Citat:
På dig låter det som om grupper typ NS (Klas Lunds organisation) och NMR har någon slags makt och att de som drar i trådarna i det svenska samhället ser det som att dessa organisationer kan göra något drag som våra ”string pullers” kan tycka vara något slags påtagligt problem.
Jag har för några dagar sedan påpekat att Iran, som har ungefär samma motståndare som NS och NMR, inte kan göra ett skit åt dessa motståndare trots 80 miljoner invånare och flera tusen stridsvagnar. Syrien kunde inte få västmakterna och dess främsta allierade i Mellanöstern att ”följa sin egen regelbok”. T o m när ryska trupper, backade av lika många kärnvapen som USA, kom kunde Israel fortsätta bomba en del styrkor lierade med Assad. Svenska nazister har ungefär lika stora potentiell makt som en djungelstam i Afrika när den europeiska kolonialmakten kom i form av några soldater i vit uniform och tropikhattar med vattenkylda kulsprutor och sade ”här skall vi starta upp en gruva på ert territorium, nu skall era stammedlemmar arbeta hos oss i gruvan”. Om då djungelhövdingen lät sina män dansa någon slags krigsdans för att visa att de var krafthannar (alltså något typ att stå och heila för en svensk nazist) som minsann kunde kriga så var det bara för kommendanten och säga ”pust, så fånigt” och gå fram och skjuta djungelhövdingen i huvudet eller låta mannarna sätta en kulkärve i hans krigare. I djungeln, för folk som gick förbi, kunde djungelkrigarna kanske te sig skrämmande, ungefär som en skinhead eller raggare kan te sig skrämmande för vanligt folk som går förbi. Kom dock ihåg att en judisk tant tordes dänga en handväska i huvudet på fanbäraren i NRP-demonstrationen i Växjö 1985. Detta trots att den här killen faktiskt var farlig på riktig och några år senare faktiskt dödade en person (senare begick han ett till mord eller dråp, tror jag). Räddare än så är inte ens vanliga medborgare för nazister. Föreställ er då hur rädda ”string pullers” är för svenska nazister. Svenska nazister har inga möjligheter att tvinga de som är våra string pullers styra att följa några spelregler. Om inte Assad i Syrien kan göra detta så lär inte svenska nazister kunna göra detta heller. Tror man det saknar man elementär verklighetskontakt.
Kommer också, apropå Assad och Syrien, osökt att tänka på hur man i europeiska länders terrorlagstiftning straffar återvändande IS-medlemmar för grejer typ att ha bytt hjul på IS militärfordon. Samtidigt har det varit okej att väst släppt ner vapen till al-Qaida (Nusra-fronten) och bombat Assad-styrkorna när de avancerat mot IS och och Nusra-fronten. Speciellt när det gäller Israel så har detta mönster varit tydligt. De har t o m öppet gett vård till IS-krigare på Golan-höjderna. De som tror att jag hittar på här kan ju kolla vad den amerikanska, kvinnliga armé-officeren och kongressledamoten och presidentkandidaten Tulsi Gabbard sagt om den saken. Hennes motståndare har ju inte sagt att hon har direkt fel. Man har inte sagt ”nej, inte stödjer vi Nusra-fronten i Syrien, löjligt”. Tvärtom har man t o m i New Times (vill jag minnas) skrivit att man kanske borde diskutera ett öppet, formaliserat stöd till Nusra-fronten. Och samtidigt straffar man alltså återvändande fotfolk som gjort grejer typ bytt hjul åt Nusra-fronten (al-Qaida) och IS. Att i ljuset av detta inbilla sig att länder i Europa och Nordamerika skulle känna sig tvungna att följa någon slags ”egen regelbok” framstår som tämligen absurt och otroligt naivt. Den som tänker så tror jag klamrar sig fast vid minsta halmstrå som kan bekräfta för en själv att det man gör inte är meningslöst eller t o m kontraprodukt. Jag tror också att det kan vara svårt för en sådan tanke att sjunka in för en individ som offrat väldigt mycket för ”saken”. Man värjer sig frenetiskt mot tanken att de offer man gjort varit helt meningslösa eller t o m kontraproduktiva.
Jag har för några dagar sedan påpekat att Iran, som har ungefär samma motståndare som NS och NMR, inte kan göra ett skit åt dessa motståndare trots 80 miljoner invånare och flera tusen stridsvagnar. Syrien kunde inte få västmakterna och dess främsta allierade i Mellanöstern att ”följa sin egen regelbok”. T o m när ryska trupper, backade av lika många kärnvapen som USA, kom kunde Israel fortsätta bomba en del styrkor lierade med Assad. Svenska nazister har ungefär lika stora potentiell makt som en djungelstam i Afrika när den europeiska kolonialmakten kom i form av några soldater i vit uniform och tropikhattar med vattenkylda kulsprutor och sade ”här skall vi starta upp en gruva på ert territorium, nu skall era stammedlemmar arbeta hos oss i gruvan”. Om då djungelhövdingen lät sina män dansa någon slags krigsdans för att visa att de var krafthannar (alltså något typ att stå och heila för en svensk nazist) som minsann kunde kriga så var det bara för kommendanten och säga ”pust, så fånigt” och gå fram och skjuta djungelhövdingen i huvudet eller låta mannarna sätta en kulkärve i hans krigare. I djungeln, för folk som gick förbi, kunde djungelkrigarna kanske te sig skrämmande, ungefär som en skinhead eller raggare kan te sig skrämmande för vanligt folk som går förbi. Kom dock ihåg att en judisk tant tordes dänga en handväska i huvudet på fanbäraren i NRP-demonstrationen i Växjö 1985. Detta trots att den här killen faktiskt var farlig på riktig och några år senare faktiskt dödade en person (senare begick han ett till mord eller dråp, tror jag). Räddare än så är inte ens vanliga medborgare för nazister. Föreställ er då hur rädda ”string pullers” är för svenska nazister. Svenska nazister har inga möjligheter att tvinga de som är våra string pullers styra att följa några spelregler. Om inte Assad i Syrien kan göra detta så lär inte svenska nazister kunna göra detta heller. Tror man det saknar man elementär verklighetskontakt.
Kommer också, apropå Assad och Syrien, osökt att tänka på hur man i europeiska länders terrorlagstiftning straffar återvändande IS-medlemmar för grejer typ att ha bytt hjul på IS militärfordon. Samtidigt har det varit okej att väst släppt ner vapen till al-Qaida (Nusra-fronten) och bombat Assad-styrkorna när de avancerat mot IS och och Nusra-fronten. Speciellt när det gäller Israel så har detta mönster varit tydligt. De har t o m öppet gett vård till IS-krigare på Golan-höjderna. De som tror att jag hittar på här kan ju kolla vad den amerikanska, kvinnliga armé-officeren och kongressledamoten och presidentkandidaten Tulsi Gabbard sagt om den saken. Hennes motståndare har ju inte sagt att hon har direkt fel. Man har inte sagt ”nej, inte stödjer vi Nusra-fronten i Syrien, löjligt”. Tvärtom har man t o m i New Times (vill jag minnas) skrivit att man kanske borde diskutera ett öppet, formaliserat stöd till Nusra-fronten. Och samtidigt straffar man alltså återvändande fotfolk som gjort grejer typ bytt hjul åt Nusra-fronten (al-Qaida) och IS. Att i ljuset av detta inbilla sig att länder i Europa och Nordamerika skulle känna sig tvungna att följa någon slags ”egen regelbok” framstår som tämligen absurt och otroligt naivt. Den som tänker så tror jag klamrar sig fast vid minsta halmstrå som kan bekräfta för en själv att det man gör inte är meningslöst eller t o m kontraprodukt. Jag tror också att det kan vara svårt för en sådan tanke att sjunka in för en individ som offrat väldigt mycket för ”saken”. Man värjer sig frenetiskt mot tanken att de offer man gjort varit helt meningslösa eller t o m kontraproduktiva.
Din nya essä mynnar bara ut i exakt samma defaitism som tidigare. Det är ingen konstruktiv hållning och du för inte heller fram några alternativa grepp. Men i grunden anser jag att du har fel om det rådande systemet. Det är inte i närheten så allsmäktigt och omöjligt att besegra som du försöker påskina. Faktum är att det redan är i stark gungning. Inte minst ser vi det hos globalistbastionen EU. Vi ser friktioner mellan olika delar av eliten i väst. I detta läge fyller organisationer som NS, NMR, AfS och NA en viktig funktion genom att stressa systemet och bidra till ökad polarisering.
Vi ser också tydliga tecken på stress och desperation hos systemet. Det beror naturligtvis mest på den dystopiska verkligheten. Slutet kommer med största sannolikhet att triggas av en ekonomisk kollaps.
