1917- Sam Mendes första världskriget film

Ska du bara vara oförskämd kan du gott hålla din fula käft! Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig om jag har fel. Men striderna på västfronten var framförallt den vite mannens krig mot sig själv. Vilken var andelen stridande svartingar på västfronten då? Vilken var andelen på östfronten? Förmodligen nära noll.

Varför ska jag hålla min käft? Jag informerade dig om att det visst fanns indier på fronten. Du borde bli glad att du lärde dig något istället för att gorma om att jag ska hålla käft.

Det fattar jag också att det gjorde. Och negrer med flera. Men knappast i tiotusentals stidande soldater i Europa.

Du har inte lärt mig någonting, tölp. Jag skrev fel på förra sidsn.

Har du någon aning om antalet svartingar i strid i Europa?

Men vem har påstått att det var tiotusentals?

I filmen så är det en eller två sikher med som hastigast. Hur får du det till tusentals?

Nu skiter vi i filmen och håller oss till historien.

Vi ska skita i filmen, i tråden om filmen.... har du börjat dagen med att supa eller.

Ingen har påstått det var tiotusentals. Så vad är din poäng. Jag förstår ärligt talat inte vad du försöker kommunicera.

Nu tror jag du likställer Europa med västfronten förvisso, men Gallipoli ligger faktiskt i Europa. Där deltog ju många soldater från både Australien, Nya Zeeland och Indien.

Filmen Gallipoli med en ung Mel Gibson är helt okej.
https://www.imdb.com/title/tt0082432/reference

Jag vet. Framförallt i Afrika deltog (nog) större mängder indier och afrikaner (negrerna deltog ju på bägge sidor). I Europa där merparten föll är det frågan om vilket antalet mörka soldater var. Antar att antalet var litet och att merparten kolonialfolk där höll på med underhåll och transporter.

Jag har inget problem med det men stör mig på om Hollywood eller europeiska producenter i nutida pk-anda överdriver krigsinsatsen hos svarta och bruna och tonar ned det stora vita offret.

Jag var och såg filmen i fredags, och givet några blundrar, som filmfolket nästan alltid lyckas få om bakfoten, så var det en riktigt bra film.

Betyg: Svag 8/10

Jag har länge intresserat mig för militärhistoria, militär teknik och framförallt tidsperioden från Stora Nordiska Kriget och fram till sovjetunionens sammanbrott 1991.

Av alla filmer om första världskriget jag sett (med ett nästanundantag för A Very Long Engagement, 2004) så har man i princip aldrig lyckats få med den totalt sönderskjutna, stinkande och övergivna slagfältskänslan, så som den beskrivs av överlevande veteraner. Den tyske konstnären Otto Dix, som stred på västfronten uttryckte det som att de döda "genomgått den ultimata förnedringen, och blivit förvandlade till avfall", och det lyckas man visa på ett snillrikt sätt i den här filmen. Det fick mig att fastna direkt.

För den som enbart har ytlig kunskap kring kriget är det förstås ingen stor grej, men för den som läst in sig ordentligt på konflikten ger den här filmens skildring av det sönderskjutna, stinkande, flug och råttinfesterade ödelandskapet den rätta känslan. Man har lyckats att förmedla Dix åsikt genom att det tar en liten stund innan man börjar att inse att de går kring och förbi ruttnande lik överallt, som man inte ens ser om man inte tittar noga. Begravda i lera, framstickande lemmar, råttor som äter på de döda, och den totala tystnaden som beskrivits väl.

Ett annat citat ur en bok, där en tysk soldat beskriver ett framskjutet skyttegravssystem vid Meninvägen i Flandern, just 1917:

"Det fanns ingen möjlighet att få de döda tillbaka genom löpgravssystem och förbindelsegravar och inte heller någon möjlighet att få bort träck och urin. De döda kastades helt enkelt över kanten på skyttegravarna, där de sprängdes i stycken och slängdes tillbaka ner i gravarna under nattens artillerield. På morgonen grävdes de raserade skyttegravarna ut igen, och manskapet fick hacka och bända sig fram genom lera, jord, sten och ruttnande döda kroppar. De slet, badandes i svett, med rädsla för vad som kom ifrån skyn härnäst. Sommartid genom moln av flugor, skrikande råttor, och en obeskrivlig stank av döda människor, avfall och exkrementer."

Äntligen en film som kommer nära den västfront man fått beskriven för sig genom de som var där. Jag rekommenderar den starkt.

Intressant text. Var det blundrar som drog ner betyget?
(8/10 är såklart bra betyg)

Det är det gamla vanliga, där man på vissa sätt framställer tyskarna som fullständiga klåpare, som varken klarar av att tänka taktiskt, eller att träffa en ladugårdsdörr på 3 meters håll när de skjuter. Det är ett ständigt återkommande tema i filmens värld, särskilt om de är amerikanska eller brittiska.

I verkligheten var det naturligtvis inte så. Snarare tvärtom. Givet likvärdiga förhållanden var tyskarna mer eller mindre alltid bäst.

But I digress...

Filmen i sig tecknar den mest sanningsenliga bild jag hittills sett av konflikten, och det ger den höga poäng. Sympatiska karaktärer och bra skådespeleri, samt trovärdigt filmat, eller så nära trovärdig man kan komma utan att biopubliken kräks i popcornen.

Såg filmen för ett par dagar sen, svårt att ge mer än ok'ish 7/10.