2006-03-08, 23:59
#1
så var det äntligen dags att prova en hallucinogen drog. 2 gram cubensis thai inhandlades.
jag hade fastat sedan dagen innan och jag kände mig på topp.
det var jag och en sitter i hans etta. sounds of nature i högtalarna, rökelse och levande ljus för stämningen. vi låg på en säng med mycket kuddar och en hink nedanför som säkerhetsåtgärd om jag skulle kräkas.
jag hade tidigare provat salvia förut och det gav ingen effekt alls (5x, ful-bong och 1300-gradig stormtändare) men det här var jag säker på att det skulle funka.
Dessa 2 gram tuggades i tio minuter och svaldes tillsammans med en skvätt limesaft (då smakade det inte så illa). en kvart gick, och en halvtimme, och en timme. nu började jag bli lite smått fundersam och sms-ade han jag köpt av om det verkligen skulle vara såhär. “ha tålamod
” var svaret.
efter en timme och tio minuter skulle jag säga något till min vän men jag brast bara ut i ett hysteriskt gapskratt och fick inte fram ett ord. Det kom vågor av oändlig lycka och en oerhört kraftig känsla av energi, kraft på något vis. Jag kunde I början sitta helt still, stirra på en punkt i rummet och inte känna så mycket förutom att jag var i en värld, och verkligheten i en annan. men när jag vände mig till min kamrat och tog ett andetag för att prata så kom vågen alltid och totalt svepte med mig i det där mäktiga lyckoruset.
en kort stund efter första effekterna: Jag kände mig riktigt, riktigt hög och kunde bara få fram gurglingar, pipanden, ylanden (som var influerade av musiken) och då jag fick tillbaka lite (LITE) av sanset så försökte jag prata men jag kunde endast få fram vokaler. Det var ett underbart, underbart rus. Jag satt bara och häpnade över känslan som rusade genom kroppen och sinnet. Jag kunde inte vara tyst utan var tvungen att göra läten nästan hela tiden. kroppen kände jag knappt. "vågen" var konstant.
efter en tid så lugnade vågorna av total lycka och känslan av kraft i vågorna ner sig och jag började få lite visuella effekter. Jag kunde prata (ibland kom “vågorna” tillbaka och då fick jag inte fram ett ord) och Jag kunde börja gå och letade rätt på ett valrosshuvud i plysch min vän hade. jag vågade inte riktigt närma mig för den ingav en enorm respekt på något vis. min sitter förklarade (som jag instruerat honom) att det var ingen fara alls och han lade till att jag gärna fick klappa valrossen. jag gick fram och kikade på huvudet, herregud vad mäktigt det såg ut. jag tog med mig valrosshuvudleksaken till sängen och satte mig och stirrade på det. Ögonen (som var av plast) såg väldigt levande ut och dom ville säga något. Huvudet började skifta färg till en grå nyans (det var egentligen ganska brunt) och ytan såg helt plötsligt glatt och hudartad ut. Där kommer första begränsningen i trippen. Det utvecklades bara halvvägs på något vis. Valrossen kändes som att det skulle bli något stort. ögonen såg återigen ut att vara av död plast och det såg nu ut som att det började växa gräs på det, jag vred och vände och vips så såg nacken ut som en sanddyn i en öken. efter ett tag slutade saker hända med valrossen.
“valrossen är kall sa jag” och lämnade honom ifred.
nu såg min sitter att jag hade snus i hela käften (jag hade lagt in en prilla nån gång under väntetiden) så han tog fram hinken och sa att jag skulle spotta ut snusen. “WOOOOOOW” sa jag och stoppade ner huvudet i hinken. Jag pratade, vimsade och ljuden kändes så underbara i hinken. där märker jag också att min tripp är något begränsad. Syner börjar komma fram i hinkens botten, en svag, svag bild av något, vad vet jag inte, men den försvinner och jag känner att hinken är slut. “hinken är kall” sa jag och lade ifrån mig den. Av någon anledning fick jag en känsla av att något fanns I en kudde. Jag borrade ner huvudet I kudden och vad som var någon slags halv CEV/skum idé gav mig känslan av att det var nån rörelse där nere. “det är nån jäkla firma häri” sa jag till sittern. Den känslan försvann ganska fort.
Jag kände att mina ben var en börda och jag tog av mig mina jeans och drog på ett par mjukisbyxor (den operationen tog kanske en kvart) då blev det mycket bättre.
efter ett tag kändes det mesta “kallt” och dött. jag började känna mig lugnare och mer som en vis, mycket belåten herre. Jag fick tag på penna och papper och sedan ägnade jag kanske två timmar åt att rita, skriva och försöka förklara för min sitter vad jag ritade och vad jag skrev. Han förstod ingenting, men i min teckning satt allting ihop och allting gick att utveckla. Det var helt otroligt vilken känsla av kreativitet jag hade. Mönster uppenbarade sig på papperet men det var svårt att rita av dom för dom var så svaga och försvann ganska fort. istället fortsatte jag på min teckning. jag ritade men var mycket noggrann. Vissa saker kändes inte som dom hörde hemma på papperet, som att dom inte hängde med i sammanhanget i bilden. Dessa bilder strök jag över och jag blev mycket besviken. Huvudteckningen utvecklades mer och mer men till slut så kändes papperet dött. jag kunde inte rita en krumelur till, ingenting kändes rätt och jag förstod inte vad bilden ville, vad som var meningen med dom olika saker jag ritade och jag satt och stirrade och mitt huvud kändes helt utbränt. jag satt ett tag och stirrade tomt på rökelserna, rörde handen genom röken. det var skön avslappning efter alla tankar och intryck av teckningen. jag lade mig ner på sängen, drog täcket över mig och ville inte tillbaka till “den vanliga världen”. Drog hinken över huvudet för att skydda mig mot den vanliga världen men ingenting var längre speciellt i hinken. nu hade det klingat av ordentligt och jag kände mig mest slut. Kvällen avrundades med att ett par vänner till kom och vi satt och snackade och glodde på tv.
Detta var så väldigt lyckat, men jag kände att efter dom extrema vågorna av glädje och kraft så var trippen begränsad. De visuella effekterna ville inte riktigt “dra igång”. Varken bakom ögonlocken eller.. öh “framför”
Under hela trippen kändes sittern bara som ett objekt i en annan värld, han förstod ju ingenting av vad jag sa eller såg.. Min sitter var duktig och när jag sa att jag ville vara ifred (jag var oerhört barnslig under vissa stadier i trippen) så respekterade han det.
Ritandet var inte riktigt “äkta insikt” eller vad man ska säga. Kreativiteten var extremt boostad bara och det underhöll mig ungefär som en leksak. Jag har inte lyckats tolka ur något vidare djup I teckningen men den ger mig myror I skallen bara jag tänker på den. Ska förstöra den, den gör mig för konfunderad. Jag tror inte jag ska fästa någon vikt vid den. Eller vad sager ni?
tid... vet inte.. kanske fem timmar. hade ingen aning om tid överhuvudtaget under trippen. Den existerade inte.
Nästa gång ska jag äta lite till för att få hallisarna mer utvecklade. Jag tänkte knapra 3 gram, samma strain. vad tror ni omdet?
fem av fem måste jag ändå ge denna tripp för det var helt underbart, speciellt “vågorna” .
kraften som fortplantades genom mig var obeskrivlig. som om all energi och lycka i världen rusade genom mig med ljusets hastighet. Jag kan inte sluta tänka på den.
och för en första tripp på svamp så är jag mycket, mycket nöjd.
SVAMP!
jag hade fastat sedan dagen innan och jag kände mig på topp.
det var jag och en sitter i hans etta. sounds of nature i högtalarna, rökelse och levande ljus för stämningen. vi låg på en säng med mycket kuddar och en hink nedanför som säkerhetsåtgärd om jag skulle kräkas.
jag hade tidigare provat salvia förut och det gav ingen effekt alls (5x, ful-bong och 1300-gradig stormtändare) men det här var jag säker på att det skulle funka.
Dessa 2 gram tuggades i tio minuter och svaldes tillsammans med en skvätt limesaft (då smakade det inte så illa). en kvart gick, och en halvtimme, och en timme. nu började jag bli lite smått fundersam och sms-ade han jag köpt av om det verkligen skulle vara såhär. “ha tålamod
” var svaret.efter en timme och tio minuter skulle jag säga något till min vän men jag brast bara ut i ett hysteriskt gapskratt och fick inte fram ett ord. Det kom vågor av oändlig lycka och en oerhört kraftig känsla av energi, kraft på något vis. Jag kunde I början sitta helt still, stirra på en punkt i rummet och inte känna så mycket förutom att jag var i en värld, och verkligheten i en annan. men när jag vände mig till min kamrat och tog ett andetag för att prata så kom vågen alltid och totalt svepte med mig i det där mäktiga lyckoruset.
en kort stund efter första effekterna: Jag kände mig riktigt, riktigt hög och kunde bara få fram gurglingar, pipanden, ylanden (som var influerade av musiken) och då jag fick tillbaka lite (LITE) av sanset så försökte jag prata men jag kunde endast få fram vokaler. Det var ett underbart, underbart rus. Jag satt bara och häpnade över känslan som rusade genom kroppen och sinnet. Jag kunde inte vara tyst utan var tvungen att göra läten nästan hela tiden. kroppen kände jag knappt. "vågen" var konstant.
efter en tid så lugnade vågorna av total lycka och känslan av kraft i vågorna ner sig och jag började få lite visuella effekter. Jag kunde prata (ibland kom “vågorna” tillbaka och då fick jag inte fram ett ord) och Jag kunde börja gå och letade rätt på ett valrosshuvud i plysch min vän hade. jag vågade inte riktigt närma mig för den ingav en enorm respekt på något vis. min sitter förklarade (som jag instruerat honom) att det var ingen fara alls och han lade till att jag gärna fick klappa valrossen. jag gick fram och kikade på huvudet, herregud vad mäktigt det såg ut. jag tog med mig valrosshuvudleksaken till sängen och satte mig och stirrade på det. Ögonen (som var av plast) såg väldigt levande ut och dom ville säga något. Huvudet började skifta färg till en grå nyans (det var egentligen ganska brunt) och ytan såg helt plötsligt glatt och hudartad ut. Där kommer första begränsningen i trippen. Det utvecklades bara halvvägs på något vis. Valrossen kändes som att det skulle bli något stort. ögonen såg återigen ut att vara av död plast och det såg nu ut som att det började växa gräs på det, jag vred och vände och vips så såg nacken ut som en sanddyn i en öken. efter ett tag slutade saker hända med valrossen.
“valrossen är kall sa jag” och lämnade honom ifred.
nu såg min sitter att jag hade snus i hela käften (jag hade lagt in en prilla nån gång under väntetiden) så han tog fram hinken och sa att jag skulle spotta ut snusen. “WOOOOOOW” sa jag och stoppade ner huvudet i hinken. Jag pratade, vimsade och ljuden kändes så underbara i hinken. där märker jag också att min tripp är något begränsad. Syner börjar komma fram i hinkens botten, en svag, svag bild av något, vad vet jag inte, men den försvinner och jag känner att hinken är slut. “hinken är kall” sa jag och lade ifrån mig den. Av någon anledning fick jag en känsla av att något fanns I en kudde. Jag borrade ner huvudet I kudden och vad som var någon slags halv CEV/skum idé gav mig känslan av att det var nån rörelse där nere. “det är nån jäkla firma häri” sa jag till sittern. Den känslan försvann ganska fort.
Jag kände att mina ben var en börda och jag tog av mig mina jeans och drog på ett par mjukisbyxor (den operationen tog kanske en kvart) då blev det mycket bättre.
efter ett tag kändes det mesta “kallt” och dött. jag började känna mig lugnare och mer som en vis, mycket belåten herre. Jag fick tag på penna och papper och sedan ägnade jag kanske två timmar åt att rita, skriva och försöka förklara för min sitter vad jag ritade och vad jag skrev. Han förstod ingenting, men i min teckning satt allting ihop och allting gick att utveckla. Det var helt otroligt vilken känsla av kreativitet jag hade. Mönster uppenbarade sig på papperet men det var svårt att rita av dom för dom var så svaga och försvann ganska fort. istället fortsatte jag på min teckning. jag ritade men var mycket noggrann. Vissa saker kändes inte som dom hörde hemma på papperet, som att dom inte hängde med i sammanhanget i bilden. Dessa bilder strök jag över och jag blev mycket besviken. Huvudteckningen utvecklades mer och mer men till slut så kändes papperet dött. jag kunde inte rita en krumelur till, ingenting kändes rätt och jag förstod inte vad bilden ville, vad som var meningen med dom olika saker jag ritade och jag satt och stirrade och mitt huvud kändes helt utbränt. jag satt ett tag och stirrade tomt på rökelserna, rörde handen genom röken. det var skön avslappning efter alla tankar och intryck av teckningen. jag lade mig ner på sängen, drog täcket över mig och ville inte tillbaka till “den vanliga världen”. Drog hinken över huvudet för att skydda mig mot den vanliga världen men ingenting var längre speciellt i hinken. nu hade det klingat av ordentligt och jag kände mig mest slut. Kvällen avrundades med att ett par vänner till kom och vi satt och snackade och glodde på tv.
Detta var så väldigt lyckat, men jag kände att efter dom extrema vågorna av glädje och kraft så var trippen begränsad. De visuella effekterna ville inte riktigt “dra igång”. Varken bakom ögonlocken eller.. öh “framför”
Under hela trippen kändes sittern bara som ett objekt i en annan värld, han förstod ju ingenting av vad jag sa eller såg.. Min sitter var duktig och när jag sa att jag ville vara ifred (jag var oerhört barnslig under vissa stadier i trippen) så respekterade han det.
Ritandet var inte riktigt “äkta insikt” eller vad man ska säga. Kreativiteten var extremt boostad bara och det underhöll mig ungefär som en leksak. Jag har inte lyckats tolka ur något vidare djup I teckningen men den ger mig myror I skallen bara jag tänker på den. Ska förstöra den, den gör mig för konfunderad. Jag tror inte jag ska fästa någon vikt vid den. Eller vad sager ni?
tid... vet inte.. kanske fem timmar. hade ingen aning om tid överhuvudtaget under trippen. Den existerade inte.
Nästa gång ska jag äta lite till för att få hallisarna mer utvecklade. Jag tänkte knapra 3 gram, samma strain. vad tror ni omdet?
fem av fem måste jag ändå ge denna tripp för det var helt underbart, speciellt “vågorna” .
kraften som fortplantades genom mig var obeskrivlig. som om all energi och lycka i världen rusade genom mig med ljusets hastighet. Jag kan inte sluta tänka på den.
och för en första tripp på svamp så är jag mycket, mycket nöjd.
SVAMP!
3 av 5 får du .... även om du tycker att den va 5 av 5 
