Finns nått bra med borderline?

Det känns bara som att andra är slö på att visa sin kärlek. Tar varandra för givet, eller att saker dör ut. För mig är det som att vara nykär år efter år. Det kan säkert vara så för många andra med, men inte vad jag själv har sett.
Sen är det nog mycket man läst, att typiska borderline drag är att "då man älskar någon så älskar man verkligen". Det kanske bara har satt sig i mitt huvud. Också har det varit otroligt tufft att gå igenom en heartbreak, då jag jämfört med kompisar i samma sits. Dom kanske aldrig var tillräckligt kär helt enkelt, eller så är det jag som var alldeles för kär?
Jag vet inte faktiskt. Jag kan ha helt fel i det jag tänker också.

Hej!
Skriver mest troligt i fel forum nu, så flytta ämnet om så är fallet.
Jag har funderat på diagnosen borderline ett bra tag nu. Jag läser mycket om de negativa sidorna, hur det förstör relationer osv. Har ramlat in på trådar där pojkvänner skriver och inte vet hur dom ska hantera sin "borderline tjej", precis som om det vore en egen art. Borderline flickvänner verkar framstå som totalt tappade, manipulerande och självförstörande. Men samtidigt skriver dessa pojkvänner om hur besatt dem är av just denna tjej, att det är något med borderline som gör en människa alldeles speciell. Oavsett hur raserat förhållandet är så hörs det vara svårare att bryta upp med en människa som har borderline.
Om allt bara är ett helvete med dessa tjejer, vad är det folk fastnar för? Jag vet inte om jag är genuint intresserad av att veta, eller om jag själv söker en självförtroende boost. Skulle ni som med erfarenhet vet, kunna berätta vad ni så mycket tycker om hos en partner med den här diagnosen?
Av egen erfarenhet är det enda jag kan komma på att vi älskar villkorslöst. Man ger hela livet för någon annan. Lever i något som känns som en konstant eufori så länge man får kalla personen för sin egen.
Vad säger ni andra?
(Kanske en aning onödig och svårbesvarad tråd.)

Hej!
Skriver mest troligt i fel forum nu, så flytta ämnet om så är fallet.
Jag har funderat på diagnosen borderline ett bra tag nu. Jag läser mycket om de negativa sidorna, hur det förstör relationer osv. Har ramlat in på trådar där pojkvänner skriver och inte vet hur dom ska hantera sin "borderline tjej", precis som om det vore en egen art. Borderline flickvänner verkar framstå som totalt tappade, manipulerande och självförstörande. Men samtidigt skriver dessa pojkvänner om hur besatt dem är av just denna tjej, att det är något med borderline som gör en människa alldeles speciell. Oavsett hur raserat förhållandet är så hörs det vara svårare att bryta upp med en människa som har borderline.
Om allt bara är ett helvete med dessa tjejer, vad är det folk fastnar för? Jag vet inte om jag är genuint intresserad av att veta, eller om jag själv söker en självförtroende boost. Skulle ni som med erfarenhet vet, kunna berätta vad ni så mycket tycker om hos en partner med den här diagnosen?
Av egen erfarenhet är det enda jag kan komma på att vi älskar villkorslöst. Man ger hela livet för någon annan. Lever i något som känns som en konstant eufori så länge man får kalla personen för sin egen.
Vad säger ni andra?
(Kanske en aning onödig och svårbesvarad tråd.)

Ditt "för kär" kan nog av kärleksobjektet upplevas mer som en besatthet/osund fixering, spekulerar jag... Vad tänker du om saken? Du kan ha rätt också men tro inte på allt du läser - individer är olika.

Javisst är det påfallande hur mycket negativt det skrivs om borderlinepersoner (BP). När man ser hur många som just faller för dem.

Starka sidor hos BP då:
BP har förmåga att djupt känslomässigt engagera sig i en annan människa. Det är en rätt speciell kvalitet.
Om personen sen kan formulera sina känslor i ord eller i annan form kan den gå långt i det avseendet. Konstnärligt, kulturellt.
Om personen använder sig av sina känslor kan den påverka och den mest tuffa personen om den vill.
BP kan vara en spännande och inspirerande partner om man har tid, lust och förmåga att själv inte bli uppslukad.

Om de negativa sidorna har många mångordigt uttalat sig. Vill bara ta upp en sida av det negativa. BP har en ytterlig känslighet för stämningar och attityder hos människor. Känner av sådant oftast innan vederbörande själv noterat det. Man kan alltså aldrig slå en BP på fingrarna på den punkten.
Däremot misstolkar BP den informationen dom uppfattat. Det skapar problem både för BP och för omgivningen.

Vad är diagnosen och vad är personligheten? Jag hoppas och tänker att en person älskar sin partner pga. hur personen ÄR som helhet - utseende, uttryck, humor, intressen, ödmjukhet, charm, karisma, intelligens, kemi, att prata med, osv. Om personen har borderline eller någon annan diagnos så påverkar det såklart, framförallt i vissa situationer, men diagnosen bör inte vara huvudanledningen till att attraheras starkt av någon/älskar den.

Jag skulle säga att det inte går att skilja diagnosen från personligheten. Diagnosen är en del av personligheten så länge personen själv inte vill bli botad.

https://www.svd.se/sa-fort-de-haft-d...-helvetet-igen

https://www.svd.se/hjarnforskaren-se...slolivets-adhd

Diagnosen kräver ett visst antal symtom, vilket innebär att om personen t.ex. slutar självskada och göra självmordsförsök under en längre tid så kan det bli så att kriterierna inte längre uppfylls. Personen får/blir troligen erbjuden behandling i samband med sin diagnos som också bör minska symtomen. Men visst är alla beteenden som en person gör en del av hennes/hans personlighet. Det finns ju dock många icke-borderline-relaterade beteenden hos en person med diagnosen också. Det finns dessutom väldigt olika grader av hur svår borderline en person har och det kan förändras över tid relaterat till exempelvis psykologisk behandling eller stressande livssituationer.