och kontrollerat sätt. Drastiska åtgärder för att bryta segregationen i svensk skola måste vidtas.
5. Vi måste ha nolltolerans mot all form av diskriminering. Ett samhälle, med den etniska, religiösa och kulturella mångfald som Sverige har idag, måste fokusera på likabehandling för att kunna upprätthålla en hög grad av tillit.
6. Segregerande religiösa friskolor måste genast förbjudas. Dessutom måste samhället ta krafttag mot religiös extremism och begränsa religiösa extremisters handlingsfrihet.
7. Hedersförtryck och alla fenomen som hotar de värderingar som svensk lagstiftning bygger på måste mötas med statens nolltolerans.
8. Bostadspolitiken måste prioriteras ordentligt. Trångboddheten och bostadsbristen måste byggas bort genom offentliga och privata investeringar i billiga hyresätter. Samhällsplaneringen måste ha som huvudmål att bygga bort bostadssegregationen. Kommuner ska inte ha rätten att inte bygga hyresrätter. Bostadsförsörjningsansvaret måste tydligt stärkas.
9. Gemenskapsskapande institutioner som nedmonterats de senaste årtiondena måste återupprättas. Nya måste skapas. Den svenska samhällsmodellen kräver tillit och stark gemenskap. Hela samhället måste göra stora ansträngningar för att skapa en inkluderande nationell identitet.
Nu ska jag på SKL:s middag till 100-års minnet av införandet av allmän och lika rösträtt. Då, för hundra år sen, lyckades Sverige lösa riktigt stora samhällsproblem på fredligt sätt. Till skillnad från många andra europeiska länder lyckades extremister inte äga dagordningen. Vi behöver göra det igen. Vi måste göra det.
Jag sa för några veckor sedan att Sverige inte har några problem som vi inte kan lösa om vi jobbar tillsammans. Denna insikt driver mig varje dag på jobbet.
https://m.facebook.com/1203338313480...841291?sfns=mo
