Snålheten bland svenska familjer

Moderator får gärna flytta tråden ifall den är felplacerad.

Jag minns för ett par år sedan när jag var hemma hos min kompis och hans mamma ropade på honom för att det var matdags, jag fick då vänta på rummet tills hela hans familj hade ätit klart och jag blev inte tillfrågad om jag ens va hungrig. Tänker jag rätt här att det är helt ok beteende eller ligger det lite i den Svenska kulturen att man är lite snål? Åtminstone kunde man ju blivit tillfrågad om man var hungrig.

En annan sak när jag var hemma hos en polare och jag hjälpte honom att packa upp sakerna han handlat, han tog då fram en maskeringstejp och började skriva namn på osten, smöret och mjölken? Vad är detta för tramsigt beteende? Man vill alltså inte att någon annan i familjen ska dricka från mjölken som man köpt? Ska man samla på mjölken och ta med sig den i graven eller hur tänker man här?

Kan rabbla upp flera olika scenarion och situationer. Detta är ett snålt beteende och jag vet inte riktigt vart de kommer ifrån. Jag har flera utländska vänner och när vi ibland går ut för att käka något ihop så blir det oftast bråk om vem som ska betala? Ibland när jag får besök hem av någon utländsk kompis så brukar jag få en tallrik med mat som hens mamma lagat.

En sista situation jag kan berätta om som jag varit med om kan nog vara de värsta beteendet inom snålhet. Jag och tjejen hade blivit bortbjudna på tacos hos hennes tjejkompis och mitt i middagen så tar tjejens kille fram sin telefon och börjar knappa på kalkylatorn vad maten kostade, och då frågar hans tjej vad allt landa på för att sedan säga att vi ska swisha 75kr för middagen. Efter denna incident så har kontakten med de här paret uteblivit radikalt då snålhet är en riktig äcklig egenskap.

Kom gärna med diskussioner eller andra situationer ni varit med om. Invandrarsnack och hatkommentarer undanbedes snällt. Vill gärna få fram om det här ligger i den svenska kulturen eller om det olika från person till person oberoende etnicitet.

Det där med maten tycker jag beror på. Nu på sommaren har min son varit ute och lekt hela dagarna och då har jag velat ha kompisfritt vid matbordet för att familjen ska kunna umgås.

Kan även bli så jävla irriterad när jag stått och lagat mat och sonen kommer hem och berättar att han är mätt då han fått mat hos en kompis, vars mamma inte ens har ringt mig för att kolla om det går bra.

Sista är snålhet.

Resterande är bara klassisk svenskhet, dvs undvika kommunicera och bara komma på en lösning för stunden. Tex det där med sätta lappar på sina egna grejer har inte med snålhet att göra, utan för att man ska ha koll på vem som är vems så man slipper tänka och slippa fråga samt undvika missförstånd. Särskilt om man planerat att göra något med en viss grej och sedan kommer hem och ser att man saknar en ingrediens för att laga till något.

Det där med att inte fråga om någon kompis är hungrig kan vara snålhet, men tror det har att göra med att man utgick ifrån att laga mat till X antal personer och det helt enkelt inte räcker. Kan också ha att göra med att de vill slippa problem, bara få middagen avklarad så de kan hålla på med annat. Dock alltid ätit hos andra som barn, mina vänner även hos mig, fungerade bra så har inte stött på problemet riktigt.

Snåla jävlar. Snålheten är utbredd, men det finns också generositet.

Fler anekdoter lär finnas i snål-trådarna.

(FB) Dina snålaste medmänniskor!

(FB) Det snålaste ni varit med om?

När jag växte upp på 70-talet så fick man alltid vänta i kompisens rum när kompisens familj åt. Var och en åt nämligen hemma hos sig, och alla utgick från att respektive mamma hade lagat middag som man skulle hem och äta hos sin familj. Att då komma hem mätt skulle sårat den egna mamman. Förr i ett fattigare Sverige, före 1980-talet, så räckte också en familjs matpengar bara till att försörja just en familj, åtminstone om man tillhörde arbetarklassen. Så det är ingen snålhet utan bara gammal tradition.

Detsamma detta att var och en betalar för sig, delade krognotor och liknande. Allt grundar sig i ett mycket fattigare Sverige som inte är så långt tillbaka, inte fullt två generationer.

Dina exempel om mjölken och tacon är dock helt moderna. De hade aldrig förekommit i det äldre Sverige utan det hade ansetts mycket ouppfostrat att be om pengar för när man bjudit in folk till en måltid.

Intressant läsning om hur det var på din tid. Det har nog lite i det du säger att det kommer från förr i tiden då det var lite mer fattigt.

Har vi några fler som skulle kunna dra ett par rader om hur det var på 60-70 talet.

Så var det på 80-talet med, man väntade snällt på rummet, inget konstigt.
Idag är ju folk gamar och ska ha allt.
Kompisarna får väl äta hemma?
Ens barn tar hem kompisar för att LEKA, det var ingen middagsbjudning, och de hade kanske bara lagat mat till sig, ser inget ”snålt” i det. Men det är väl så nuförtin, entitled lortfolk.

Jag själv har aldrig varit med om detta vad jag kan komma ihåg. Alltid blivit bjuden på mat hos mina kompisar och om det var för lite mat lagad så har jag blivit erbjuden annat och kan tillägga att dom är svenskar.

Haha håller med TS att det är lite konstigt faktiskt...
Det ser inte så bra ut sas.
Självklart frågar man iallafall om vännen också vill sitta med och äta något...
Men det kan ha att göra med blyghet och att det blir lite obekväm stämning kanske?
Ja iallafall så borde svenskar överlag vara mer avslappnade, sig själva och inte tänka på vad andra ska tro hela tiden! 😊

angående första delen.

hade en kompis som aldrig bjöd på mat dock
tycker jag inte du ska döma alla.

ibland lagar man mat och kanske inte har så
det räcker då vill man inte bjuda för att det ser
fattigt ut.

sedan är det väl svenskare än svenska flaggan
att till 100% tacka nej till mat/fika även om man
vill ha.

sista delen med swisharen, han hon har nog inte
många bjudningar.

Relationer och samlevnad: allmänt --> Barn och familj
/Moderator

Vi hade en ko som gick och betade och då fick vi mjölk ibland. Jag satt å kollade på denhär kon ibland och det enda den gjorde var att beta hela dagarna, nåja. Mätta blev vi.