2006-03-09, 23:46
#1
För ungefär ett år sedan utspelade sig detta. Jag och några polare hade länge letat efter ett perfekt tillfälle att röka en del av vår white widow som de införskaffat för några veckor sedan. En söndag i april var det rätta tillfället.
Vi beger oss iväg till en liten närliggande skog som vi går upp i, och vandrar in till dess mitt. Klockan är runt åtta och det börjar mörkna. Den polaren som ska röka med mig tar upp jointen, och eftersom att den är en av hans första så ser den riktigt rolig ut. Han säger att det tar ordentligt på halsen, och jag som är icke-rökare är inte så värst van alls med att röka så jag tar det lite lungt när jag tar det första blosset. Tänkte att det inte var så illa, så jag drar på lite mer dom senare, och värst som det var så började polaren hosta. Jag skrattar till lite och börjar då själv hosta lite, men släcker törsten med lite vatten och det känns bättre.
När vi rökt upp jointen så ska vi bege oss hemmåt till polaren, fast med en liten omväg förbi en annan polare som ska in och hämta lite munchies. När jag beger mig ned och ut från skogen, så glömmer jag bort vad jag gjort, detta är en fem minuter efter vi rökte, och jag kommer på att jag rökt lite marijuana. När vi går på gångvägen mot polaren så tänker jag ständigt att jag inte kommer bli påverkad - jag är inte så lätt påverkad, intalade jag mig själv.
Fem minuter senare så är vi vid polaren som går in och hämtar lite munchies. Vi andra tre står utanför, och en polare frågar mig om jag känner något. Min första tanke var att nej, det gör jag inte, men just då slår det på och jag ändrar snabbt mitt svar till ja, med ett leende. Det känns som om det är ett stort tryck runt mitt huvud, och som om jag blivit jätteliten, riktigt konstigt. Bästa sättet att beskriva detta är nog som ett spectator-mode liknande. Jag snackar med kompisen om något, och den andra joinar konversationen. Trettio sekunder efter att vi började snacka, frågar polaren som är nykter om jag kommer ihåg vad vi snackade om. Jag svär, ända tills han frågade just den frågan kom jag ihåg allt glasklart, men när han ställde den så försvann allt direkt! Han skrattar lite, och jag också, men vet inte varför. Han skrattar, därför måste något vara roligt, och därför skrattar jag också, tänkte jag.
Polaren kommer ut med en flaska chokladmjölk och några kexchoklader. Munnen är riktigt, riktigt torr och det känns som om tungan laggar efter när jag rör den. När jag sedan intar lite chokladmjölk så försvinner torrhetskänslan, och ersätts av den riktiga chokladmjölkssmaken som jag aldrig riktigt kännt förut. Det smakar riktigt gott och vi börjar bege oss till den andra polaren.
När jag går så känner jag mig riktigt instabil - som om jag inte hade några krafter kvar i benen, och säger till polarna att dom får vara beredda att fånga mig, då jag kan trilla närsomhelst. Fler effekter börjar komma fram och det är nu riktigt mörkt ute. Allt har blivit svart-vitt, som om någon färglagt världen med bara blyerts. Det är riktigt vackert och när det är en 200 meter kvar till polaren så kommer jag inte ihåg någonting förrens jag sitter i hans säng. Det som då direkt kommer på tanke är om det var tänt eller släkt när vi gick upp till hans rum. Jag känner på mig att det var släkt, men ändå inte. En nykter polare säger att det var släkt och jag funderar mera.
När jag förflyttar mig till en fåtölj och lägger mig där så känner jag hur jag plötsligt blir viktlös och som om gravitationspunkten ändrats och satt på min rygg. Även fast jag satt rakt upp så kändes det som om jag låg ner. När jag väl koncentrerar mig så kan jag känna ur musklerna kring mina ben i kroppen börjar lossna, och jag känner dom trilla ner tills det bara är benen kvar. Detta är störtskönt och en polare sätter på min dåvarande favoritmusik; VNV Nation - Standing. Det låter så underbart och jag bara ligger där och njuter. Då blir det dags att spela PS2.
Vi spelar James Bond och det är omöjligt att förstå vad som händer. Verklighetskänslan är frånvarande och jag suger rejält då jag inte kan koncentrera mig på min gubbe, utan tittar på alla fyra och tror att jag styr alla. Jag tittar på polaren som också rökt och frågar om han känner samma sak som jag. Han nickar till lite och jag blir överlycklig att han gör det. Vi lägger ner spelandet och ser på lite serier, som south park. Jag har aldrig förstått den humorn dom har i den, och inte ens när jag är hög så gillar jag den.
Det börjar avta och alla börjar röra sig hemmåt. Väl hemma så är klockan mycket, och eftersom att det är skoldag dagen efter lägger jag mig direkt och somnar på stört. Dagen efter mår jag bra och har fått en insikt i vad cannabis är och vad det har för effekt, något som jag alltid undrat, och lovat mig en gång i tiden att jag skulle testa det, och eftersom att jag trodde det var farligt, bara testa. Men efter lite forskning så blev inte detta saken, utan blev bara en början.
Detta är lätt bland de hårdaste och krafigaste cannabis-rusen jag haft. Dels för att det var första gånge, dels för att det var skitbra grejjer och också för att man var lite nervös och inte visste vad man hade att vänta sig. Kommer ihåg det som om det vore igår.
Vi beger oss iväg till en liten närliggande skog som vi går upp i, och vandrar in till dess mitt. Klockan är runt åtta och det börjar mörkna. Den polaren som ska röka med mig tar upp jointen, och eftersom att den är en av hans första så ser den riktigt rolig ut. Han säger att det tar ordentligt på halsen, och jag som är icke-rökare är inte så värst van alls med att röka så jag tar det lite lungt när jag tar det första blosset. Tänkte att det inte var så illa, så jag drar på lite mer dom senare, och värst som det var så började polaren hosta. Jag skrattar till lite och börjar då själv hosta lite, men släcker törsten med lite vatten och det känns bättre.
När vi rökt upp jointen så ska vi bege oss hemmåt till polaren, fast med en liten omväg förbi en annan polare som ska in och hämta lite munchies. När jag beger mig ned och ut från skogen, så glömmer jag bort vad jag gjort, detta är en fem minuter efter vi rökte, och jag kommer på att jag rökt lite marijuana. När vi går på gångvägen mot polaren så tänker jag ständigt att jag inte kommer bli påverkad - jag är inte så lätt påverkad, intalade jag mig själv.
Fem minuter senare så är vi vid polaren som går in och hämtar lite munchies. Vi andra tre står utanför, och en polare frågar mig om jag känner något. Min första tanke var att nej, det gör jag inte, men just då slår det på och jag ändrar snabbt mitt svar till ja, med ett leende. Det känns som om det är ett stort tryck runt mitt huvud, och som om jag blivit jätteliten, riktigt konstigt. Bästa sättet att beskriva detta är nog som ett spectator-mode liknande. Jag snackar med kompisen om något, och den andra joinar konversationen. Trettio sekunder efter att vi började snacka, frågar polaren som är nykter om jag kommer ihåg vad vi snackade om. Jag svär, ända tills han frågade just den frågan kom jag ihåg allt glasklart, men när han ställde den så försvann allt direkt! Han skrattar lite, och jag också, men vet inte varför. Han skrattar, därför måste något vara roligt, och därför skrattar jag också, tänkte jag.
Polaren kommer ut med en flaska chokladmjölk och några kexchoklader. Munnen är riktigt, riktigt torr och det känns som om tungan laggar efter när jag rör den. När jag sedan intar lite chokladmjölk så försvinner torrhetskänslan, och ersätts av den riktiga chokladmjölkssmaken som jag aldrig riktigt kännt förut. Det smakar riktigt gott och vi börjar bege oss till den andra polaren.
När jag går så känner jag mig riktigt instabil - som om jag inte hade några krafter kvar i benen, och säger till polarna att dom får vara beredda att fånga mig, då jag kan trilla närsomhelst. Fler effekter börjar komma fram och det är nu riktigt mörkt ute. Allt har blivit svart-vitt, som om någon färglagt världen med bara blyerts. Det är riktigt vackert och när det är en 200 meter kvar till polaren så kommer jag inte ihåg någonting förrens jag sitter i hans säng. Det som då direkt kommer på tanke är om det var tänt eller släkt när vi gick upp till hans rum. Jag känner på mig att det var släkt, men ändå inte. En nykter polare säger att det var släkt och jag funderar mera.
När jag förflyttar mig till en fåtölj och lägger mig där så känner jag hur jag plötsligt blir viktlös och som om gravitationspunkten ändrats och satt på min rygg. Även fast jag satt rakt upp så kändes det som om jag låg ner. När jag väl koncentrerar mig så kan jag känna ur musklerna kring mina ben i kroppen börjar lossna, och jag känner dom trilla ner tills det bara är benen kvar. Detta är störtskönt och en polare sätter på min dåvarande favoritmusik; VNV Nation - Standing. Det låter så underbart och jag bara ligger där och njuter. Då blir det dags att spela PS2.
Vi spelar James Bond och det är omöjligt att förstå vad som händer. Verklighetskänslan är frånvarande och jag suger rejält då jag inte kan koncentrera mig på min gubbe, utan tittar på alla fyra och tror att jag styr alla. Jag tittar på polaren som också rökt och frågar om han känner samma sak som jag. Han nickar till lite och jag blir överlycklig att han gör det. Vi lägger ner spelandet och ser på lite serier, som south park. Jag har aldrig förstått den humorn dom har i den, och inte ens när jag är hög så gillar jag den.
Det börjar avta och alla börjar röra sig hemmåt. Väl hemma så är klockan mycket, och eftersom att det är skoldag dagen efter lägger jag mig direkt och somnar på stört. Dagen efter mår jag bra och har fått en insikt i vad cannabis är och vad det har för effekt, något som jag alltid undrat, och lovat mig en gång i tiden att jag skulle testa det, och eftersom att jag trodde det var farligt, bara testa. Men efter lite forskning så blev inte detta saken, utan blev bara en början.
Detta är lätt bland de hårdaste och krafigaste cannabis-rusen jag haft. Dels för att det var första gånge, dels för att det var skitbra grejjer och också för att man var lite nervös och inte visste vad man hade att vänta sig. Kommer ihåg det som om det vore igår.
