Sollentuna: mordet på Peter Plax, 2019-08-02

Som vanligt får du mig att höja blicken med dina svar. Jag måste påminna mig om att han inte agerar efter något givet mönster som jag kan relatera till. Medicinen hjälper honom säkert en del och det kan mycket väl stämma att han träder in i något som mer liknar vår "värld" Just objekt och händelser det är frågor han väljer att svarar på. Jag tänker att han såg på sina tilltänkta offer som just objekt när han planerade mordet. Då blir det lite mer begripligt för mig.
Man får påminna sig om att han är väldigt utlämnad där i rättssalen som du säger, på så vis var det bra att anhöriga till PP fick lämna salen. Jag tänker att JL förmodligen inte har några problem att lära sig saker rent teoretiskt eller att ta till sig information kring hans rättigheter i rättssalen. Problemet blir när han ska utveckla svaren, följdfrågor, beskriva känslor, samtal. Ingen fick svar på frågan om hans svar - nej tack, eller jag vill inte svara på frågan betydde att han inte förstod frågan eller om han bara inte ville svara på frågan. Han upprepade bara sina fraser.
Ja han vill inte uppfattas fel som när han säger att de låg på handdukarna. Där kunde han fånga upp sig själv snabbt så att det inte misstolkades på något sätt.
Tänk om man bara lyckats fånga upp den här killen tidigare. Det stör mig att det skulle behöva gå så här långt.

Jag har för mig att man i FUP kan läsa att han vid något förhör med polisen hänvisade till den rättspsykiatriska undersökningen när han ansåg att han redan svarat eller försökt svara på frågan. Så vist kan det vara så att han inte vill riskera att "säga fel" även här. Han verkar överlag ha väldigt svårt att uttrycka sig särskilt när det kommer till att beskriva känslor. Jag undrar hur den rättspsykiatriska undersökningen gick till, om han hade lättare att prata där.

Han förklarade att hans nej tack - svar kunde betyda antingen att han inte mindes eller att han inte ville svara på frågan. Inte att han inte förstod frågan.

Så uppfattade jag det (utan att vilja lyssna på hela inspelningen en gång till).

Jag beundrar PP:s föräldrar som har orkat ha den tanken i huvudet från starten att killen är sjuk i huvudet. Och att det är synd om hans föräldrar också. Mer än vad man rimligtvis skulle kunna begära av BO:s anhöriga.

Finns det någon som vill göra en transkribering på svenska?
Tack!

Tack för länken.

Mitt intryck är att den dömde lider av flertal saker (bla relativt mild form av autism) men att han egentligen borde ha dömts till fängelse (i alla fall om man ser strikt till kriterierna för begreppet "allvarlig psykisk störning" aka "kryss") trots att han uppenbart är mycket sjuk.


Tveksamt, de (rättspsykiaters) anser att en mild dos och relativt kort behandling inte hinner bryta upp ett sjukdomstillstånd på sådant vis.

Det är alltid därför som de landar i att dosen över tid skall trappas upp rejält och gärna medels depåinjektioner.


Nja, vårdarna ger ingen sådan coachning öht.

Däremot tror jag som du, att han upplever rättssalen som en otrygg miljö och därför försöker minimera sina svar (hans autism är för mig uppenbar i vart fall).

"Nejtack! Jag vill inte svara på den frågan"
"Nejtack! Jag vill inte svara på den frågan"
"Nejtack! Jag vill inte svara på den frågan"
"Nejtack!"
"Nejtack! Jag vill inte svara på den frågan"
"Nejtack! Jag vill inte svara på den frågan"
"Nejtack! Jag vill inte svara på den frågan"
"Jo... Eller nä, strunt i det... Eller vet du vad, jag vill inte svara på den frågan!"
”Det vill jag helst inte svara på”
”Jag vill inte svara på det”

Ungefär så. Ca en timme och 12min.

Det stämmer överrens med tingsrättens formulering "om än med knapp marginal". Men omfattningen av hans tvångstankar och tvångshandlingar framkommer inte under förhöret, svårt att avgöra graden av tvång. Tvånget torde vara extremt intensivt för planera och utföra ett mord på det sätt han gör. För min del är är han kanditat för diagn. Högfungerande Asperger och Tvångsmässig personlighetsstörning.
Resultatet av RPU kom 2019-10-03. Tingsrättens första dag 2019-11-01. Det resulterar i potentiellt 4 veckors behandling, eventuellt lite längre tid eftersom sammanställningen av RPUn kanske tar någon vecka. Jag hävdar inte att man hinner bryta upp hans sjukdomsstillstånd, dock menar jag att hans inställning till att främmande människor ställer frågor angående mordet förändras med medicinering.

Men framför allt:
Frågan som ställs ang. huruvida medicineringen kan tänkas vara orsaken till hans ovilja att svara på frågorna, blir även den besvarad med "Det vill jag inte svara på".
Jag skulle inte kalla det för coaching. Jag hävdar att den påbörjade medicineringen är främsta orsak till hans förändrade inställning till frågor om mordet. Relationen med vårdarna, ett förtroende för dem kan vara en bidragande orsak till hans slutna svar, dem som är närvarande vid tingsrätten anser han som främmande och har inte med saken att göra.

Resultatet av RPU kom 2019-10-03.

Tingsrättens första dag 2019-11-01.

Det resulterar i potentiellt 4 veckors behandling, eventuellt lite längre tid eftersom sammanställningen av RPUn kanske tar någon vecka.

Självklart är hans hjärna intakt idag. Långvarig behandling är det jag beskriver i mitt inlägg.

Fyra veckor är alldeles för kort tid enligt det där skrået (de anser även att den dubbla tiden är knappt mätbar när det gäller att häva diverse tillstånd med dessa rävgift till preparat).

Men i viss mån, så kan man nästan jämföra deras inställning med en försäljares, de vill alltid kränga på lite mer, för att visa på sitt eget berättigande inom yrket. (därmed inte sagt, att det finns folk som verkligen behöver tung medicinering).

Angående "coachning", det jag reagerade på, var mest din formulering om att vårdpersonalen skulle hjälpa till med att få den tilltalade att kunna föra sig/försvara sig i rätten (löst citerat men du förstår vilken mening jag tänker på).

Jag kan säga, att det snarare finns en hel del som faktiskt känner en avsky gentemot de intagna (givetvis finns det även professionella samt därtill en del med god empatisk förmåga).

De med avsky, kan helt ogenerat sitta och ge uttryck för det i sin journalföring samt hitta på saker (ungefär såsom en sjuk intagen skulle göra...)

Ok! Fanns det inte någonting det lilla intressanta han nämnde i det hela förhöret?

Frågorna från både försvar och åtalets sida indikerar att man misstänker medicineringen ligger till grund för hans förändring i inställningen till frågorna. Försvaret menar jag också har god insikt i de förändringar som vården inneburit för JL i och med påbörjad behandling, det tack vare kontinuerliga fysiska möten med JL själv och hans föräldrar. Därför är man även väl förberedd på att hans svar kommer bli kortfattade eller helt utebli - det trots att han skulle tjäna på att svara på frågorna.

Otroligt att vårdande personal har svårt med objektivitet, att man som patient blir utsatt för dömande, avsky och projiceringar. Man kan väl tycka att det inte är för mycket begärt att vårdgivande personal ska ha en större förståelse för och insikt i individens sjukdomstillstånd under själva gärningen utan att låta sig falla för sådant beteende. Tråkigt att höra.

Nja, jag drar snarare slutsatsen att den tilltalade nu (under huvudförhandling) är införstådd med att han med 99% säkerhet kommer att bli kryssad och att advokaten informerat honom om vad det innebär.

Så det lutar åt ett försök till skademinimering för min del. (att det är lönlöst när väl krysset sitter där, det har nog inte advokaten informerat om)

Angående projiceringar, ja instämmer.
Men det är ju samma sak med rättens ledamöter, de har ju i princip alltid bestämt sig för utfallet före det att huvudförhandling startar (vissa medvetet och andra omedvetet).

Är även rätt så vanligt fenomen hos polis och åklagare. (med följd att de låser sig för en GM i ett tidigt skede i utredningar)