“Dogs and the afterlife” Vad händer en hund när den dör?

Min vackra prinsessa dog tragiskt och chockartat för snart tre veckor sen. Hon var stor och stark och det fanns inte ens i min tankeverksamhet att hon skulle dö. Hon blev bara 3 år och 4 månader gammal.
Som ni övriga vet, som också förlorat ett älskat husdjur, kastas man in en nattsvart krampaktig sorg.
Jag har talat med ett medium efter hennes död, som gjort att jag känner mig mer öppen för den andliga världen och känner något form av hopp och tro att hon finns här. Och att hon kommer vara den första som möter mig den dagen jag dör. (Läs gärna regnbågsbron)
Jag har dessutom vid ett tillfälle sen hennes bortgång här på jorden, känt hennes lukt. Vid två tillfällen har jag sett hennes ”ande” i (två olika) fåglar under märkliga förhållanden, jag har också hört henne en gång nysa! När jag lyssnat på en vacker låt som får mig att tänka på henne, har jag nästan kunnat känna hennes tunga slicka bort mina tårar och även kunnat ”se”henne göra det när jag slutit mina ögon.
Jag har flummat in på olika youtube kanaler och böcker om hundar, deras andar och deras liv efter det är slut i fysik form på jorden. Om fallet är som alla säger, är jag inte det minsta rädd för att dö!
Vad har ni själva upplevt efter ert älskade djurs död? Både självupplevt och eventuellt genom medium?
Vad är era beliefs?
Är det den ofantliga smärtan som får hjärnan att gå in i “defense mode” och lurar sig själv dessa upplevelser för att klara av att hantera situationen. Eller är det andligheten som verkligen visar sig när man gör sig mottaglig och öppen för den andra sidan?
Tacksam för svar och inputs alla fina djurälskare🙏

Tråkigt att din hund har dött men försök att acceptera det istället för att inbilla dig saker. Att sträva efter att bli mentalt sjuk genom att försöka uppleva saker som inte finns är ingen bra idè. En bättre idè vore att kolla om du har något foto på hunden när den ser glad och trygg ut så kan du trösta dig med att hunden levde ett bra liv medan det varade.

En puss på foten som tack. Du skrev det jag tänkte. Ts, skit i och gå till någon hockus pockus medium dom plockar dej på pengar och det är allt dom gör. Bearbeta sorgen själv är det bästa men man glömmer aldrig en bortgången vän/husdjur/bil

Du lurar bara dig själv med detta. Det finns inget "afterlife" varken för hundar eller människor. Däremot har det mänskliga medvetandet en otrolig förmåga att skapa saker som inte finns och även lura sig själv när det behöver.
Det bästa sättet att komma över en husdjurs-sorg är att skaffa sig ett nytt husdjur. Jag saknar fortfarande min katt Bitsy som dog för 6 år sen och kan ibland inbilla mig att hon ligger och sover bredvid mig i min säng. Jag har dock valt att inte skaffa ett nytt husdjur av praktiska skäl men kommer att göra det när det finns möjlighet.

Jag tänker så här om livet efter döden. Vi vet faktiskt ingenting. Vi kan gissa, önska, påstå att vi sett saker när vi varit nära att dö osv, men vi vet inget.
Mitt förnuft säger att det blir svart, att det bara tar slut, ingen vila, inga plågor, noll.
Men jag vill ju gärna att det ska finnas något annat efter min död.
Så jag väljer att tro det sista, jag skapar mig en fantasivärld där alla jag älskar väntar på mig.
Det gör inte att jag vill dö tidigare än vad som är tänk (jag tror på ödet och att det är bestämt när jag ska dö redan när jag föddes) men det gör det lite uthärdligare att leva vidare utan husdjur och människor jag förlorat.
Vad som sen händer när jag dör, det vet ju bara jag.

Jag tycker inte du ska grotta ner dig för mycket. Läs på om det det du är intresserad av men utveckla inte en önskan om att dö bara för att någon får dig att tro att du kommer möta de du saknar tidigare för det för tänk om du dör helt i onödan.

Lev vidare, saknaden kommer bli lättare att leva med, vårda minnet av hunden.

Tackar ödmjukast för att ni tagit er tid att svara.
(Självklart blir jag inte suicid eller önskar dö i förtid, jag menade simpelt att jag inte skulle frukta döden om det stämmer att hunden är den första som möter upp sin människa från den andra sidan den dagen man lämnar jordelivet.
Men för att tro på det måste man ju sjävklart till en början vara öppen för tron på andlighet, energier och andra ”questionable” teorier om vad som händer efter döden.)

Jag har alltid haft ett ganska fyrkantigt tänk kring döden, att när det händer ”är det slut”.
Men att förlora någon närstående, människa som djur, gör att man letar svar och öppnar upp sig själv för att tänka, söka och breddar sitt spektra och blir mer öppen generellt kring andlighet.
Och till det följer naturligt önskan till en diskussion, vilket jag ville testa att följa upp här då jag inte kan bortse från det jag upplevt själv eller genom mediumet som bekräftade så otroligt mycket om min hund, hennes bortgång, vårt liv tillsammans och framför allt att hon visar hur hon finns kvar trots att hennes fysiska kropp inte längre gör det.

Om någon upplevt något liknande, fyll gärna på.
Och till er andra, krama om era husdjur!❤️

Jag vet inte. Är väl som människor har dom gjort många bra saker hamnar dom på en bättre plats, har dom gjort dåligt saker hamnar dom på en bra plats.

Kom att tänka på följande klipp när jag läste din text: https://www.youtube.com/watch?v=EKn2KAhvG6s
Om inte annat, så kanske klippet kan vara till tröst.
Med det sagt, så tycker jag att du skall se det praktiskt; om det finns ett efterliv, så kommer ni enligt berättelsen i ovan klipp alltså att återses, och om det inte finns ett, ja då kommer ju ingen av er att lida ändå och din saknad äntligen vara över. Alltså win/win^^

Enligt mig hamnar man varken på en bättre eller en sämre plats när man dör.
Själen lever vidare som minnen hos andra och det är det som är odödlighet och "det övernaturliga".

Du hör den avlides ljud, känner lukter och så vidare för att din egen hjärna är så van vid dessa att den kan framkalla så starka minnen av dem under rätt förutsättningar.

Låt det vara bra så, för din egen skull.

Andevärlden har utforskats så länge människan haft för mycket tanke- och föreställningsförmåga för sitt eget bästa. Gott om tid att hitta hållbara bevis alltså, ändå finns det inte ett enda. Inte ett!

Din hunds ande är ditt minne av den. Du kan vårda det ömt utan andevärld.