Värsta stället du varit bajsnödig på

Ibland får jag för mig att promenera hem från jobbet istället för att ta tåget. Det är väl en sträcka på ungefär fyra-fem kilometer.
Den här eftermiddagen senhösten 2015 lämnade jag jobbet i godan tro, men redan efter kanske tio minuter så började jag, från ingenstans, att känna mig skitnödig. Det kanske går över, tänkte jag lite hoppfullt och traskade vidare.
Det gick inte över, istället utvecklades det till akut skitnödighet på bara några minuter. Hastigt tog jag beslutet att här måste skitas! Tajmingen kunde dock inte ha varit sämre, eftersom jag nu befann mig i ett tätbebyggt område.
Likt en vaggande pingvin tog jag mig i maklig takt fram på gångbanan kallsvettig och jävlig. Siktet var inställt några hundra meter längre fram, där jag visste att det fanns obebyggd mark med högt gräs, buskar och träd. De här sista hundratalet meterna kan liknas vid lidandets väg, via dolorosa, alltså den väg som Jesus vandrade med korset. Helt jävla hemskt var det, på alla sätt. Jag fick stanna och knipa flertalet gånger.
När jag väl hade mitt mål inom räckhåll blev jag som en ko som släpptes ut på grönbete på vårkanten. Jag tog snabbt och effektivt sikte på en buske och knäppte i språnget upp både bälte och gylf. Brallorna åkte ner i ren panik och jag satte mig på huk, samtidigt som jag gav ringmuskeln klartecken. Det fullkomligen forsade sur rännskita ut ur röven! Så satt jag i någon minut och bara njöt. Med hjälp av löv och gräs gjorde jag mig fin igen och återupptog promenaden hem.

En annan gång, hemma hos en dejt, vaknade vi båda mitt i natten av min brakskit. "Oj då!" sa hon förskräckt och somnade om igen. Jag låtsades sova. Det här var efter en kväll då jag hållit inne alla olämpliga gaser så att nästan tarmvred utvecklats.

En gång semestrade jag med en kompis i Kroatien. Vi kom till en ny ort och tog in på ett vandrarhem/lägenhet där vi delade toalett med andra. Det var vår första dag på den nya orten och på kvällen gick vi ut för att äta och festa. Jag blev skitnödig någon gång på natten men hade inte lärt mig vägen hem till vår lägenhet. Blev mer och mer skitnödig och var samtidigt full och och ofokuserad. Ragglade runt i panik mellan gatorna och hittade till slut hem till vår lägenhet. Jag var så skitnödig att jag inte kunde hålla mig hela vägen fram till toaletten trots att jag var två meter från toan. Med shorts och kalsonger halvt neddragna till fötterna sket jag ner mig "i steget" fram till toalettstolen. Kom bajs på golvet, shortsen, kalsongerna, på ringen och i toaletten. Här låg jag på golvet med nersketna kalsipper vid fötterna, med bajs över hela golvet, full som ett ägg. Fick ägna en timme åt att städa golvet, spola bort bajs från mina kalsonger och shorts i duschen. Trodde jag hade städat bort allt och dagen efter berättade jag denna historia för min kompis. Samma kväll när vi var igång och drack öl igen hittade han spår av bajs på undersidan av toaringen när han skulle gå och pissa...

På festival i europeiskt land. Är på stranden och känner hur det bara kommer över mig fort som fan. Långt till närmaste baja-maja och dessa var dessutom allt för vidriga för mig. Brukade betala en tia för att använda WC inne på festivalområdet när jag skulle göra tvåaan.
Det var bara att kubba ner i vattnet, simma ut dra ner brallorna och kräma på. Var ingen diarré men ändå var jag tvungen att bajsa så jävla på en gång. Lite jobbigt när folk börjar simma mot en och snygga tjejer är på väg ut. Tack och lov hann jag klämma ut den rätt långa vidriga saken och fly fältet. Ingen aning om någon märkte den. Stressigt var det dock.

Under en prisceremoni, hårda bud att kämpa mot naturkrafterna...

Var och besökte en vän som bodde i England ett par dagar och näst sista dagen vi var där skulle vi gå på en klassisk pubrunda. Problemet var bara att jag hade gått och blivit extremt risig i kistan. (Skyller på en tveksam äggmacka jag förtärt på flygplatsen.)

Redan på första krogen där vi åt middag fick jag springa mellan toan och vårat bord ett par gånger, och värre skulle det bli. Hädanefter fick jag börja på varje ny krog med att hastigt rusa in på deras offentliga avloppslokaler för att inte skita ner mig. Allt som allt blev det dubbelt så många toalettbesök som öl innan kvällen äntligen kom till ett avslut, och andra sidan fick man ju det stora nöjet att få inspektera krogtoaletter i en av de större städerna i England så helt bortkastat var det väl inte.

Jag skulle samåka en sträcka på 10 mil till ett viktigt ställe med ett par 30 år äldre gubbar. Det var tidigt på morgonen och jag var nervös för det som skulle ske under dagen. Tröck i mig en stor tallrik gröt+mugg kaffe. Stort misstag att inta denna lite grövre kosten i kombination med nervositeten. I bilen fick jag sitta i bakre mittsätet ihoptryckt mellan två grövre gubbar. Redan innan jag steg in i bilen hade jag börjat känna av diarrén. Men det var inget jämfört med det jag skulle få uppleva. Efter några kilometer började det på allvar, ni vet en sån där diarré man blir kallsvettig av om man inte får släppa ut. Vi hade tidspress, jag kände inte gubbarna och även om det inte sett ut på detta vis fanns det inte möjlighet att hoppa ur bilen och skita. Det kom som i attacker, 5 minuters kallsvettigt magont följt av ett kort uppehåll. Därefter kom det tillbaka som i vågor, som sammandragningar inför en födsel. Var för socialt obekväm med gubbarna för att våga säga något där jag satt ihopklämd i baksätet. Jag klarade mig men det var nog den värsta bilfärden i mitt liv. När jag väl kunde gå på toa trodde jag att jag skulle få någon form av överdos på endorfiner.

När jag var ute och joggade förra sommaren blev jag plötsligt akut bajsnödig. Har då ungefär 4-5 km hem. Offentliga toaletter finns 1 km bort, men de har såklart precis hunnit låsas för dagen. Är ute på öppen terräng och funderar på hur jag ska överleva kilometern som återstår tills buskagen kommer. Slutar jogga och försöker gå, långsamt och ytterst försiktigt. Fungerade de första 200 meterna, sedan trycker det på nåt fasansfullt. Till sist sprutade det ner i underkläderna och nedför benen, men jag lyckades ganska snabbt hitta löv och torka bort det värsta innan jag kunde ta mig hem.

Brukar ofta bli nödig på gymmet. Ogillar att göra det där och försöker undvika så gott det går, men min mage insisterar på det.

Har annars haft tur.

Värsta stället är ju självklart när man inte har närhet till toalett. Jag var i högstadieålder, på väg tillsammans med kompisar till en kompis födelsedag. Helt plötsligt, out of the blue, får jag jätteont i magen och det börjar bubbla. Säger till kompisarna att jag glömde nåt hemma och börjar halvjogga hemmåt. Halvvägs är det som att vrida på en kran. Det bara kommer och jag bara springer och springer i panik. Trosorna hänger som en hängmatta fyllt av det jag förstår snart kommer att rinna nedför benen. Det gör det också. Ren jäkla tur att jag inte stötte på någon på vägen på denna annars vältrafikerade gångväg. Kommer hem till mina föräldrar, swishar förbi deras förvånade miner över att jag kom hem så tidigt. Rusar in i badrummet medans jag skriker "eran jävla gorgonzolaost" som jag ätit till pappas oxfilé tidigare under kvällen. Kan säga att det tog ett tag innan jag kunde och vågade äta gorgonzola efter det

Hahaha kan inte sluta skratta åt att du avslutade med "Sen var kvällen räddad och jag hade skitkul "

Hahahahaha, herre jösses så kul!

När jag blev akut magsjuk på en hemresa från Afrika, alldeles precis innan transferbussen kom.

Gissa vem bussen fick vänta på en stund...