Några frågor om manus till förlag

Det låter snarare som att du inte gillar att läsa personliga livsöden, men det finns det ju många andra som gör. Jag vågar hävda att de flesta författare hämtar inspiration från sina personliga erfarenheter.

Hej igen. Jo, det är alltså en roman, fast den handlar om mig. Vad som gör den speciell beror på vilken smak läsaren har, och jag vill helst inte berätta för mycket om handlingen innan jag har fått ut boken.

Jag har också hört att hybridförlag är dåliga, men det här förlaget erbjuder både hybrid utgivning och traditionell sådan. Anledningen till att de inte vill erbjuda mig en traditionell utgivning beror nog, som sagt, på att jag är okänd och kräver anonymitet.

Det är sant att jag tycker levnadsöden i stil med jag växte upp i en sekt/har haft en psykisk sjukdom/begått brott/blev misshandlad osv är extremt tråkiga.

Men skriver inte frågorna baserat på min smak, utan för att ts måste tänka till. Uppenbarligen har ts inte nåt sitt mål med utgivning och det har inget med mig eller min smak att göra. When nothing works, try something else, är ett talesätt jag hört. Ts måste börja vara hård mot sig själv och ställa sig de kritiska frågorna som förläggarna definitivt ställer. Eller ska målet vara ryggdunkningar på flashback? Ok, ts, din romansjälvbiografi är säkert underbar, fortsätt skicka in exakt samma bok till samma förlag år ut och år in, så kommer det nog till sist bli bra. Gav mig för övrigt en idé till en roman, "Mannen som stalkade förläggaren".

Fast alla författare har blivit refuserade massvis med gånger, så det säger inte så mycket. Att TS har lyckats få ett enda förlag att tacka ja i första vändan talar däremot för att TS inte suger helt.

Jo men det såklart. Det har du helt rätt i. Men återigen, jag vill inte racka ned på ts, det är såklart mycket möjligt att ts är jättebra. Men jag står för att jag också tycker att, om du inte har uppnått ditt mål när du försökt samma sak flera gånger, måste du försöka klura ut vad du ska göra annorlunda och det gör du genom att börja ifrågasätta dig själv. Eller hur länge ska ta sitta och skicka in och tänka "Ja men Jk Rowling blev faktiskt också refuserad" ?

Jag har läst gamla blogg inlägg, där författare berättar om hur de har fått refuseringar för manus som de inte har skickat in, och att deras pappersmanus hade återskickats utan att ens ha blivit lästa (en hade satt några gummisnoddar runt manuset, och när han fick tillbaka det så satt gummisnoddarna kvar på exakt samma sätt). Förlagen erkänner inte att de refuserar utan att ha läst manuset, såklart.

Fast nu gör du mig förvirrad. Detta styrker ju bara min tes ännu mer. Ingen är intresserad av att läsa om en okänds människa levnadsöden, just eftersom det inte sticker ut, det är tråkigt, man prioriterar något som är intressantare. Det finns ju en anledning att de inte läser dessa böcker, precis samma anledning som någon inte skulle ta upp den boken i bokhandeln.

Nej, att förläggarna vill hänga med kändisar på tuffa innerstadsklubbar betyder inte att läsarna föredrar Zlatan framför TS.

Vi har uppenbarligen väldigt olika uppfattning om det. Tror vi får lämna det så.

Det finns gott om utgivna självbiografier om okända (ibland anonyma) människors levnadsöden. Så nog finns det somliga läsare, som vill ha den genren också.

Jag fick precis en personlig refusering från Bonnier. De välkomnar mig att skicka in manuset igen efter omskrivning. Jag tycker själv att mitt manus är bra som det är, och jag tror att lektören hade svårt att ta till sig handlingen för att denne förmodligen inte har upplevt sådant som sker i boken. Just nu tänker jag att jag låter bli att skicka in igen. Min bok är min bok, ingen annans, och om jag måste omarbeta den för att få ett kontrakt så ger jag hellre ut den gratis.

En personlig refusering är ändå ett positivt tecken. 9 gånger av 10 brukar manus inskickade via Bonniers manussystem refuseras rakt av med ett halvautomatiserat standardmeddelande i stil med: "Tack för att du skickade in [titel], men vi har valt att inte publicera [titel]..."

Det kan vara en god idé att inte kompromissa för mycket med ditt manuskript, som du säger. Särskilt inte för att blidka Bonniers när du inte ens har en förläggare där. Risken finns ju att du skriver om manuset enligt deras önskemål och blir refuserad igen och hade de verkligen trott att ditt manus hade en chans efter korrigeringar så hade de åtagit sig det arbetet själva. Egenutgivning kanske är den bästa vägen att gå om inga förlag nappar.