Mysigt med gamla halvslitna bilar?

Sista 3 åren har jag haft nyare bilar. Tidigare har jag haft gamla sällsynta BMW, jänkare samt en hel del riktiga as till skitbilar. Sämsta var en 80-tals japps-råttfälla med silvertejpade skärmkanter. Köpte den för 1200 spänn av en arab. Ortenkillarna kollade på mig med medlidande.

Ibland när man sätter sig i en gammal 740 tex så längtar man nästan efter att ha en gammal bil. Kan också vara en nyare sliten långmilare som verkar med mysig, kanske ett till åren kommen lyxutrustat autoban-lok, kanske även utrustat med extra raggarbelysning samt invändig mys/porrbelysning.

Fler som känner så här? Inte alltid självklart att man trivs bäst i ny bil? Finns ju också saker med nya bilar som är jävligt gött.

Jag håller med dig till 100%.
En gammal bil och gärna i mitt fall en gammal Volvo ger något för själen.
De har lite egenheter, brister, lukter och konstigheter för sig som ger dem ett mer livfullt agerande.
De blir som en gammal knarrig kär vän och får alltid ett namn av mig.
Nya tyska premiumlok i all ära men en knarrig gammal Volvo är mer själfullt.
Jag kör min gamla Volvo av och till med stor förtjusning.
Det blir en minnenas resa ifrån min ungdom.
Läckert att en gammal bil ger mig den känslan.

Jag tänker också på mina gamla bilar med ett romantiskt skimmer. Och visst skulle du vara kul att ha nåt vid sidan av. Men som huvudbil Bill jag ha bekvämlighet.

Och framförallt så vill man ha något som är tillförlitligt.

En gammal Volkswagen, typ en Jetta från sent 80-tal är riktigt fina att köra tycker jag. Sen kan man hitta många som är fräscha och fina i motor och koppling.

Ja, ska man ta sig dagligen från plats A till B är det sjukt opraktiskt att behöva ligga i fruset grus och skruva och komma två timmar för sent, eller inte alls, till jobbet.

Men jag håller med TS att gamla bilar har sin charm. Lukterna, som nämnts här i tråden. Gnisslande och knarrande bussningar, manuella stolsinställningar, fönstervevar, skrapig kassettbandspelare, "klonket" när man stänger dörrarna. <3

En gång hade jag en bil som tvunget behövde en hurring med en hammare på startmotorn innan man kunde starta. Hade alltid en hammare i bagaget för detta ändamål. En annan bil tutade så fort man gjorde ett fullt rattutslag till vänster. Ytterligare en annan gick inte att få av tändningen på om man hade släpvagns kontakt inkopplad. Jag minns dem med kärlek och värme <3. Tyvärr lade min kropp av för ett gäng år sedan och jag kan inte skruva längre, så jag fick lov att köpa en lite själlösare och mer driftsäker bil.

Jag köper och kör nybesiktade bilar i prisklassen max 10000sek och säljer till skroten när dom går inte genom besiktningen nästa år.
Senast förra veckan sålde jag 3 rishögar och skrotnissen lyfte upp med gribben till hans monsterflak.

Jag är lite kluven öven 740.
Ja, att köra en som är i bra skick sett till nostalgin. Men som bruksbil för en vuxen människa, nej.
Blir lite för många signaler över ålderskris.

Men jag är inne på samma spår.
Till slut uppnådde jag nybilsköp o med det blir det aldrig en ny bil igen.
Mitt nybilsköp innebar ett behov av slitoslängbilen så nu har vi två bilar.
Jag har med den bilen provat mig fram där jag bla gjorde bort mig på en Peugeot o i dag har vi en
V40 T4-99.
Den där V40:in innebär att jag hittat hem. Så pass att Volvodieseln -14 knappt används längre.
V40:in har gjort 25 000mil o är välskött med en bibel av dokumentation o den är riktigt trevlig med plyschsäten.
Även jag känner det där medlidandet då jag samlat allt inom Volvo genom V60:in.
Bla så tankar vi på Tanka som är Volvos egna bensinmack o jag ser blickarna från de övriga som tankar där när jag kommer inrullandes med en upprostad V40 som medelålders man.
Bara för att förstärka det hela så är jag sjuk o kan inte använda ex jeans. Detta har gjort att jag använder sportkläder med tryck.
Hej, se på mig. Här har ni allt ni önskat er.... Jo, medelålderskrisen syns i ett hav av turbobil o Adidasbyxor😂

Finns en nackdel med dessa slitna bilar o det är att det är många andra som fisit in sätena.
Men min tid kommer. V60:in kommer bli sliten den med o då jag aldrig mer köper en ny bil så ska den köras till skroten av mig själv. Denna bil kommer förr eller senare bli familjens slitosläng bil o då är det jag själv som fisit in den bilen.

Jo det är något speciellt med använda produkter som har nötts in och blivit slitna

Visst är det så men en äldre bil som man haft ett tag och kan utan och innan kan man lita på mer än en nyare och dyrare bil(såvida man inte haft den länge).

En äldre bil är charmigare, man behöver inte sitta och lyssna efter nya missljud eller vara överdrivet rädd om den, den är prisvärd. När man haft den ett tag blir den som ett par gamla väl inslitna favoritjeans, därför hugger det till när man ser likadana bilar som man en gång haft till dom känts som en del av en själv, det är ett sting av saknad.

Och ja, vissa människor får känslor för sina bilar.

Beroende på var man bor så kan man ju slappna av lite mer om man parkerar och lämnar ett gammalt vrak.

Vill minnas att Zlatan fick navkapslarna på en Ferrari stulna under ett besök i Malmö(?).


Du svarade samtidigt. Så är det. Jämför med att kroppsarbeta i sleten overall kontra hyrd smoking.

Det bästa med att köra en äldre kärra (2006 o äldre?) är väl ändå att det inte är hela världen om man råkar sig på en kärleksfläck om man backar på ett träd eller liknande ute i buschen.

Samt att man inte behövar noja sig över dörruppslag på parkeringar och dylik. Tillskillnad från när man kör en finare bil och ställer sig lagom utfryst längst bort på parkeringen (ändock ska någon jävel ställa sig bredvid ).