Tiden finns tydligen inte, det finns bara saker som rör sig

Så här i efterhand insåg jag att "saker som rör sig" inte var så entydigt som jag antog, men det tog lite tid att haja till.

Inget nytt förstås, men likväl en väldigt bekant, och på något sätt ganska påtaglig känsla.
Nästan så att man kan ta i den.

Fascinerande, tiden står alltså stilla i vakuum.

När/hur står tiden stilla anser du?

Eftersom "tid" är en teoretisk konstruktion och ingen naturlag eller dimension, så får väl tiden anses stå stilla när du uppfattar eller tycker att den gör det.

Bortsett från att tid visst är en av de fyra rumtidsdimensionerna, vilket vi har känt till nu i 114 år sedan Einsteins extremt väl verifierade speciella relativitetsteori kom till.

Och ja, hela den här trådens premiss är okunnigt trams.

/fysiker

Problemet med speciella teorier är att de är *trumvirvel* teorier.

Verifierad, knappast - "matematiskt verifierad" möjligtvis.


Det är ungefär lika dumt som att hitta på en nonsensteori, exempelvis "medvetande i kvadrat är lika med existens" och sen hitta på en uträkning som bevisar teorin.

Ungefär lika är nog en ganska rättvis bedömning, bortsett från detaljen att vi ofta är mer överens om terminologin inom rå logik och värdehantering.
De mjukare värdena går såklart att beskriva med strikt logik också, men hur vi sedan hanterar dem personligen kan kännas som att de överskrider både logiken och det egna förnuftet.

Men det är klart, vi kan prata lite om ytlighet rent generellt, och det behöver inte vara så inrutat för den sakens skull.
Det är ändå en yta som utgår från vårt medvetande, och således kan flummas till lite som en kvadrering.
Eller en sammanlänkning mellan det linjära i våra faktiska upplevelser, och det imaginära/laterala som tillåter cirklarna att snurra, och då kan det se ganska bra ut här i periferin och geometrin.

Bara för att nämna några exempel.

Idiot. Du har precis noll koll på vad du snackar om nu och om vetenskap öht. Läs på om begreppet vetenskaplig teori t ex här (tror jag iofs inte du kommer göra eftersom du är en obildad idiot, men snäll som jag är ger jag dig iaf en chans):
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vetenskaplig_teori

Och när det gäller relativitetsteorin är det få saker vi vet öht som är så välbevisade med experiment och observationer som den. T ex skulle inte GPS fungera om man inte hade tagit hänsyn till hur just den säger att tid fungerar.

Nej. Man kan inte bevisa att något inte finns eller något inte hänt. Den som hävdar att något skett eller finns har bevisbördan, i alla fall enligt vetenskapen.

Tiden är i allra högsta grad något konstruerat.

Fast när det gäller vetenskapliga teorier måste de vara falsifierbara, dvs möjliga att motbevisa empiriskt. Därför att man aldrig kan bevisa att en teori är den slutgiltiga sanningen. Man kan ju aldrig veta i förväg om framtida upptäckter som möjligen inte passar in i hittillsvarande teorier och som därför kommer kräva nya förklaringar. Däremot KAN man visa ifall något nytt experiment INTE går att förklara med nuvarande teori. T ex skulle relativitetsteorin falsifieras av om man upptäckte att det faktiskt fanns objekt som kunde accelerera upp till hastigheter snabbare än ljusets.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Falsifierbarhet

Detta är som vetenskap verkligen fungerar.

Inom vetenskapen fysik ser vi tid som en av de fyra rumtidsdimensionerna. Kan du falsifiera relativitetsteorin med något experiment eller annan observation?

Nu har du redan fått bra svar, men med risk för vissa upprepningar så bevisar man aldrig saker inom vetenskapen, utan man behandlar saker utefter sannolikheter. Det stämmer alltså att man inte kan bevisa att någonting inte finns, men vi kan säga med en hög sannolikhet, som är mindre än tidens existens, att du inte har en elefant i örat. Ju fler faktorer vi lägger till, t.ex. att elefanten har solglasögon på sig, desto lägre sannolikhet. Därutöver så kan man med en hög sannolikhet säga att någonting som är i direkt konflikt med någonting som har hög sannolikhet att finnas, då har en låg sannolikhet att finnas.

Sen klumpar du slentrianmässigt ihop inte finnas med inte hänt. Även om det finns likheter mellan argumenten så finns det väsentliga skillnader. Givet samma referenssystem, där man oaktat detta ändå kan göra samma argument då de då två observationerna av det ur ett referenssystem samma händelse, bägge är lika giltiga och därför bägge har hänt, så är det bra mycket enklare att med ännu högre sannolikhet säga att någonting inte hänt eftersom vi kan göra en observation vilket implicerar att denna hände, och inte en annan. Vi kan även leda det kausala förloppet längre och bli ännu säkrare på att någonting annat inte hände med bakgrund av i princip allt vi vet om fysik, bland mycket, mycket annat, det vi vet om energier.

Så du har rätt i det avseendet att du pratar om bevis eftersom det inte är ett begrepp som används inom vetenskapen, men andemeningen bakom det du säger är helt åt skogen fel.

Sen är det inte den som hävdar att någonting har skett eller finns som har bevisbördan, utan den som hävdar någonting avvikande. Då "avvikande" med utgångspunkt från det som är mest sannolikt, vilket bedöms i enlighet med vetenskaplig metodik.

Gällande frågan om tidens existens så går det emot precis alla observationer och modeller grundade på dessa, logik och sunt förnuft, att det är svårt att veta hur man ens ska börja bemöta frågan eftersom nästan allt, indikerar tidens existens med hög sannolikhet. Bevisbördan ligger både helt otroligt självklart på den som hävdar något annat, där denne då måste omrevidera och formulera om i princip all vetenskap som existerar, samt ha svar på mängder med följdfrågor.
Hittills har jag inte ens hört ett endaste vettigt argument mot tidens existens. Knappt ens ovettiga, mer än att folk "tror", i skenet av motstridiga sannolika indikationer.

Det är trams att påstå att tiden inte finns, och det är tramsargument presenterats hittills. Redan i rubriken är det trams.

Edit. Man skulle nog kanske förvisso formulera en modell för endast tiden som skulle kunna funka med redan existerande modeller. De mer seriösa inom området brukar bemöta detta genom att formulera det som en tidslinje där man existerar samtidigt överallt på denna linjen, men det finns mängder med berättigad kritik mot det också samt implikationer som måste förklaras, och då därutöver så behöver man observationer som indikerar detta samtidigt som modellen då måste förklara motstridiga observationer, och som nämnt så krävs en falsifierbarhet. Dessa mer seriösa modeller är dock en fråga som nog lämpligare diskuteras i en mer seriös tråd om ämnet.

Vad som är tramsigt är att du desperat måste använda dig av begreppet "tid" som en krycka eller snuttefilt för att orientera dig i din omvärld.

Uppenbarligen är tidsbegreppet så abstrakt för dig att du inte kan föreställa dig en existens utan det.

Du kan förstås inte föreställa dig ett universum där atomer och partiklar kan vara i rörelse utan att den där magiska rumsdimensionen "tid" inverkar.

"Men finns det ingen tid så står ju allting stilla!"

"Einsteins matematiska modeller bevisar det!"