Vittnar svengelska om att man har ett bristfälligt socialt liv?

Ofta när jag läser inlägg i R&S så är de skrivna på rätt taskig svenska. Nu senast var det någon som skrev "sälja sig kort", vilket är en direktöversättning av ett engelskt uttryck.

Jag tolkar alltid detta som att personen ifråga lever sitt liv på nätet och oerhört sällan pratar med svenskar i verkligheten. I verkligheten så är det ju dels vanligt att folk talar om för en när man säger fel, och dels så talar man ren svenska av vana om man omges av svenskar och pratar med dessa regelbundet.

Jag tycker mig främst se denna svengelska bland användare som enligt egen utsago är unga män. De påstår sig ha svenska vänner, men har man det så pratar man ju svenska.

Oavsett hur mycket man kollar på engelskspråkiga filmer och program så påverkas ju ens språkbruk mer av de samtal som man har med folk i verkligheten. Det skulle krävas ett icke-existerande socialt liv med noll interaktion (inte ens med kollegor/studenter/andra som man träffar i vardagen) för att engelskan i media ska ta över ens språkbruk.

Har jag rätt eller har jag fel?

Notera att jag skiter i tonåringar som talar svengelska för att de är tonåringar och dumma i huvudet.

Ett sådant språkbruk torde vara resultatet av att för få människor läser tidningar, böcker och vadhelst. Möjligtvis spelar det faktum att många spelar och ser utländsk film in.

Hur som helst, att blanda in engelska ord och uttryck i en konversation som förs på svenska visar på bristande ordkunskap och gör det tydligt för övriga i konversationen att personen i fråga inte tänker besvära sig med att tala som sig bör, på sitt modersmål.

Säkert en riktig iakttagelse och inget konstigt i sig. De senaste knappa årtusendet har vi sett hur de kulturer som vi i Sverige associerat och associerar oss med också påverkat oss språkligt, från Hansan och tyskan, till franskan och engelskan, och under 1900-talet vidare in i amerikansk engelska. Jag ser det inte som att individen har ett dåligt ordförråd eller språkkänsla utan just som ett uttryck för att tongivande kulturer alltid också utövar sin påverkan på språket samt förstås på andra kulturella uttryck som kläder, litteratur, teater, film, musik, mat, dryck osv.

För att kunna dra några slutsatser så behöver man se till personens språk i övrigt. Att man använder någon eller några enstaka meningar som egentligen inte används i svenska språket säger inte särskilt mycket om personens sociala liv. Det räcker med att man hör ett uttryck en gång och tycker det är användbart för att man ska kunna testa att använda det själv. Det svenska språket är väldigt dynamiskt och utvecklas hela tiden. Att inte testa att använda nya uttryck är snarare trångsynt.

Intressant ämne du tar upp.

Jag TROR inte det är så pass enkelt som du lägger upp det dock.
Mitt skrift språk och tal språk skiljer sig åt väsentligt.
Mitt tanke "språk" och tal språk skiljer sig åt väsentligt

Inte heller TROR jag att det är så pass enkelt att avläsa om någon har ett "bra socialt" liv genom att prata flytande Svenska rakt igenom.

Många yrkesgrupper speciellt inom teknik hanterar ju en hel del Engelska i jobbet, engelska instruktioner, engelska operativ system.
T.ex så har jag alla tekniska apparater hemma inställda på Engelska så långt det går(pc, tab, mob, tv, bil, osv), samma på jobbet. Just för att översättningen är krångligare att förstå än orginalet, lika så sortering osv osv.

Inte heller omgärdas jag av folk som rättar en när man säger fel, då jag hyfsat ofta tillfälligt glömmer bort vad ord heter på Svenska. Samma när jag pratar Eng. Samma när jag pratar Tyska.

Och då uppskattar jag ändå att mina dagar rent språk mässigt ser ut så här:
Svenska Tal: 85 %
Svenska Lyssna: 60%
Svenska skrift språk: 60 %
Svenska Läs: 20%
Engelska Tal: ~10%
Engelska Lyssna: 30%
Engelska skrift: 35%
Engelska Läs: 70%

D.v.s bra fråga och nej jag ser inga bevis för att du har varken rätt eller fel

I många andra länder hjälps forskarsamhället och allmogen åt när det gäller att skapa inhemska motsvarigheter som lätt fogar sig i det egna språkets grammatiska struktur. Så sker i mindre utsträckning här. Vi har inte samma kärleksfulla förhållande till vårt språk. Ibland hör man till och med fåkunniga påstå att vissa uttryck inte går att översätta!

Klart som korvspad vi inte har samma kärleksfulla förhållande när det kommer till vårt språk då dom som står i ytterkant för att införa nya ord är Journalisterna. Brrrr.... Som dom flesta vet är Journalister MP och allt går självklart åt myrstacken när MP bestämmer saker.
T.ex en iPhone är en iPhone inte en telefon, lur, smartphone eller något annnat.
En USB-C sladd är samsung-kabel ????
En phablet är = Läsplatta, platta, tab, iPad, ??? Någon journalist på NyTeknik hade en ruggigt hemsk benämning på det.
En Tablet är = Läsplatta, platta, tab, iPad, ???
En Sladd är en kabel, en kabel är en sladd ???

Att prata teknik på svenska gör ju vem som helst redo för psykvården.

Alla människors lika värde. Det är ett uttryck som har fått det allra största politiska genomslag i just Sverige. Det är en direkt fel översättning från American English. Likaså ordet värdegrund. Read it and weep. Ska jag säga, läs och gråt. I stort håller jag med dig.

Kan stämma. Men oftast pratar man med sina vänner. Komminuserar man i text med vänner är det oftast korta meddelanden.
Lång text konsumeras oftast av, och produceras för, främlingar.
Den engelskaspråkiga delen av internet är väldigt mycket större än den svenskspråkiga delen, lika så när det gäller författare, så är rimligt att många svenskar både konsumerar och producerar mer engelsk text än svensk text.

Eftersom svensk kultur har dödats av Erlander-doktrinen och ingen politisk debatt förekommer och alla innovationer hatas som domedagsmaskiner, så är det självklart för alla strävande människor att använda engelska. Svenska språket har inte längre något användningsområde. Ordet "dator" konstruerades på 1950-talet när Sverige ännu hade nånting att komma med. Men alla 1950-talister har sett till att avskaffa allt svenskt, så då blir det så här. Man blandar det helt oanvändbara bebisspråk som ens föräldrar lärde en, med det användbara språket. Jag ser det som en sund utveckling. Inom en livstid är svenska språket utdött. Det är fel av föräldrar att lära sina barn svenska. De överlevande kommer inte att ha någon användning av det i diasporan.

Det där är ett typiskt svenskt sätt att resonera. Så tänker inte exempelvis islänningar, finnar, ryssar, ungrare, polacker, ja inte heller tyskar, fransmän eller italienare. De tar hand om sitt språk på ett helt annat sätt än svensken. De har kontakt med sin litteratur och diktning (dvs sig själva) på ett levande sätt. I Sverige brukar vi fråga oss vad kultur har för ”nytta”. Det säger en del om oss. Språket är förmodligen en människas djupaste identitetsbärare; det är på vårt modersmål som texter och fenomen får relief, färg, smak och doft, oavsett hur väl vi tror oss behärska ett främmande språk.

Jo, de ja. Men inte vi. Svenska har ingen funktion att fylla i vårt samhälle idag.