Finns nått bra med borderline?

Nej allså det är typ 2/10 personer som kommer med att det finns bra saker med borderline.. resten är att vi inte är empatiska, vi är manipulativa, psykopater, narcissister med mera. Ni verkar inte veta så mycket ni bara tror på massa hittepå historier om stackars pojkar som ska ha blivit helt tokiga av en ”borderlinebrud”

Nej allså det är typ 2/10 personer som kommer med att det finns bra saker med borderline.. resten är att vi inte är empatiska, vi är manipulativa, psykopater, narcissister med mera. Ni verkar inte veta så mycket ni bara tror på massa hittepå historier om stackars pojkar som ska ha blivit helt tokiga av en ”borderlinebrud”

Läs kriterierna, för uppenbarligen är du inte insatt på din egen skitdiagnos.

En rätt träffsäker analys då från dessa "stackars pojkar" då alltså? Det finns forskning som visar på att BPS:are har ofullständig tillväxt i hjärnan som genererar nedsänkt empatisk förmåga. Det märker man av i ditt inlägg också, din förminskade bild i hur andra upplevt det hela.

I symptombilden så överlappar många symptom vid EIPS ihop med narcissistisk- och antisocial personlighetsstörning. Knappast några konstigheter då samtliga diagnoser påvisas i kluster b-facket.
Graden av sjuklighet varierar dock kraftigt för samtliga diagnoser, exempelvis finns det BPS:are i svårare fall, som har flertalet drag av narcissistisk- och antisocial personlighetsstörning, men inte tillräckligt för att uppfylla en dubbeldiagnos.

Det finns inget positivt alls gällande BPS. Frågan ställdes enligt min uppfattning till personer som inte lider av diagnosen. Det hade varit intressant att se personer som själva har diagnosen att rada upp det positiva med diagnosen dessa känner. Här hade det även varit fascinerande att bedöma hur förvanskad verklighetsbild många med BPS har...

Sett att flera skrivit att själva sexet är "så otroligt bra" som något positivt. Jag tror att dessa kommentarer kommer ifrån medsjuka f.d. partners som upplevt att passionen varit en hög faktor till det "otroliga sexet", detta är såklart inbillning från bägge sidor, och kan omöjligen vara något genuint positivt då det är en fiktiv upplevelse grundad i desperation och destruktivitet. Många är nog väldigt oerfarna när det kommer till sex dessutom. BPS:aren använder sex som en tillfällig drog, då denne slipper fokusera på sin egna, kroniska tomhetskänsla. Sexet fyller kvoten temporärt. Hur kul är det att ha sex med någon när man känner till denna bakgrund? BPS:aren har en förvriden bild gentemot sex, och vad sex innebär. Sex används som bekräftelse och tillfällig drog i att "slippa känna", vilket är helt fel ideologi. Sex ska vara härligt och genuint givande, utan att bakomliggande faktorer som är destruktiva finns där. / Fråga Olle

Förhoppningsvis har du läst mina inlägg och kan börja reflektera kring dig själv, och diagnosen. Var inte rädd för ett erkännande - att du är psykiskt sjuk och behöver vård. Muren måste rasa innan du är mottaglig för hjälp. Rannsaka dig själv och sikta mot förändring.

Läs kriterierna, för uppenbarligen är du inte insatt på din egen skitdiagnos.

Ja du lider nog utav något med, 100%

Du kan inte förvänta dig att en BPS:are är insatt i sin egen diagnos, och reflekterar över sitt sjukdomstillstånd utifrån eget agerande. Inom flera punkter ligger dessa på en kognitiv förmåga likt ett barn i låg- mellanstadiet. Perceptionsstörning, särskilt inom det affektiva, utgör en stor problematik.

Detta är ett direkt felaktigt argument, då du enligt egen utsago har diagnosen BPS (EIPS).
Det fungerar inte med "pajkastning" och att attackera tillbaka..."amen durå, du är också störd!"...bemöt argumentet och diskutera istället. Var som sagt inte rädd för ett erkännande, du kommer aldrig att kunna må bättre om du, istället för att ta in kritik, desperat försvarar dig.

Missade detta, svar kommer nedan:

Det här förstår jag inte riktigt. Själva beteendet alltså. Som jag förstår det kan en borderline vara medveten om sin diagnos, till och med vara lite stolt över den kanske, samtidigt verkar det som att "man" har väldigt svårt att titta utifrån och in på sig själv!? "Jag fattar att jag har diagnosen men det är inget fel på mig"

För den BPS:aren som inte haft en fastställd diagnos, och som sedan får den så är detta ofta något positivt. Delvis för att man nu vet vad det är som är fel på en, och nu finns det verktyg i att kunna arbeta med sig själv, t.ex. DBT. Alla BPS:are är olika, en del är mer mogna och medvetna i sin sjukdomsbild. Ofta kan detta bli tydligare med åldern. För andra kan det vara ett sätt att gömma sitt handlande bakom - kom då ihåg, hur störd är inte den individ som har fått diagnosen, men som struntar i att ta itu med den? Som inte aktivt söker hjälp?

Ett stort antal använder sig av psykologiska försvarsmekanismer, så som förträngning. Skulle BPS:aren erkänna för sig själv att den är psykiskt sjuk, så skulle den uppbyggda muren av trygghet falla - vips startar ångestprocesser, vilket BPS:aren inte kan hantera. För BPS:aren är detta den största rädslan någonsin, att känna att den inte duger, vilket grundar sig i en fobi för att bli övergiven.

Kontentan är att även trots att BPS:aren har en fastställd diagnos så kan den inte reflektera kring detta många gånger.

Oerhört ironiskt och märkligt att ju tryggare det blir desto instabilare blir personen! Antar att det betyder att en borderline "aldrig" kan ha riktigt djupa och någorlunda jämlika relationer!? Det jag inte får in i mitt huvud är personens eget ansvar. Är inte en borderline medveten om att den manipulerar den andra personen med t ex lovebombing? Är den helt oförmögen att kontrollera sitt eget beteende?

Ja, detta är intressant. I början av en relation brukar detta dock inte vara ett problem, BPS:aren svävar på moln och är "nykär". För BPS:aren är detta en form av ett kemiskt rus, BPS:aren är en nykär-junkie. Det händer även normala människor som är kära, signalsubstanser skickas ut och man mår riktigt bra när man är kär helt enkelt. BPS:aren lever för nykärleken, delvis är det därför dessa hoppar in i nya relationer konstant. BPS:aren inbillar sig att den är kär, och även att den "älskar" partners väldigt snabbt. När ruset lagt sig behöver BPS:aren fylla det inre tomrummet på något sätt, här ses då ofta det första splitting-beteendet, brukar komma efter kanske 3 månader. Produkten som ses efter splittingen är ofta en passionerad återförening med partnern, och BPS:aren svävar på moln igen. Det är ofta detta som medsjuka partners fastnar för och stannar kvar i en relation för.

Vissa BPS:are är medvetna om sin manipulation, andra manipulerar indirekt omedvetet. Manipulation är absolut inget ovanligt i relationer för normala människor heller, men där sker det mer milt, och ofta av sunda anledningar. Lovebombingen är ofta ingen etablerad manipulation å BPS:arens vägnar, utan den grundar sig i "spegling" som jag tog upp innan. Delvis är BPS:aren fylld av inbillade kärlekskänslor och tror genuint på detta, men även vill den höra samma tillbaka, få bekräftelse, fylla det emotionella tomrummet. Speglingen förekommer frekvent annars också, BPS:aren har egentligen ingen egen identitet, den försöker ofta hitta andra personer som den vill eftersträva i att "vara". Det kan röra sig om utseende, hobbys och liknande. Varför tror du det är så vanligt att BPS:are färgar håret i extrema färger?

Kul trivia: Många BPS:are har tittat på filmen "Girl Interrupted" och känner att Angelina Jolies roll är den ultimata förebilden. Angelina Jolie är troligen BPS:are i verkliga livet också.

Ja du lider nog utav något med, 100%

Nu kommer jag inte sitta och skriva en hel novell till svar på det du just skrivit. Men allt du skriver om borderline/personer med borderline är BARA negativt. JAG har inte grav borderline (alltså super stark). Jag har inte den diagnosen men jag har fått bekräftat av psykologer att många symptom stämmer in på mig. Bland annat har jag separations ångest. Hatar att separeras ifrån vänner ex , vill aldrig bli osams , hatar att svika någon så den blir besviken
Ja, jag ser personer antingen på svart eller vitt. Antingen älskar jag dig eller så hatar dig. Kan hata dig en dag och älska dig en annan
Jag känner mig ofta tom ja
Men jag är fan mer lyhörd än du, mer empatisk, sätter mig i folks situationer, älskar att hjälpa folk, lyssnar gärna på folks problem. Missbrukar inte sex. Bor med min sambo. Vi fungerar bra. JAG är hans psykolog - inte tvärtom. Då har han ingen diagnos ( inte jag heller då men 99% att jag har eips).
Tycker bara det är så fel att alla ska smutskasta folk med borderline. Vissa är mer svårare att hantera än andra oavsett om du har en diagnos eller inte, Mr ”psykolog”😊 godnatt

Vi är iallafall medvetna om att vi är lite mer speciella än vad du är medveten om att du också är sPeCiElL Mr. Kränkt

Hur tycker du jag ska bemöta ett argument när en människa sitter och skriver en massa skit? Tycker du jag ska ta min tid o snurra på den personen såkallade argument? Dig kunde man argumentera lite med iallafall till en början