Nya karriärvägen - psykisk ohälsa

Det verkar vara en ganska lukrativ bana att ha psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa lönar sig. Exempel på detta är Cissi Wallin, fast nu har det vänt sig mot henne och det hennes offer som gör sig en karriär på psykisk ohälsa. Morgan Alling, Greta naturligtvis. Senaste och värsta exemplet är blatten som inte fick jobbet som receptionist för att han är döv.
Nu ska man ha så många defekter som möjligt (Greta) och helst vara död t.om (Josefin Nilsson) verkar det som.

WOW.... bered dig på elaka kommentarer.... men jag ställer mig bakom dig, håller med dig.

Överallt läser man om alla dessa människor som har diagnoser hit och dit, de är psykiskt sjuka.... alla är typ utmattade/utbrända... även personer som knappt varit ute i arbetslivet.
Detta påverkar ju också skatteintäkterna, att skattepengarna går till FK och vidare ut i bidrag... Många personer försvarar sig med sin diagnos, psykiska ohälsa och gömmer sig bakom den, de lever med den på ett negativt vis.... sedan finns det några få som gör det motsatta, men det är få.
Många verkar skylla på att de inte kan arbeta p.g.a sina diagnoser, psykisk ohälsa m.m. att de behöver vara hemma...men det anser jag vara helt fel i många fall.

Att vara normal (diagnosfri) är det nya onormala. Man har inget att skylla sina misstag på om man inte har någon diagnos...

Har en närstående som senaste året lider av en djup depression i kombination med utbrändhet, sjukskriven 100%, det jag ser (träffar personen dagligen) är att personen blir allt mer inaktiv just för att kravet på rutiner inte finns. Inget krav att jobba, inget krav att gå upp på morgonen, jag tror inte detta gör saken bättre att man isolerar sig från omvärlden.

Kan dra mig själv som exempel. När min dotter dog i helt oväntat i en stroke för lite mer än 2 år sedan fick jag frågan om jag ville bli sjukskriven under en tid, jag vägrade, jag ansåg att det var bättre att komma hemifrån och jobba istället för att bara sitta hemma, vad skulle bli bättre av att bara vara hemma? Jobbet har blivit min flykt från mitt privatliv, en stund på dagen då jag kommer hemifrån, fokuserar på mitt arbete och pausar mitt jävliga hemmaliv.

Föreslår att du slutar läsa kvällstidningar och gör ett besök på olika psykiatriska avdelningar istället.

Motsatsen till tycka-synd-om-mig-människorna är typ Eric Saade, en som inte alls går hem idag eftersom alla misstänker att de har vissa "fördelar" (som de inte förtjänat förstås) och "fuskat" sig fram. Istället frodas de supernegativa. Trump och Greta är likadana på den fronten, negativa från början till slut och på det gör de succé. (dock är Trump mer sympatisk)

Haha jaa, idag är ju dom svaga dom attraktiva.

Det var en tjej på min yrkesutbildning som skolkat massa och skulle bli tvungen att sluta utan intyg. Hon skrev typ ett självmordsbrev till en lärare och fick efter lov att stanna samt intyget. En kille som jag också gick med hade skolkat nån dag för mkt, men han åkte ut.

I dagens värld är det handikappade, sjuka, rashandikappade, förrädare och bögar/flator ja ALLA med defekter är attraktiva.
Vi som jobbar/är friska/ingen belastning för samhället utan bara betalar för alla parasiterna... vi fåe jämt höra hur dåliga vi är oc fel för att vi är vita/hetero/arbetsföra.... lycka till att bygga ett bra samhälle som hela tiden prioriterar de svagaste.

Det är väl snarare så att definitionen på psykisk ohälsa vidgats till att innebära lite av varje. Att jag sörjer en anhörig som gått bort till exempel, eller tycker att en kollega är taskig.

Jo man kanske skulle blivit ett psykfall istället för att leva ett vanligt liv.
Flashbacktomte i sitt esse.

Fast de som drar alla växlar av sina defekter är sällan särskitl svaga.

Jag har en hel del egna erfarenheter av psykisk ohälsa och jag kan också störa mig om diagnoser utnyttjas på olika sätt, jag tvivlar också på vissa. Men jag stör mig även på om det generaliseras för mycket och alla döms utifrån dessa fall.

Psykisk ohälsa är många gånger på högsta allvar med. Över 1 000 personer tar ändå livet av sig varje år, vilket är nästan tio gånger fler än antalet som mördas. Och det får många andra allvarliga konsekvenser där jag kan garantera att ingen vill byta med deras situation.

Jag förstod mig inte heller på till exempel depressioner förräns jag själv hamnade där. Det går inte att förstå vissa saker fullt ut utan egen erfarenhet. Om nu vissa utnyttjar sina sjukdomar så är det för jävligt, för mig är det blodigt allvar och jag skulle aldrig kunna tänka mig bli ”känd” pga det. Jag skulle sannolikt hålla det mer privat och inte göra det till en stor grej. Jag är även kritisk till delar av psykvården och hur diagnoser sätts, vissa har ju skenat på ett sätt som jag inte tycker låter helt rimligt.

Men jag tycker ni gör det väl enkelt och generaliserande och jag skulle själv inte döma ut individer utan att vara säker på deras diagnoser. Men ni gör som ni vill, jag blir inte kränkt över sånt. Inte när det pratas om diagnoser i allmänhet och inte handlar om en personlig attack. Jag förstod ju inte ens själv så, och gör det knappt ens med egen erfarenhet.

Källa på siffran: https://www.folkhalsomyndigheten.se/...tik-om-suicid/

Tillägg: Enligt denna sida är det även uppåt 100 000 självmordsförsök:

”(...)Således har under det senaste året ca 500 000 haft självmordstankar, ca 100 000 genomfört självmordsförsök, och ca 1500 fullbordat ett självmord. Självmordstankar är så vanliga att de kan betraktas som en del av mänskligt liv.”

https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmor...-om-sjalvmord/

Antal döda i trafiken som ses som många: Drygt 300/år.
Döda i narkotika som anses ligga på en skyhög nivå: Drygt 600/år.

Vad menar du?

Ja grejen är att irittationen växer med människor som vill ha stöd och pepp för att de skurar sin toalett !!! Det är detta som är så irriterande. Och det är samma människor som är som Morgan Malling och som tycker att han är så perfekt, fast han är ju inte det.

Det är väl om man varit frisk innan och har en försäkring. Om man inte kan jobba mer tar pengarna slut om man vant sig vid att leva rikt och äta varje dag.

Inte att folk börjar skicka dem massa pengar. De får de pengar andra får och har de inte varit anställda kan det bli problem att få något alls. Och om de kan jobba samtidigt är de ju inte sjuka. Då handlar det ju om att de skriver ihop en fejkhistoria. Folk gillar ju snyft så det kanske funkar. Men en äkta sjuk klarar inte att hålla på med sådant.

Det är verkligen inte en karriär. Det är verkligen inte normalt att ha en diagnos. Det är ju kändisar som är coola med diagnos. En annan blir ju mest mentalt slagen om man skulle råka erkänna något. Då handlar det mest om att folk tror att skaffar man sig bra rutiner så är det ett vaccin. Gå och jobba fast man inte vet vad man håller på med. Motionera fast en psykiskt sjukdom ofta innebär en enorm fysisk trötthet, dvs det går inte. Äta den hippaste maten som folk nu tror botar allt. Inte ens det fixar sjukdomarna. Umgås med folk fast man sitter i ett hörn och inte förstår vad folk pratar om och man blir trött i huvudet över att de är så hyperaktiva och högljudda.

Det är väl då bättre att ta bort medicin för diabetes 2 och högt blodtryck. De människorna kan ju mycket enklare än en psykiskt sjuk människa bli bra av bra vanor. I 60 år har vi nu vetat att för mentala problem som är på riktigt krävs det verklig behandling. Innan prövade man massa saker och inget funkade.

Säg hur jag ska bli rik från att vara psykiskt sjuk. Jag har grundersättningen för sjukpenning. Jag har ju inte varit känd innan så ingen kommer tycka synd om mig.

Har aldrig träffat någon som tyckt ADD var coolt. De flesta säger att det är fejk och man vill lata sig. Men med ADD blir allt superkomplicerat. Man kan diska en disk och det slutar med att fick för sig att även sätta in en paj i ugnen. Trots larmet bränns pajen och sedan tappar man en massa disk och så får man dammsuga och råkar förstöra dammsugaren med vattnet. För att man är så jävla puckad. Ska det vara något fint då att någon annan gör det som är svårt medan man själv bara får sitta och måla och kolla Netflix?

Dessa diagnoser är att man är tappad redan som barn så man har aldrig kunnat lära sig något vettigt. Så får man hysteriska attacker för att man gör allt fel och sitter och lipar en hel dag och slår sig själv för att man är så värdo.

De kunde göra lite mer dokumentärer om hur det är på riktigt. Att man inte blir klar med skolan. Att man jobbar med saker man inte klarar. Att ens föräldrar är uppgivna för att man inte skärper sig. Att man blir 40 och inser att man är där man var när man var 20.

Vill någon ha mina stresskänslor så säljs de riktigt billigt idag.

Jag förstår inte hur dampisar klarade sig förr utan sin mobil.