2006-03-07, 15:06
#1
Jag hör ofta s.k. "anitrasister" ondgöra sig över att invandringskritiska drar alla invandrare över en och samma kant. De anser att man inte kan kan bunta ihop zigenare, araber och afrikaner i samma klump och tala negativt om gruppen som helhet då gängkriminaliteten och hedersmorden alltid sker på individbasis. ALLA araber skjuter inte sina döttrar eftersom de vägrar gifta sig med sin kusin. ALLA afrikaner ligger inte hemma på balkongen och röker hasch hela dagarna istället för att arbeta. Det är inte folkgrupper som gör detta, det är enstaka individer som alla har olika bakgrund och erfarenheter som ibland kan ursäkta deras omoraliska handlande. Så säger de s.k. "anitrasisterna" och sen sätter de näsan i vädret och känner sig mycket nöjda med sig själv då de enligt eget förmenande är sanna och goda människor med en kristen och civiliserad människosyn som vida överskuggar rasisternas ihopklumpande av folk och fä.
När man sedan börjar fråga ut antirasisten om hans åsikter och ställningstagande är det inte ovanligt att man får höra att han hatar rasister. Påfallande många skriver också rasister/nazister och något färre går så långt att de menar att rasister och nazister är samma lågintelligenta patrask och att dessa därför står mycket lågt i kurs hos antirasisten. Min stilla undran är då om inte antirasisten själv begår samma misstag som han förebrår rasisten för att begå - att klumpa ihop folk utan åthävd enbart på grund av delar av deras personlighet. Det är ju just denna egenskap som antirasisten tycker så illa om hos rasisten. Vissa säger till och med att det inte är mer än rätt att rasisten får smaka på lite av sin egen medicin och också han bli dömd och nergjord i förväg och att han på det sättet kanske lär sig hur det känns. Vad är då skillnaden mellan att visa missaktning för en arab eftersom hans folkgrupp ofta begår brott i samhället eller att visa missaktning för en främlingsfientlig person eftersom hans likar visar missaktning mot araben vars folkgrupp står för en stor del av brottsligheten i samhället? Är det inte snarare samma tankegångar och samma hat, fast i två olika kostymer. Vilken kostym man råkar välja känns bara som en slump sprungen ur vilken bakgrund man råkar ha.
Vem är det då som satt igång det här? Vem är det som bär skulden till att olika personer inlemmar sig i kollektiva hatkampanjer, inte sällan riktade mot varandra? Till stor del vill jag ge media skulden. I Sverige är våra riksmedier väldigt vänstervridna, jag hör ibland siffror som vill göra gällande att så många som 70% av landets journalister och redaktörer röstar på antingen s, v eller mp. Dessa partiers hjärtefrågor är ju en rejäl och utbyggd invandring bekostad med skattemedel. Skälen till denna stora invandring är något som är höljt i dunkel, vissa hävdar att Sverige vill vara västvärldens samvete eftersom vi inte kan vara bäst på något annat och andra hävdar att vänstern importerar en ny underklass i form av stora mängder bidragsbundet valboskap som ska säkra vänsterns framtida röster i och med sin ekonomiska ofrihet. Hur det nu är med den saken så kan vi i varje fall enas om att vänstern ser invandringen som något bra. Det som vänstern ser som något bra kommer också att berömmas i media då deras skribenter och företrädare påfallande ofta väljer vänsterfållan. En del journalister går så långt att man inte nöjer sig med att lovprisa invandringens fördelar, man ger sig även på de som är kritiska till den myckna invandringen då deras åsikter är farliga eftersom de kan skapa splittring och så split i förtroendet för de styrande. Sverigedemokraterna är ett parti som är starkt invandringskritiska och dessa har under åren motarbetats och man har försökt bortse från SD´s idéer först genom kompakt nonchalans (man ville inte legitimera SD´s existens genom att besvara deras frågor) och sedan genom förtalskampanjer i media. Media, som besitter makten att vinkla och skriva sina artiklar helt efter egen agenda, var inte sena att göra vänstern till viljes, den vänster som flertalet av "Den tredje statsmakten" tillhörde åsiktsmässigt. Media vänder sig i myckenhet till yngre människor idag. Yngre människor är inte sällan väldigt lättpåverkade och därigenom lätta att så idéer hos. Om dessa i många fall naiva ungdomar hela tiden matas med ett visst sorts budskap via TV och tidningar så är det inte svårt att förstå att detta blir en slags "sanning" som de inte kan värja sig emot. Det inlärda budskapet blir deras "egen" åsikt och eftersom budskapet aldrig ifrågasätts så tar man det med sig upp i åldrarna och ändrar lite här och lite där för att det ska passa den egna personligheten. Man tycker alltså att man är en upplyst och civiliserad modern människa som ser på sin omvärld med öppna ögon och ger alla en ärlig chans oavsett deras tidigare liv och härkomst. Utom rasister och nazister som är samma korkade slödder och pack. Eller såna som röstar på SD för dom är ju också rasister hela bunten och rasister är ju alla dumma i huvudet eftersom dom drar alla över en kant och inte ger folk en ärlig chans.
// Roger P.
När man sedan börjar fråga ut antirasisten om hans åsikter och ställningstagande är det inte ovanligt att man får höra att han hatar rasister. Påfallande många skriver också rasister/nazister och något färre går så långt att de menar att rasister och nazister är samma lågintelligenta patrask och att dessa därför står mycket lågt i kurs hos antirasisten. Min stilla undran är då om inte antirasisten själv begår samma misstag som han förebrår rasisten för att begå - att klumpa ihop folk utan åthävd enbart på grund av delar av deras personlighet. Det är ju just denna egenskap som antirasisten tycker så illa om hos rasisten. Vissa säger till och med att det inte är mer än rätt att rasisten får smaka på lite av sin egen medicin och också han bli dömd och nergjord i förväg och att han på det sättet kanske lär sig hur det känns. Vad är då skillnaden mellan att visa missaktning för en arab eftersom hans folkgrupp ofta begår brott i samhället eller att visa missaktning för en främlingsfientlig person eftersom hans likar visar missaktning mot araben vars folkgrupp står för en stor del av brottsligheten i samhället? Är det inte snarare samma tankegångar och samma hat, fast i två olika kostymer. Vilken kostym man råkar välja känns bara som en slump sprungen ur vilken bakgrund man råkar ha.
Vem är det då som satt igång det här? Vem är det som bär skulden till att olika personer inlemmar sig i kollektiva hatkampanjer, inte sällan riktade mot varandra? Till stor del vill jag ge media skulden. I Sverige är våra riksmedier väldigt vänstervridna, jag hör ibland siffror som vill göra gällande att så många som 70% av landets journalister och redaktörer röstar på antingen s, v eller mp. Dessa partiers hjärtefrågor är ju en rejäl och utbyggd invandring bekostad med skattemedel. Skälen till denna stora invandring är något som är höljt i dunkel, vissa hävdar att Sverige vill vara västvärldens samvete eftersom vi inte kan vara bäst på något annat och andra hävdar att vänstern importerar en ny underklass i form av stora mängder bidragsbundet valboskap som ska säkra vänsterns framtida röster i och med sin ekonomiska ofrihet. Hur det nu är med den saken så kan vi i varje fall enas om att vänstern ser invandringen som något bra. Det som vänstern ser som något bra kommer också att berömmas i media då deras skribenter och företrädare påfallande ofta väljer vänsterfållan. En del journalister går så långt att man inte nöjer sig med att lovprisa invandringens fördelar, man ger sig även på de som är kritiska till den myckna invandringen då deras åsikter är farliga eftersom de kan skapa splittring och så split i förtroendet för de styrande. Sverigedemokraterna är ett parti som är starkt invandringskritiska och dessa har under åren motarbetats och man har försökt bortse från SD´s idéer först genom kompakt nonchalans (man ville inte legitimera SD´s existens genom att besvara deras frågor) och sedan genom förtalskampanjer i media. Media, som besitter makten att vinkla och skriva sina artiklar helt efter egen agenda, var inte sena att göra vänstern till viljes, den vänster som flertalet av "Den tredje statsmakten" tillhörde åsiktsmässigt. Media vänder sig i myckenhet till yngre människor idag. Yngre människor är inte sällan väldigt lättpåverkade och därigenom lätta att så idéer hos. Om dessa i många fall naiva ungdomar hela tiden matas med ett visst sorts budskap via TV och tidningar så är det inte svårt att förstå att detta blir en slags "sanning" som de inte kan värja sig emot. Det inlärda budskapet blir deras "egen" åsikt och eftersom budskapet aldrig ifrågasätts så tar man det med sig upp i åldrarna och ändrar lite här och lite där för att det ska passa den egna personligheten. Man tycker alltså att man är en upplyst och civiliserad modern människa som ser på sin omvärld med öppna ögon och ger alla en ärlig chans oavsett deras tidigare liv och härkomst. Utom rasister och nazister som är samma korkade slödder och pack. Eller såna som röstar på SD för dom är ju också rasister hela bunten och rasister är ju alla dumma i huvudet eftersom dom drar alla över en kant och inte ger folk en ärlig chans.
// Roger P.