Citat:
Ursprungligen postat av
jan-sandelius
Vad säger ni medium om övernaturliga väsen som vättar tomtar troll älvor skogsrået etc.Seriösa medium brukar iaf påstå att tomtar och vättar existerar men är det möjligt för en vanlig person utan övernaturliga förmågor att se höra och kommunicera med dom?
Det som berättas om "tomtar, vättar, alver, älvor, troll och vad det nu kan vara har ju varit att det kan finnas vissa kännetecken som avslöjar deras närvaro.
Vissa sådana kännetecken tycks vara så vanliga att det berättas i flera olika länders folktro - samma sak alltså.
Som tex i hela den nordeuropeiska kultursfären, från Irland och hit till Skandinavien, så anses ett "grönt sken" som lyser upp ett träd i skogen beteckna älvornas närvaro (fairies på engelska).
Jag har bara sett det en enda gång, när jag var på promenad i skogen på väg till ett forntida gravfält.
Det gjorde mig rätt så häpen, eftersom jag inte var beredd på att se hur en trädstam liksom lysten upp med ett så tydligt grönt ljus - precis som om gröna "diskotekslampor" lös på det.
Kul, tyckte jag.
Folklivsupptecknare osv har ju berättat mycket annat också, som att man inte alls behöver vara något "medium" för att ända kunna höra både röster som sånger från djupt nere i en gravhög, om man lägger sig för at vila på den.
Eller - ännu värre - att man får höra ett "förmaningens ord" om man råkar ställa sig om pissa på en buske under vilket "Pysslingarna" har sin boplats.
Därför bör man säga ifrån högt, innan man gör något som man inte kan göra ogjort.
Ty de underjordiska kan vara nog så hämndlystna om de anser sig ha blivit behandlade orätt av någon.
"Träd som pratar med en" är något som man också kan läsa om i de gamla berättelserna.
I vissa fall har dessa träd varit pratsamma ända upp till vår egen, moderna, tid ... tydligen ... =)
Iaf är det något som nutida folklivsupptecknade har fått förklarat för sig ... och vem är väl de att säga emot.
Inget träd har "pratat" med mig, emellertid.
Det är bara kring forntida Gravhögar som jag upplevt mysko saker & ting, som inte så lätt låter sig förklaras.
Och varför skulle man göra det, förklara det ... det blir ju så mycket mer givande att låta det vara så som det var, eller hur.
Och, om någon nu hade velat göra något för "Gravhögarnas Rådare," så att säga, så finns det ju gamla goda råd om hur man bör gå till väga.
En sådan sak är att lämna en "offergåva" (något ätbart brukar vara uppskattat) precis vid ena kanten till deras "port."
Då krävs det såklart att man vet var porten är ... något som inte alltid är så lätt att se.
Men "porten" visar sig för den som de vill ska få se den. Och då ser man precis vad det är. Det finns inga tvivel.
Vid förfrågan om varför de bodde där, så har det blivit beskrivet att på dessa ställen är avståndet mellan "världarna" som närmast, eller kortast, så det är därför de befinner sig just där på de platserna.
Ja, enligt vad folklivsupptecknarna skrivit ner alltså. Och de fick sina uppgifter från de som sade sig ha haft sådana upplevelser.
Ibland så undrar jag verkligen.
För mina egna upplevelser hade så lätt kunnat tolkas på vilket sätt som helst.
Är verkligen dessa gravhögarna så tomma som det sägs?
Eller är det i själva verket bara så att vi inte alltid kan se, eller tillåts se, hur det Verkligen ser ut där.
Någon "Näcken" har jag däremot inte sett.
Och inte hört heller.
Det ska man kanske bara vara glad för, med tanke på att det inte brukar sluta så bra för de som hört Näcken spela.
"Puggen," däremot ... det är ett mörkt naturväsen som kan ligga på lur ute vid stigen, eller gången, och hoppa upp på ryggen på en när man går förbi.
Då kan det plötsligt bli så väldigt tungt att tå, för man bör ju inte bara sin egen vikt längre utan läppar med detta väsen också. Som klamrar sig fast på ryggen.
Den vill tydligen inget illa, utan hoppas väl egentligen mest på att få en snabb tur med fartvinden genom håret.
Så om det börjar ta emot på vandringen, då bör man snabba på steget.
Men Puggen är egentligen ett gott naturväsen. Som naturens egen "Tomte" kan man kanske mena.
Är man bara respektfull ute i skogen och naturenen så råkar man nog inte illa ut av den.
Bra saker kan vara att tex - "Hälsa på gamla ståtliga träd, när man passerar förbi" ...
Särskilt då vilda fruktträd och buskar. Alla fruktbärande träd och buskar som hamnat där av sig själv har alltid ansetts som "Heliga". Det har ju varit en Gåva till de som bor på platsen, och sånt bör man visa tacksamhet mot.
Päronträd, Hagtorn, Hyllebär, osv är välkända sådana.
I Falsterbo finns det ett Fridlyst urgammal päronträd, som hamnat där av sig själv.
Under det har man ansett att en familj skomakare-pysslingar bor.
För några år sedan var det nära att trädet dog, men så började man åter igen lämna offergåvor till Pysslingfamiljen, och ... trädet började åter visa liv. Det är gammalt och skräpigt, men det lär nog finnas kvar så länge Pysslingarna sköter om det. Och de stannar kvar så länge vi visar vår uppskattning för deras möda ... =)
Det räcker alltså inte bara med att fridlysa det, man får lov att hjälpa det litet på traven också tror jag.
Det finns, förresten, fler urgamla heliga offerträd i "Närheten" ...
Hela det där området kräng Näset verkar ha varit ett speciellt område, och var så ännu mer förr än nu.
För 200 år sedan var ju hela Näset nästan som en ö, eftersom det skiljdes från land av en stor, avlång mosse som gick nästan från kant till kant av det långsmala näset.
Men det är ju utdikat och torrlagt idag, tyvärr.
Men resterna i form av heliga offerträd finns kvar.
Vissa hör till Sveriges allra äldsta träd av sina respektive arter.
Och där går det att vara med om ... minst sagt oförklarliga saker.
Sådan platser bör man vara rädda om, för snart kommer de att vara borta allesammans.
Inte ens ett träd kan leva för evigt, eller hur.
