Kungshallen i Sthlm, sent 90-tal. Åt mexi-mat med en f.d kollega. OBS: det var absolut
inget fel på maten - man får inte rännskita på 1-2 minuter medans man fortfarande äter. Kungshallen var hyfsat fräsch (åtminstone då), och det fanns (finns?) massa bra matställen där. Ibland var det lite skottlossning och andra mindre bagateller, men sällan vid lunchtid, så det var inget man bekymrade sig om..
Men plötsligt gjorde tarmarna uppror, och det kändes som om jag bara fick 15-20 sekunders varning innan det skulle bli en ren katastrof. Frågade (i panik) var toaletterna fanns, och "Miguel, Don Quixote" pekade lite vagt mot ett hörn i food-courten. Jag knäppte upp bältet medans jag sprang. In i ett bås, och sedan - ren njutning..
Men det stänkte lite, så rumpan var inte helt "spotless". Jag såg mig om efter något att torka mig med. Det fanns inget toalettpapper.. Behållaren för pappershandukar var helt tom.. I papperskorgen fanns ett sortiment med blött/blodigt/bajsigt toalettpapper (varför spolar man inte ner sådant?).
Jag ville inte ha HIV eller klamydia/syfilis/gonorré/hepatit/herpes/kondylom eller något liknande!!!
Så jag offrade strumporna, och det kändes väldigt förnedrande. Och jag har aldrig besökt Kungshallen sedan dess.