Snålheten bland svenska familjer

läs hela tråden, tror de framgår ganska klart att de tillhör Svenskar att vara snåla!

Det är snålt. Sjukt beteende att inte bjuda på mat till ett annat barn. Alla måste äta.

En av de sämre typiskt svenska beteenden som man stöter på.

Brukar dela upp maten på det där sättet med vissa vänner, men bjuder man hem någon och inte kommit överens i förväg så håller jag med om att det är snålt..

Blev alltid bjuden på mat och fika hos kompisarna när jag var liten. Samma för dom när vi var hemma hos mig.

Bjuden på fika/mellanmål blev jag under 80-talet och min moder frågade alltid om kompisar ville ha. Gällande middag och lunch däremot var det kutym att vänta på rummet.

Nu i vuxen ålder med egna barn frågar jag alltid om någon vill ha mellanmål och är någon kompis hemma vid mattid brukar jag höra med deras föräldrar om det går bra att dom äter hos oss. Ibland vill man dock bara vara med familjen eftersom det kan vara en av få gånger man är samlade.

Skulle tro att det under min uppväxt var mer fråga om tradition än om snålhet.

När du har en större flock och kompisarna hänger hos dig i princip varje dag så kommer du tillslut ledsna på att käka ägghalvor varje middag. Du hade dessutom blivit less på att behöva handla mkt mer mat var dag för att hålla storköket igång. Lätt för folk utan barn som inte har insikt i hur ofta barn faktiskt leker med sina kompisar. Nu brukar jag dock alltid bjuda alla men förstår de som av olika skäl inte gör. Dessutom stämmer det inte att invandrare bjuder Hej vilt, ofta är sk generösa kulturer de som ofta säger nej till att ta hem kompisar. Märker att svenskar oftast är mer öppna för att ta hem/kompisar än invandrare.

När jag var ung så blev jag ofta hemskickad eller fick vänta på rummet när kompisar skulle äta. Hos vissa familjer var det tom ok att bästa vänner fick äta, men vi övriga fick vänta på rummet eller gå hem. Snacka om att skilja på ungar...
Min mor var lite barnmamma, inte officiellt, men hon tog hand om grannens ungar ofta då hon ändå var hemma med oss. Dom fick självklart mat när dom var hos oss. Vi var dock knappt välkomna in hos dom, än mindre få mat.

Mina barns vänner är absolut välkomna. Jag är fattig som en kyrkråtta, men mat går alltid att ordna och för mig är det viktigt att jag känner till mina barns vänner så jag vill att dom ska känna sig välkomna.
Min sons bästa vän äter middag hos oss flera gånger i veckan vissa veckor. Dagligen gör dom ett stopp hos oss för att ta något att äta efter skolan och sen gå vidare till kompisen för hos kompisen får inte min son äta. Han är inte ens välkommen på middag de flesta gånger. Min sons föräldrar är högutbildade med god inkomst. Det här är ju dock inte bara riktat mot min son, så här har dom gjort för alla sina barn. Har ett par gånger det senaste sagt nej till att ta stopp så bara för att se vad som händer. Resultatet har varit att min son kommit hem och ätit för att sen gå vidare till kompisen eftersom han inte får äta där...

Kan tillägga att jag har inte fått någon kommentar, varken positiv eller negativ, av min äldsta sons bästa väns föräldrar om att jag utfordrar deras son varje dag på olika sätt. Dom har dock åsikter om min ekonomi och minsta lilla krona mamman spenderar på min son är hon noga med att få tillbaka, trots att hon själv "erbjuder" vid olika tillfällen. Snålhet eller annat vet jag inte, men det är talande för hur en del resonerar och det främjar ju inte vår föräldrarelation. Det här är dock den enda familjen som gör så här. Övriga kompisars familjer har samma inställning som jag.

Övriga barns kompisar har vissa allergier så dom är inte hemma hos oss lika ofta, men när dom är får dom självklart mat och är det födoämnesallergi anpassar jag så gott jag kan. Dom är också välkomna att äta hos sina vänner.

Jag samlar mina barn till middag varje dag, jag tycker det är viktigt att vi umgås, men om kompisar är med så sitter ju ingen och pratar intima och privata detaljer. Allt sånt tas ju ändå sällan inför alla. Middagen ser jag inte heller som en tid för problemlösning och negativitet utan det ska vara en lugn och rofylld tid för oss alla att uppdatera oss med varandra. Där får absolut barnens vänner plats.

Eftersom jag minns 80-talet där man fick sitta och vänta på rummet medans kompisen åt middag har jag som regel att alltid bjuda mina döttrars vänner till bordet. Det är dock inte varit så ofta de har kompisar hemma så när det händer är det bara kul att ha någon av hennes vänner till bords.

Dock har jag fått höra att en av min äldstes bästa vänner frågat om min dotter fått äta hemma hos dem och då har hennes far oftast sagt nej. Blir så irriterad när jag hör det.

Handlar väl om att man bara har veckohandlat och lagat mat för ett visst antal personer.
Att äta mat är en sak men jag har varit med om familjer som till och med vägrat en ett glas saft.

Hade även en mormor som blev slagen av sin styvmor på fingrarna med sax om hon tyckte att barnen åt för mycket.
Det där med att dela mat är vi väl inte världsbäst på helt enkelt.