Skulle ni lämna erat liv i utlandet för att hjälpa eran gamla mamma/pappa?

Jag har ett stort dilemma. Min mamma är bara 64 år men fött många barn och är sjuk i diabetes. Hon är ensam kvar hemma med en man, min äckliga fader, som stjälper mer än hjälper. Jag bor i utlandet sedan 8 år, har bosatt mig här, inte superlycklig, men vem är det? Singel är jag, inga barn. Men har ett ok liv. Är strax över 30 år.

Skulle du, om du var jag, lämna ditt liv här med jobb, kompisar och en frihet du aldrig kan drömma om att hitta i lillstaden I Sverige, för att ta hand om din mamma/pappa som är gammal och sjuk?

Jag menar jag kommer ju också bli gammal en dag. Det är så livet funkar. Ska jag ge upp mitt liv och drömmar för att hjälpa morsan? Samtidigt skriker mitt hjärta för att hjälpa henne och göra hennes liv enklare. Mår skitkasst

Detta är inget hon har önskat från mig dock.det enda hon vill är att jag ska gifta mig och skaffa barn.

Av alla barn hon fött måste det väl finnas någon på närmare håll.

Från en som förlorat en nära så önskar jag att jag hjälpte föräldrarna mer. Finns inget viktigare än familjen.
Jag förstår din jobbiga sits men tro mig, det är värt alltihopa. Önska jag kunde spola tillbaka tiden och göra allt för mina föräldrar.

Det låter som en jobbig situation.
Jag kan själv tänka mig att eventuellt hamna i en likvärdig om några år.

Men i nuläget kan jag resonera som att om det skulle drabba mig, så hade jag tänkt att mina barn är ingen garanti för mitt framtida välstånd.
Hur jag gör mina val, och val sker varje dag!
Är också en väg till det slutliga målet, att bli gammal.

Även om du är barnlös, kan du tänka dig ett liv som gammal, du har sagt nej till alla erbjudanden, du har sagt nej till varje möjlighet att flytta utomlands, nej nej nej jag stannar här, går som kossan i hagen och bara tuggar och sväljer.
Finner mig i vad som helst, livrädd för förändring.
Förkastar allt som är nytt tänkande.

Kan du tänka dig då, att tvinga dina barn att säga upp det dom har kämpat för, endast för att komma och hjälpa dig?

Kan du tänka dig det, så åk.

Kan hon flytta till landet du bor i?

Utan tvekan.

Den enda som har svaret är du själv. Och det hänger antagligen på vad du haft för relation med dina föräldrar sen innan. Har ni haft en kass eller bra relation? Har de ställt upp för dig, gjort allt för dig, älskat dig, ja då kommer du ge tillbaka. Har de svikit dig, ja då kommer du ge det tillvaka. Talesättet "Vad du sår är det du skördar" passar bra in på föräldrarelationer i vuxen ålder.

Jag vill inte trampa dig på tårna, med all respekt.
Men är du helt säker på att det inte finns något viktigare än familjen?

Vill du att dina barn ska ömma, hedra, dyrka, gå i fotspåren, alltid tänka på dig allt dom gör ( viktigt, betyder väl viktigt? Viktigare....än?)

Vill du inte att dina barn skall bli fria individer utan känslomässiga tyngder som egentligen inte har med deras egna livsval att göra?

Du är din förälder, och du är ditt barn på samma gång, men lik förbannat en egen individ!

De andra är gifta, har barn, bor i andra städer och med egna problem, tyvärr

Är också rädd för att ångra så mycket. Vill helst vara där redan igår, men jag lever ju också bara en gång. Jag är lycklig här. Jag skulle inte va lycklig där. Jo lycklig att jag kan hjälpa mamma, men resten skulle va pest och pina varje minut.

Svår fråga, jag vet faktiskt inte om jag skulle tvinga de, kanske önska...

Min mamma är mitt allt. Hon har gjort Allt för sina barn. Så mycket hon kunnat. Farsan har varit ett monster. Han bor med henne. Skulle jag hjälpa mamma skulle jag automatiskt hjälpa pappa. Vill inte ens se eller höra honom.