När koldioxidhalten sjunker

Figur 3 visar inte hela kurvan, bläddra vidare till figur 4 där man ser hela skalan. Där finns det också siffrorna redovisade.

Du inser att "intercept" inte innebär att man faktiskt mätt detta värde?

Ja, "intercept" betyder att koldioxiden är uppfångad, men huvudfrågan var att det finns stora variationer beroende på var man har mätt. på sidan 9-10 så har NASA mätt 339 ppm över ett ganska stort område. På sidan 13 så ser man en geografisk variation, samt att höjden också påverkar koncentrationen.

https://www-air.larc.nasa.gov/missio..._CO2CO2FTS.pdf

Den stora frågan återstår då hur man kan påstå att koldioxidhalten i hela världen är X antal ppm? Det största problemet är att majoriteten av mätstationerna befinner sig där det finns noll växtlighet som kan absorbera koldioxid. I ovanstående dokument från NASA så var koldioxidnivån låg ovanför odlingsfält. Det är ett falsarium att påstå en global koldioxidhalt av 415 ppm när det lika gärna kan vara 350 ppm. Hundra mätstationer i världen räcker helt enkelt inte för att avgöra koldioxidhalten globalt. Den enda nyttan med en fast mätplats är att se förändringar på just den platsen.

Nej, det betyder att om man gör en linjär anpassning av en kurva så skär denna axeln vid den punkten. Du verkar inte riktigt ha klart för dig innebörden av allt du hänvisar till, men är av någon obegriplig anledning besatt av att försöka hitta extremt låga CO2-halter.
Det är halten i den fria atmosfären långt ifrån punktkällor och -sänkor.

Som jag ser det bör vi planera för att:

1. hålla luftens koldioxidhalt konstant vid 500 ppm.

2. hålla temperaturen konstant genom att reglera albedon.

Av infallande strålning speglas en tredjedel bort direkt (albedo). Resterande två tredjedelar absorberas och måste stråla bort på annat sätt. Dessa två tredjedelar påverkas av växthuseffekten. 70 % av växthuseffekten beror på vattenånga och 15 % beror på koldioxid. Koldioxid påverkar alltså ungefär 10 % av Jordens energibalans. Ändringar av koldioxidhalten i intervallet 270 till 500 ppm kan ge en liten del av denna påverkan. Så liten att den nästan är ointressant.

Om vi kan hålla koldioxidhalt och temperatur konstanta kan jordbruket anpassa grödor och odlingsmetoder till det.

Vi borde börja se mer på möjligheter att påverka albedon. Vad händer om vi släpper fram ljusare lövträd i mörka barrskogar? Hur är det med albedon från solceller? Grätzelceller är genomskinliga utom för de frekvenser som omvandlas till el. Om man lägger en sådan cell på en spegel kommer alltså de frekvenser som inte omvandlas till el att återspeglas som albedo.

Kan vi ta fram ljusare grödor? Borde vi odla mer vitblommande växter? Kan vi åstadkomma mer moln?

På kärnkraftsoptimismens 1960-tal räknade vi på möjligheten att lägga kärnkraftverk utefter Norges kust och släppa ut kylvattnet som ett varmt ytskikt. Det skulle innebära att de västvindar som blåser in över de norska bergen blev mättade med vattenånga som kondenserade till moln och gav ständigt regn som gav vattenkraft. Och molnen skulle öka albedon. Och så finns ju gamla projekt att leda in vatten i Qattarasänkan och att vända en rysk flod för att återställa Aralsjön. Det skulle ge mycket moln som ökar albedon.

Mycket intressant! Om vi börjar mäta själva kanske vi så småningom får veta vad vi pratar om.

Koldioxid är ju tyngre än luft och borde vid lungt väder fördela sig ojämnt över kuperad terräng. Kan man se lokala variationer? Kan man se något samband mellan lokal halt och bonitet? Kan lokal koldioxidhalt påverka värdet av skogsmark och jordbruksmark?

AGA som säljer koldioxid för växthus rekommenderar en koldioxidhalt på cirka 500 ppm. På

https://www.aga.se/sv/images/AGA%20G...586-137961.pdf

finns ett diagram som visar att koldioxidupptagningen för tomatblad faller snabbt när koldioxidhalten sjunker under 300 ppm. Och att den ökar långsamt om man kommer upp mot 1000 ppm. Det kan alltså vara lämpligt att försöka hålla en koldioxidhalt på ungefär 500 ppm.

Att öka luftens koldioxidhalt från förindustriell nivå till 500 ppm innebär en ökning av den växthuseffekt som koldioxid ger. Det innebär att värmeutstrålningen minskar. Men en tredjedel av instrålningen återstrålar som albedo och 70 % av växthuseffekten beror på vattenånga. Minskningen av utstrålningen kan alltså högst vara några enstaka procent av instrålningen. Det innebär att om vi vill hålla konstant temperatur bör vi öka albedon med någon procentenhet. Kanske genom att försöka öka molnigheten med några procent.

De frågor vi nu bör ställa oss är som sagt:

1. Hur kan vi återföra tillräckligt med kol för att hålla koldioxidhalten vid 500 ppm?

2. Hur kan vi höja albedon så att temperaturen blir konstant?

Vi kan naturligtvis hugga ner regnskogen och ersätta den med ljusare grödor. Det skulle nog hejda den globala uppvärmningen men det är inte en gångbar metod. Vilka andra möjligheter har vi?

Jordens temperatur är ungefär 300 K. En temperaturökning på 3 K innebär alltså en temperaturändring på 1 %. En minskning av utstrålningen på 1 % skulle då kunna ge en temperaturökning på 3 K. Det handlar alltså om ungefär den påverkan som växthuseffekten från den höjda koldioxidhalten skulle kunna ge. Det är alltså inte omöjligt att en återgång till förindustriell koldioxidhalt skulle kunna återställa temperaturen till förindustriell nivå. Men vad kostar det?

En sänkning av luftens koldioxidhalt till förindustriell nivå innebär att koldioxidupptag för välbelysta tomatblad minskar från 0,8 mg/m2s till 0,5. Och liknande minskning gäller för alla växter. En sänkning av luftens koldioxidhalt innebär alltså omfattande missväxt. Har vi tänkt igenom vad det innebär? Är det ett pris vi vill betala? Har vi några andra möjligheter?

En höjning av albedon från 33 % till 34 % skulle öka utstrålningen med 1 % och således kompensera sänkningen på 1 %. Är inte det en möjlighet som vi borde undersöka närmare?