Citat:
Ursprungligen postat av
pita55
Först och främst är det väl viktigt att bli utredd så man vet vilken diagnos man har? Sen kan det ju finnas fler diagnoser, som jag tror att Jack har.
Är det inte de som får diagnos som vuxna som det kan vara besvärligt med hjälp efter diagnosen.
Att vissa har problem med att prata om sina tankar kan jag förstå, helst om de aldrig pratat om känslor med föräldrarna. Jag tror om psykologen går varsamt fram så löser det sig till slut. Fast självklart att det är lättare ju yngre barnet är.
Tur man bor i huvudstaden för där har det funnits/ finns hjälp till barnen iallafall.
Många vuxna säger att de önskar att de blivit utredda tidigare så visst kan det vara viktigt. Ett problem är att en del har flera diagnoser, diagnoser de inte ger barn eller tonåringar. Jag tänker då på diagnoser som kan vara stigmatiserande. Jag förstår inte varför de gör så? Det är att blunda för problemen anser jag. Varför inte fånga upp dem tidigt, de som riskerar att i framtiden begå våldsbrott?
Det här är både intressant och frustrerande. Jag har ca 10 goda vänner och 9 av dem har barn/tonåringar med diagnoser, främst då inom autismspektrumet. Jag för höra och uppleva mycket. Jag ser hur de kämpar dagligen för att ha en dräglig tillvaro och jag ser hur de kämpar för att få hjälp. Hjälp som tyvärr ofta uteblir. Det måste tydligen hända något (som i det här fallet) innan myndigheterna kan agera.
Nu är det tack och lov väldigt få personer som blir mördare. Men vad ska föräldrar eller psykologer göra för att förhindra att såna som Jack lever ut sin önskan att få döda en annan person? Man kan ju inte låsa in folk i förebyggande syfte?
