2006-03-09, 23:24
#1
Tänkte skriva ner min debut på candyflippning. (E och Syra)
Kvällen började vid 7 tiden på Donkin Donuts där jag och min flickvän satt och drack kaffe. Planen för kvällen var
Efter filmen tagit slut bestämde vi oss för att ta tunnelbanan hem till min lägenhet. Under resan hem kunde jag inte sluta fundera över de människor som åkte i vagnen med oss. En kvinna som satt mitt emot oss hade oproportionerligt stora ben, just då hade jag kunnat svära på att låren i sig vägde en 30-40 kilo styck. Fast det var inte bara våra medresenärer som ställde till det för mig. Golvet på vagnen började röra sig och forma fraktalliknande mönster. Syran var än så länge inte för stark och vi hade inga problem med att orientera oss hem.
Väl hemma så tar vi fram vattenpipan och lägger på några knippen gräs. Efter två tre puffar så kickstartas mina hallucinationer. Väggarna börjar morfa och alla hörn blir lite runda, jag får känslan av att rummet ser mer och mer ut som insidan av en badboll. Färgerna blir mer intensiva och alltmer röda/bruna. Helt plötsligt kommer en av de jag delar lägenheten med hem. Försöker verka normal och går ut och säger hej, gick väl sådär… Fick fram ngt om att hon var välkommen att röka vattenpipa med oss. Tjejen sitter och småfnissar i rummet och pratar om hur skum musiken är, hon tycker den är alldeles för långsam. Tjejen jag delar lägenhet med kommer in och gör oss sällskap med vattenpipan. Försöker föra ett vettigt samtal men har problem med att hennes ansikte ser ut att ha fjäll, ungefär som en orm. Tjejen får en skrattnoja och pekar på min garderob. Hon utbrister helt plötsligt ”hörde ni det där? Garderoben rapade!”. Ungefär vid denna tidpunkt så inser jag att det är lika bra att berätta vad vi håller på med. Vi sitter och chillar med vattenpipan och ett par öl en timme eller så innan vi bestämmer oss för att vi ska ut och dansa.
Vägen till klubben var bland det mest förvirrande jag varit med om. Tunnelbanestationen hittar vi till men vi lyckas inte förstå hur maskinen där vi ska köp biljetter fungerar. Den är stor gul och just då lite hotande. Efter dusten med biljettmaskinen så tar vi oss ombord på tåget. Tågets inbromsande och accelererande får mig att känna mig som om jag åker ut i rymden. Det är en nästan viktlös känsla. Jag och tjejen sitter och viskar om människorna vi ser på tåget, de har alla fel proportioner. Ett huvud som är för stor eller en jacka som har för starka färger. Ljuset från gatorna utanför tar fraktalform och gör att jag inte kan se ut ur vagnen, jag ljuger om jag säger att det inte bidrog till rymdkänslan.
Vi tar oss slutligen till klubben där vi sitter och tittar på människor, ljusshowen och musiken. Folket som dansar verkar konstiga, det känns som om de är där för att uppträda bara för oss. Vi har hur kul som helst med att kommentera och filosofera. Efter ett tag bestämmer vi oss för att ta E tabletterna som vi har med oss. Går in på toaletten som är fylld med klotter som ser tre dimensionella ut och gungar i takt till musiken. Efter en hel del fiffel lyckas jag krossa tabletten och sniffa den. Tar mig sedan tillbaka till soffan och väntar på tjejen. Börjar snart känna hur mjukt allt är och bestämmer mig för att rolla en joint för att fira. Puffar på och stortrivs tills tjejen kommer tillbaka några minuter senare. Efter kanske 5 minuter bestämmer vi oss för att dansa. LSD och E ÄR en bra kombination, varenda rörelse känndes som att flyta. Kläderna var som bomull på huden… Vi dansar på i 3.5 timmar med några pauser för öl och jointar. Mot morgonkvisten bestämmer vi oss för att ta en taxi hem. När vi kommit hem så ser vi en film och somnar snart.
Kontentan: Hade en underbar kväll, ruset var ibland lite väl starkt men allt gick väl.
Ni får ha överseende med språket har rökt lite före jag skrev den
Kvällen började vid 7 tiden på Donkin Donuts där jag och min flickvän satt och drack kaffe. Planen för kvällen var
- Att ta syra
- Att gå och se en film på en 3D biograf
- Gå på nattklubb
- Ta E
Efter filmen tagit slut bestämde vi oss för att ta tunnelbanan hem till min lägenhet. Under resan hem kunde jag inte sluta fundera över de människor som åkte i vagnen med oss. En kvinna som satt mitt emot oss hade oproportionerligt stora ben, just då hade jag kunnat svära på att låren i sig vägde en 30-40 kilo styck. Fast det var inte bara våra medresenärer som ställde till det för mig. Golvet på vagnen började röra sig och forma fraktalliknande mönster. Syran var än så länge inte för stark och vi hade inga problem med att orientera oss hem.
Väl hemma så tar vi fram vattenpipan och lägger på några knippen gräs. Efter två tre puffar så kickstartas mina hallucinationer. Väggarna börjar morfa och alla hörn blir lite runda, jag får känslan av att rummet ser mer och mer ut som insidan av en badboll. Färgerna blir mer intensiva och alltmer röda/bruna. Helt plötsligt kommer en av de jag delar lägenheten med hem. Försöker verka normal och går ut och säger hej, gick väl sådär… Fick fram ngt om att hon var välkommen att röka vattenpipa med oss. Tjejen sitter och småfnissar i rummet och pratar om hur skum musiken är, hon tycker den är alldeles för långsam. Tjejen jag delar lägenhet med kommer in och gör oss sällskap med vattenpipan. Försöker föra ett vettigt samtal men har problem med att hennes ansikte ser ut att ha fjäll, ungefär som en orm. Tjejen får en skrattnoja och pekar på min garderob. Hon utbrister helt plötsligt ”hörde ni det där? Garderoben rapade!”. Ungefär vid denna tidpunkt så inser jag att det är lika bra att berätta vad vi håller på med. Vi sitter och chillar med vattenpipan och ett par öl en timme eller så innan vi bestämmer oss för att vi ska ut och dansa.
Vägen till klubben var bland det mest förvirrande jag varit med om. Tunnelbanestationen hittar vi till men vi lyckas inte förstå hur maskinen där vi ska köp biljetter fungerar. Den är stor gul och just då lite hotande. Efter dusten med biljettmaskinen så tar vi oss ombord på tåget. Tågets inbromsande och accelererande får mig att känna mig som om jag åker ut i rymden. Det är en nästan viktlös känsla. Jag och tjejen sitter och viskar om människorna vi ser på tåget, de har alla fel proportioner. Ett huvud som är för stor eller en jacka som har för starka färger. Ljuset från gatorna utanför tar fraktalform och gör att jag inte kan se ut ur vagnen, jag ljuger om jag säger att det inte bidrog till rymdkänslan.
Vi tar oss slutligen till klubben där vi sitter och tittar på människor, ljusshowen och musiken. Folket som dansar verkar konstiga, det känns som om de är där för att uppträda bara för oss. Vi har hur kul som helst med att kommentera och filosofera. Efter ett tag bestämmer vi oss för att ta E tabletterna som vi har med oss. Går in på toaletten som är fylld med klotter som ser tre dimensionella ut och gungar i takt till musiken. Efter en hel del fiffel lyckas jag krossa tabletten och sniffa den. Tar mig sedan tillbaka till soffan och väntar på tjejen. Börjar snart känna hur mjukt allt är och bestämmer mig för att rolla en joint för att fira. Puffar på och stortrivs tills tjejen kommer tillbaka några minuter senare. Efter kanske 5 minuter bestämmer vi oss för att dansa. LSD och E ÄR en bra kombination, varenda rörelse känndes som att flyta. Kläderna var som bomull på huden… Vi dansar på i 3.5 timmar med några pauser för öl och jointar. Mot morgonkvisten bestämmer vi oss för att ta en taxi hem. När vi kommit hem så ser vi en film och somnar snart.
Kontentan: Hade en underbar kväll, ruset var ibland lite väl starkt men allt gick väl.
Ni får ha överseende med språket har rökt lite före jag skrev den
Synd bara att jag blir så fruktansvärt sugen på att testa syra, men aldrig får tag på det. 
