Citat:
Tror kortisol är inblandat i depression ja. Men att kortison skulle vara en stor bidragande orsak tror jag inte.
Däremot är det känt att kortisontabletter ger svåra biverkningar. En del som har autoimmuna sjukdomar i hjärnan kan må bättre psykiskt av kortison när hjärnan sväller av. Många klarar inte värk pga inflammatoriska sjukdomar utan kortison.
Men många lider av psykiska biverkningar särskilt på högre dos. Min kompis var tvungen att ta livräddande kortison på riktigt hög dos i tre år. Hen var lugn och sansad innan, norrlandslugn, inget rubbade lugnet. Under behandlingen blev hen ett monster, jätteaggressiv och kunde inte heller sova OK. Uppskruvad hela tiden.
När behandlingen var över var hen lugnare, aggressiviteten hade mestadels gett med sig även om hen fortfarande har aggressiva utbrott. Men bara ibland. Sömnen är bra igen. Men hen är stresskänslig som fan och var inte det innan. Av stress blir hen sur och vresig, är sur precis hela tiden. Det är som en ny person.
Kan bli lite ledsen över det, hen fick sin personlighet förstörd, men å andra sidan skulle hen vara död annars. Hen har lite alexitymi och vet inte om när hen är stressad, vet inte om när hen är tjurig. Därför går det inte att övertala hen om att börja med antidepp. Hen lider men vet på något vis inte om det, bara ibland när hen är djupt fokuserad och har ett konkret problem.
De vill jag tar kortison. Men jag har vägrat. Kommer fortsätta såvida jag inte utvecklar anti-dsDNA, för då brukar det vara kört med njurarna utan behandling. Vården vägrar gå vidare till annan medicinering om jag inte testar kortison. Kortison på en person med svåra sömnsvårigheter och behandlas för panikångest och stress? Låter inte som en bra idé spontant. Men som de sa på reumatologen, "Här får du lämna dina psykiska diagnoser vid dörren".
Däremot är det känt att kortisontabletter ger svåra biverkningar. En del som har autoimmuna sjukdomar i hjärnan kan må bättre psykiskt av kortison när hjärnan sväller av. Många klarar inte värk pga inflammatoriska sjukdomar utan kortison.
Men många lider av psykiska biverkningar särskilt på högre dos. Min kompis var tvungen att ta livräddande kortison på riktigt hög dos i tre år. Hen var lugn och sansad innan, norrlandslugn, inget rubbade lugnet. Under behandlingen blev hen ett monster, jätteaggressiv och kunde inte heller sova OK. Uppskruvad hela tiden.
När behandlingen var över var hen lugnare, aggressiviteten hade mestadels gett med sig även om hen fortfarande har aggressiva utbrott. Men bara ibland. Sömnen är bra igen. Men hen är stresskänslig som fan och var inte det innan. Av stress blir hen sur och vresig, är sur precis hela tiden. Det är som en ny person.
Kan bli lite ledsen över det, hen fick sin personlighet förstörd, men å andra sidan skulle hen vara död annars. Hen har lite alexitymi och vet inte om när hen är stressad, vet inte om när hen är tjurig. Därför går det inte att övertala hen om att börja med antidepp. Hen lider men vet på något vis inte om det, bara ibland när hen är djupt fokuserad och har ett konkret problem.
De vill jag tar kortison. Men jag har vägrat. Kommer fortsätta såvida jag inte utvecklar anti-dsDNA, för då brukar det vara kört med njurarna utan behandling. Vården vägrar gå vidare till annan medicinering om jag inte testar kortison. Kortison på en person med svåra sömnsvårigheter och behandlas för panikångest och stress? Låter inte som en bra idé spontant. Men som de sa på reumatologen, "Här får du lämna dina psykiska diagnoser vid dörren".
Sorgligt och jobbigt för din vän som fick så stora kvardröjande problem av medicinen. Men ibland finns det inget val. Jag är ändå tacksam över kortisonet som hjälpte mig fysiskt. Det sagt, jag förstår att du tvekar inför att börja.
Jag har mycket mer ångest efter medicineringen, men det är förstås svårt att veta om den har bidragit till mitt mående. Jag hittar inte heller så mycket på nätet om långvariga effekter efter avslut av medicinering.
