Varför vill någon ha barn?

Du har då inga barn iaf.

Jag åker också på konserter och skidsemester. Däremot är jag lite mer låst i vardagen.

Det utomstående helt missar och inte förstår är den kärlek man känner till, och får från, sitt barn.

Du missar meningen med livet. Visst, du har mer tid till förströelse och kortsiktig njutning. Men det uppväger inte förlusten av känslan av verklig mening.

Don't bother. Folk som du är inget vi vill ha i genpoolen.

Exakt. Jag har dessutom inga syskon och min far har inga bröder. Så fädernelinjen hängde helt och hållet på mig. Nu har jag två barn, varav en son, som kan bära familjens namn och traditioner vidare. Det är liksom lite "mission accomplished" över det.

Är något tragiskt över 40+ människor som inte har barn. De blir allt som oftast ganska ensamma. Eller så umgås de med andra i samma ålder och lever twenty-something liv trots att de är närmare 50 år gamla. Och det mina damer och herrar. Det kallas för något. Tragiskt!

Det blir väl lite bättre om man ändå lever i en stabil parrelation. Att vara gammal singel som aldrig haft nåt ordnat familjeliv är beyond tragiskt.

Du är uppenbart bara avundsjuk.

Avundsjuk på ett meningslöst liv? Tell me more?

Darwinism är ingen avskalning av oönskade element, om det var det du trodde. Socfall och blattar från söder om Sahara tillhör nog oftare grupperna som verkligen avlar av sig, och sprider sig. Hur många högutbildade med fler än två ungar känner du?

På sikt kommer det bara att vara just blattar kvar. Inte ens socfallen klarar av att upprätthålla deras takt

Darwinism är jobbigt att diskutera i Sverige, när så många tror att det är den starkes överlevnad - en feltolkning som försvann i översättningen av någon upplaga. En bättre översättning är den anpassningsbares överlevnad

Aha, Ok. Du åker kanske på 1-2 konserter eller har en semester i året, men du lär knappast ha den samma frihetskänslan idag som du hade innan du skaffade dig kärring och ungar. Jag kom för drygt två veckor sedan hem från en 2 veckor lång MC tripp i Norge, innan dess så firade jag 31 årsdagen med vänner på Mykonos och snart så åker jag till Italien för att kolla på Grand Prix racet på Monza, jag lever livet fullt ut med andra ord.

Jag ser inget problem i de som är 50+ och singla/barnlösa, de har av olika skäl valt att skippa barn och familjelivet. Om man är över 30 eller över 50 och barnlös så betyder inte det att de lever livet som de gjorde när de var 21 år.

Har du frågat dina föräldrar varför dom ville ha barn?

Nej, det är/var inte mitt problem.

Ja, om du tycker att det är "fullt ut" så gör du väl det. Det handlar ju om pengar också. Bara för att man är ensam så kanske man inte har råd att leva som du gör.

Vi var bortresta 4 veckor i sträck. Österlen, Provence, Katalonien, Tyskland... Bilsemester. Och till vintern ska jag och mina skidkompisar åka till Japan en vecka.

Vi gör även en massa saker till vardags. Är det samma saker som vi hade gjort om vi inte haft barn? Nej, förmodligen inte. Men det är kul att återupptäcka vattenrutschkanor, bergochdalbanor, gokart och sånt också.

31 sa du? Jag var 35 år när jag fick mitt första barn. Kände nog som du då. Kommer ihåg hur jag och min flickvän brukade skratta åt stressade barnfamiljer på semestern osv.

Livet går i faser helt enkelt. Förr gillade jag t ex att dricka mig full och gå ut och festa. Vi bodde alltid mitt i smeten. Nu vill jag för allt i livet inte bli bakis. Vi ska ha kräftskiva med grannarna ute i vårt villakvarter och det enda jag tänker på är att jag måste undvika att bli full. Ska ju ut och jobba i trädgården dagen efter. För någon som fortfarande gillar att supa sig full ter det sig säkert helt obegripligt dock.

För att de som skaffar barn är själviska och/eller svaga människor som inte kan eller vill leva ett liv i avskildhet.

De inser heller inte (lever med skygglappar) vilken oerhört trasig värld vi samexisterar i och vad som kan potentiellt inträffa i deras barns liv förutom den oundvikliga döden som vid 9/10 fall inte att likna vid en harmonisk upplevelse. Fullständigt vanvett men ett logiskt sådant då människor älskar att förvirra sig själva i kärlek osv (lura sig själva). Säkert många fler faktorer som spelar in, t. ex flockens syn på dig etc. Någon skaffar barn för att försäkra sin egen framtid m.m.