Jag har två bilar. Vardagsbilen en Oldsmobile från 1982 och söndagsbilen en dito från 1967.
Båda dessa är utrustade med AC, som fungerar utmärkt på båda bilarna.
När någon av bilarna har stått i solen och blivit över 50 grader varm går det relativt snabbt att kyla ned kupéutrymmet, inom en minut har man behaglig temperatur.
För en tid sedan, en dag då det var 25 grader i skuggan, fick jag åka i en Opel Admiral, också anno 1967.
Utomordentligt trevlig bil, förutom att jag höll på att stekas ihjäl! Trots nervevade rutor och fläkten på ville inte tempen bli behaglig.
Jag fick minnen av när jag hade Ford Taunus 20M, samt av en kompis som hade en Volvo 240.
I USA blev AC i princip standard runt 1960. De enda USA-bilar som kom utan AC var de allra enklaste och billigaste (typ Gremlin) och vissa muskelbilar (typ Dodge Super Bee) som fokuserade på prestanda, snarare än komfort och användarvänlighet.
Europeiska bilar däremot (och även japanska) tycks ha fått AC (och senare klimatanläggning) som standard först någon gång efter år 2000 (undantag för de dyraste lyxmodellerna).
Detta oavsett var i Europa de är byggda. Nere vid Medelhavet är det väl värmebölja ... ekhm ... något oftare än här uppe, men hur många Fiat, Seat, Renault och Alfa Romeo hade AC på 60, 70 och 80-talen?
Hur kommer det sig att det är en sådan skillnad? Varför har Europa uthärdat bilar som blir obekväma så fort det är 25 grader och sol, år efter år efter år?
AC:n, en sådan liten detalj, men som gör stor skillnad. Jag tycker om sommarutflykter, men bilar blir verkligen varma när de står i solskenet.
Jag gillar bilar från 60 och 70-talen, men kan erkänna att jag valt bort fina europeiska modeller just för att de saknat AC och automatlåda...
Situationen med automatlådor är ju liknande, men det finns redan trådar på det ämnet, så det utelämnar jag här. För övrigt kan ju manuell växellåda, och även avsaknad av styrservo, vara trevligt om man vill ha sportigare känsla. Medans avsaknad av AC inte har några fördelar alls vad jag kan se ...
Båda dessa är utrustade med AC, som fungerar utmärkt på båda bilarna.
När någon av bilarna har stått i solen och blivit över 50 grader varm går det relativt snabbt att kyla ned kupéutrymmet, inom en minut har man behaglig temperatur.
För en tid sedan, en dag då det var 25 grader i skuggan, fick jag åka i en Opel Admiral, också anno 1967.
Utomordentligt trevlig bil, förutom att jag höll på att stekas ihjäl! Trots nervevade rutor och fläkten på ville inte tempen bli behaglig.
Jag fick minnen av när jag hade Ford Taunus 20M, samt av en kompis som hade en Volvo 240.
I USA blev AC i princip standard runt 1960. De enda USA-bilar som kom utan AC var de allra enklaste och billigaste (typ Gremlin) och vissa muskelbilar (typ Dodge Super Bee) som fokuserade på prestanda, snarare än komfort och användarvänlighet.
Europeiska bilar däremot (och även japanska) tycks ha fått AC (och senare klimatanläggning) som standard först någon gång efter år 2000 (undantag för de dyraste lyxmodellerna).
Detta oavsett var i Europa de är byggda. Nere vid Medelhavet är det väl värmebölja ... ekhm ... något oftare än här uppe, men hur många Fiat, Seat, Renault och Alfa Romeo hade AC på 60, 70 och 80-talen?
Hur kommer det sig att det är en sådan skillnad? Varför har Europa uthärdat bilar som blir obekväma så fort det är 25 grader och sol, år efter år efter år?
AC:n, en sådan liten detalj, men som gör stor skillnad. Jag tycker om sommarutflykter, men bilar blir verkligen varma när de står i solskenet.
Jag gillar bilar från 60 och 70-talen, men kan erkänna att jag valt bort fina europeiska modeller just för att de saknat AC och automatlåda...
Situationen med automatlådor är ju liknande, men det finns redan trådar på det ämnet, så det utelämnar jag här. För övrigt kan ju manuell växellåda, och även avsaknad av styrservo, vara trevligt om man vill ha sportigare känsla. Medans avsaknad av AC inte har några fördelar alls vad jag kan se ...
__________________
Senast redigerad av Fanndis 2019-07-08 kl. 00:18.
Senast redigerad av Fanndis 2019-07-08 kl. 00:18.