Citat:
Ursprungligen postat av
Stalinfuhrer
Ehh, vad jag vet så är det bara några få enstaka forskare som har föreslagit "tardiv dysfori" som ett koncept, det är knappast något som verkar vara välforskat och något som det råder konsensus om att det existerar. Jag tycker själv konceptet är mycket tvivelaktig och allt de har lyckats "bevisa" är att desto fler olika preparat man har stått på desto svårare och mer svårbehandlad är ens depression - men för mig säger detta inget annat än att dessa personer som stått på flera preparat och/eller under längre tid lider av en mer svår och svårbehandlad form av sjukdomen.. än att det är medicinerna som har förvärrat deras depression permanent.
Jag själv tror att Sertralin hör till en av de absolut bästa SSRI just för att den även hämmar återupptaget av dopamin till viss grad till skillnad från andra SSRI-preparat. Kombinerar man dessutom Sertralin med en NRI som Nortriptylin, Reboxetin eller möjligen Voxra så kommer man få något som även är mycket bättre än wannabe-SNRI skräp som venlafaxin och duloxetin.
Jag tror definitivt det existerar iom att jag själv drabbades. Men jag tror även att man måste ha en speciell sorts hjärna för att det ska hända. Det förekommer ju i möss, det var så man testade antidepp på dem innan man började genmanipulera dem. Man gav dem stora doser antidepp som små, då utvecklade de depressionsliknande symptom som vuxna.
Bara hur jag gissar lite om tardiv dysfori då... tror det drabbar folk som är medicinkänsliga och egentligen står på för hög dos mot hur de funkar, för särskilt förr fick man inte chansen att testa doser under det som de ansåg funkade. Och tror det drabbar människor med en rätt icke-prunad hjärna, dvs en hjärna som liknar ett barns en del. Detta hittar man främst på autismspektrumet.
Dessutom stöds de flesta studier av medicintillverkare. Alla har någon antidepp i sitt utbud. Finns inte en chans att de stöttar en studie i att deras mediciner skulle kunna skada folk för livet.