Våldtar akademikerna svenska språket med flit när det gäller WT-intensiva områden?

Jag lyssnade på radions rapportering från flygolyckan i Umeå för någon dag sedan och fick höra reportern berätta att: "En vinge ramlat av planet" sen följde det i samma inslag några ytterligare tekniska facktermer som man handskades ganska nonchalant med, vilket åter igen fick mig att fundera på temat för den här tråden.

När jag gick i skolan fick vi wt/arbetarklass-ungar lära oss att det var enormt viktigt att behärska sitt språk och uttrycka sig på korrekt svenska och i vuxen ålder möter jag ständigt akademiker som har tagit över stafettpinnen och lägger pannan i djupa veck och ser väldigt bekymrade ut om man slarvar med tex "vart" och "var" eller "dom" och "dem".

Ett alldagligt använt ord som man lyckas stava fel möts från en del håll med lika starka reaktioner som om man kissat ner sig inne på ica eller varit så full på firmafesten att man somnat med kinden i buffén.

Trots att det inte går att ta miste på vad man avser eller menar och att det knappast rör sig om någon text som ska gå i tryck och få mängder av läsare hugger en del av akademikerna som små ettriga illrar och ler lite överlägset i samband med tillrättavisningen.

Helt ok för min del och jag kan tom. vara tacksam över påpekandena och ha ett intresse av att lära mig för att göra rätt nästa gång. Även om jag registrerar att det inte sällan i ögonen på den som tillrättavisar glimrar till av något som ger en känsla av att ha sitt ursprung i att vilja dominera och positionera sig själv snarare än att i välmening ge en hjälpande hand.


Men, och nu kommer vi med poängen med hela tråden, sen går vi över till WT och arbetarklassens egna bakgård och dom delar i språket som är vardagsmat där och då är det framförallt två saker som slår mig.

Det ena är på vilken katastrofalt låg nivå dom flesta akademiker befinner sig och att dom använder sig av ett språk som mer liknar det man hittar hos bebisar när det kommer till facktermer, tekniska uttryck och liknande.

En vinge "ramlar" inte av sin flygplanskropp, möjligtvis lossnar den. Hur kan man sitta i Sveriges radio med miljonpublik och prata om vingar som "ramlar"? Helt obegripligt i mina wt-öron.

Sak hit och sak dit. "Den där grejen". "Flärpen". Bultar och muttrar kallas för skruvar utan urskiljning, reglar för pinnar, olja för smörja eller det där geggiga. Att slå i en spik kallas för att hamra. "Mätgrejen" kan vara allt från en vinkelhake till ett skjutmått, mikrometer eller rent av ett upprullningsbart måttband osv.

"sandpappra" är tydligen samma sak som att slipa.

Avgasrör är allt i från ett komplett avgassystem inkl grenrör och katalysator till endast ett slutrör eller tom i en del fall en värmesköld som inte ens har fysisk kontakt med någon del av avgassystemet.

Jag ska byta vinterdäck. När det man egentligen avser är att byta hjul (fälg+däck)

"Den ligger i bagageluckan". Bagageluckan är uppbyggd av flera plåtar som tillsammans bildar ett hålutrymme, är det verkligen i detta hålutrymme "i bagageluckan" man lagt sina saker? Ligger dom i själva verket inte i bagageutrymmet?

Varför kallas i princip alla entreprenadmaskiner "grävskopa" när "grävskopa" dessutom egentligen bara är en liten del av en hel grävmaskin.

Visst man kan säkert inom ramen för korrekt svenska använda ordet "kofångare" men dess funktion är i huvudsak att fånga upp stötar så i mitt tycke kanske det borde ligga mer rätt i munnen att säga just "stötfångare"

Men gud nåde dig om du sär-skriver bad-hus eller råkar säga "var" i stället för "vart", då kickar omgående den bekymrade minen och den allvarstyngda undertonen in.



Det andra jag reflekterar över som nästan är huvudpoängen i tråden är med vilken total nonchalans och ointresse man nu möts när det gäller att språkvårda dom här delarna av språket. Det är nästan med lite stolthet i rösten man lite skrattande konstaterar att "det där kan jag inget om"

Nu är det plötsligt i stället lite snobbigt och fint att uttrycka sig som ett barn/en retard.

Klart är i alla fall att det i dom allra flesta fall finns noll intresse av att kalla saker för sitt rätta fackuttryck i stället för "mojäng" "flärp" etc


Frågor och diskussionsunderlag.

1. Har ni stött på egna roliga uttryck som akademikerna använder i brist på bättre vetande?

2. Vad har ni för tankar runt akademikernas uppenbara värdering av vad som är viktigt att behärska i språket och vad som anses mer eller mindre ointressant, nästan fint att inte kunna?

3. Finns det ett klassperspektiv, rent av klassförakt inbyggt här från akademikernas sida när man värderar en felsägning av var/vart så mycket högre än att tex kalla ett hjul för ett däck? Är det rent av så att man fullt medvetet fortsätter nästan våldta det svenska språket inom vissa områden?

4. Eller vad beror det på att den annars så kunskapshungrande och vetgirige akademikern helt slår i från sig alla tillrättavisningar och tips för hur han inom dom här områdena ska uttrycka sig?

5. Hur handskas du som wt/arbetarklass/lägre utbildad med akademiker som uttrycker sig sämre än dig inom dom områden du behärskar? Ger du tillbaka med samma mynt som när du själv råkat sär-skriva ett ord eller på annat sätt felat så akademikerna skriker weeeteee och outbild retard över hela forumet?


Allt som relaterar till ämnet är fritt för min del att diskutera. Dock handlar inte tråden om själva begreppet eller definitionen av "akademiker", precis som termen "WT" är ganska generaliserande så tror jag nog dom flesta förstår vad som avses med "akademiker" och förstår man inte det finns det andra mer lämpliga trådar där det kan avhandlas.
Inte heller handlar tråden om mig personligen, mitt ev bildningskomplex, mitt förhållande till akademiker i andra sammanhang eller liknande.
Och slutligen har jag inte asperger eller liknande diagnos och bryr mig inte personligen om man kallar saker vid sitt rätta namn eller för en flärp, det jag är intresserad av är med vilken skillnad olika typer av språkfel värderas och vad det beror på.


Får passa på att önska en trevlig helg och fin fortsättning på sommaren så hoppas jag på en givande diskussion.

Mvh Eder kamrat Conny

En fantastiskt härlig text med väldigt många bra exempel. Lite för trött såhär tidigt för att skratta men jag log genom hela inlägget i alla fall. Kul skrivet!

OT: Jag kommer inte att svara på de föreslagna punkterna utan jag kör bara med en liten textrad - jag är enligt denna fantastiska text en WT-akademiker som slaktar och förstör det svenska språket, helt utan att jag har tänkt på det. I mitt fall så beror mycket på mitt intresse för vissa saker.

Att hamra och sandpappra saker är uttryck som jag använder, en liten metalcylinder med hatt kan gå som skruv i min mening - även om det är en spik. Detta för att jag är okunnig med typiska "händiga grejor". Men sen vill jag tro att man hela tiden förutsätter att man klarar sig bra med att slarva med språket, att den som mottagare ändå förstår vad jag menar och det helt enkelt räcker till!

Jag tycker - trots att jag själv är skyldig, att det är synd att svenskan förstörs så mycket. Då det likt brittisk engelska kan vara ett av de finaste språken i mina öron.

Nu är jag inte heller en akademiker, så jag måste ju såklart få skydda mig med det också, haha!

Avslutningsvis vill jag i alla fall tacka för läsningen då den ändå är viktig! Denna tråd lär följas.

Edit: lite mobil-stavfel.

Tror absolut omedvetet klassförakt influerar vilka språkfel man anmärker hos andra. De bemedlade akademikerna ser ner på folk som ibland använder fel pronomen osv. Samtidigt tror jag arbetarklassen gör narr av akademikerna, dels för att dessa använder fina och formella ord i vardagliga konversationer, dels därför att dessa inte kan slanguttryck och fackuttryck som används inom tex byggbranschen.

För övrigt så genomgår vårt vackra språk en riktig degeneration för närvarande! Allenast Grönköpings Veckoblad håller fanan i topp.

Jag vill först och främst påpeka att läsbarheten ökar med korrekt användning av de och dem. Därutöver förordar jag, och en snabb googling indikerar att även det stora flertalet, att behandla retard som neutrum istället för utrum, men det kan nog vara en smaksak. Det är den typen av kommentarer du får av dryga akademiker antar jag.

Jag kan till viss del hålla med dig. Man kan sitt eget gebit bäst, bilmekaniker kan nog hånle åt de som inte vet att hjulbulten egentligen är en skruv, liksom att snickarmästaren suckar över akademikern inte vet vad skjutmåttet heter. Men min egen erfarenhet är att arbetarklass ofta inte är så överdrivet insatta i fackspråk som inte tillhör deras eget skrå. Mina arbetarklassvänner säger exv. hjulbult. Många av dina andra exempel tycker jag är lite väl petiga. Förvisso säger jag inte själv "bagageluckan' om bagageutrymmet, men kan inte klandra de som gör det. Du säger säkert att du går in genom dörren (vilket du bokstavligen talat sällan gör)? Kofångare ser jag som lite skämtsamt/ålderdomligt tal. Sandpappra är ju för övrigt ett jättebra ord som väl saknar exakt synonym? Att slipa medelst sandpapper, men då är sandpappra mer koncist.

För övrigt uttrycker du dig (i mitt tycke) mycket korrekt, tror din svensklärare hade varit stolt.

Kan kommentera just den här delen: "Jag ska byta vinterdäck. När det man egentligen avser är att byta hjul (fälg+däck)"

Det är tyvärr något som även yttras av folk som jobbar på däckverkstäder. Även delen med muttrar, bultar och skruvar.

Ramla.
Enligt SAOB:
11) (eg. o. förr ofta: under ljudligt buller l. brak o. d.) till följd av sin tyngd (hastigt) röra sig nedåt, falla (se d. o. I 1), dråsa, dimpa, störta (ned).
Inte helt fel med andra ord. Språket är inte statiskt, det utvecklas, dock inte alltid i önskad riktning.

Fast det är få akademiker som arbetar med media Nyhetsuppläsaren på radio/tv är inte någon akademiskt skolad person i språk. Jämför man dagens journalister med de som arbetade för ca 20-år sedan är språkkunskaperna otroligt dåliga. Det verkar inte finnas några krav på språkkunskaper idag för att du ska kunna jobba som journalist, förr var det höga krav på språket. Detta ser man dagligen genom att läsa på t.e.x Aftonbladet, språkliga fel dagligen, total avsaknad av korrekturläsning.

Självklart är språket en stor markör för en persons sociala och kunskapsmässiga status. Men språket som maktfaktor fungerar bara i vissa situationer. Men att kunna behärska och använda språket är en stor tillgång som tyvärr många inte bryr sig om numera.

Sedan finns det vissa personer som tror att de är bättre än andra bara för att de kan formulera sig väl och använda begrepp/synonymer som gemene man kanske inte förstår, dessa är egentligen bara tragiska. Jag anser att en språkligt begåvad människa anpassar sitt språk utifrån den omgivningen man befinner sig i.

Jag skulle kunna skriva en mindre bok med mina åsikter i det här ämnet, men ska bespara er

Men måste den inte lossna innan den ramlar?

Vingen är ju en fast monterad del av flygplanet och ingen lös del som lever sitt eget liv och ramlar omkring för sig själv?

Jag hade förstått det bättre om det var hela flygplanet som ramlade.

På samma vis som jag själv kan ramla men inte enbart mitt ena ben eller en fot.

Kanske, men jag upplever att det finns en större skamsenhet hos oss med lägre bildning när vi ertappas med språkliga fel som nästan helt saknas när akademikerna klampar runt och använder uttryck inom våra områden som är helt uppåt väggarna fel. Nästan så att man tvärtom gör en poäng av att inte veta vad saker heter. Och snarare med stolthet än skamsenhet konstaterar att man inte har en aning om vad vissa saker heter eller kallas.

Jag förstår självklart att rena komplicerade facktermer inte direkt har med språkkunskap att göra.

Men gör man i andra sammanhang anspråk på att vara bildad och går in lite i rollen som språkpolis kan jag tycka att det är klädsamt om man i alla fall vet vad tex en mutter är och inte kallar den för en skruv.

Sen om man inte har sakkunskapen alla gånger kan man väl nästan begära att man i alla fall är så strategiskt skicklig i användandet av sitt språk att man kan undvika att behöva använda uttryck som "flärp" och "mojäng" etc?

Jag har alltid tänkt att folk som inte kan många ord måste leva i en väldigt liten värld inne i sitt huvud.

Om det är som ts säger att man simplifierar allting så tappar man snart ord och ord beskriver saker.

Men det följer den röda tråden. Folk blir dummare, mer egoistiska och får svårare att ändra på sig eftersom att deras sinnestillstånd blir statiskt då de inte har så dynamisk kognitiv funktion.

Jag håller helt med om att ”ramlat” i detta fall inte låter bra. Lossnat hade varit ett bättre val. Men nu handlar det om en livereporter som i stundens hetta ska beskriva ett skeende. Jag har mycket svårt att tänka mig att denna person hade använt samma uttryck om hon i lugn och ro skrivit ner vad som hänt och sedan läst upp det i nyhetssändningen.

Det är också det som är charmen med en livesändning att uttryck som närmar sig talspråk används. Ett nyhetsankare i studion ska däremot hålla en högre språklig nivå enligt mig.

Angående däck/hjul har du rätt i sak men eftersom varenda jävel byter ”däck” och inte ”hjul” tycker jag inte det spelar någon roll. Det blir som det klassiska exemplet med braxen. Vem fan säger braxnar?

Detta är inget jag är bekant med, det kanske skiljer sig från generation till generation. Kan dock tänka mig att folk beter sig som du beskriver. Ogillar det bestämt. Blir alltid lite ledsen när någon ser ner på en annan bara för att denna andra har en annan utbildning, en annan bakgrund eller ett annat jobb.

Vi bör alla påminna oss om Statsminister Hanssons ord: "I det goda folkhemmet ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade."