Finns nått bra med borderline?

Har vi nedsatt empatisk förmåga? Men isåfall varför kallas diagnosen EIPS? Borde den inte kallas Antisocial personlighetsstörning isåfall? Du skriver i princip att vi är psykopater, har du förstått det eller inte? Jag tror mer att man är mer egoistisk och tänker i första hand på sig själv eftersom man är så känslig (man blir tvungen att skydda sig själv först) Hur ska jag kunna trösta någon om jag mår åt helvete själv? Det blir rätt svårt och falskt så jag föredrar att inte göra det alls förens jag lugnat ner mig och kan tänka "klart".

Kan det vara så att det sker ett litet missförstånd angående Borderlinepersoner? Det är nämligen såhär att personen blir överempatisk när hen kan relatera till något (vilket hen oftast kan) och lite mindre empatisk när hen är upprörd och att den gör mycket som kan se "oempatiskt ut" i sin ilska men när det har lagt sig så blir personen åter väldigt empatisk och förstår hur den andra personen känner - men sålänge personen är överfylld av sina egna starka känslor så blir det svårare (vilket är rätt mänskligt egentligen?)

Jag är varken en expert (eller?)eller någon psykiatriker men jag tänker inte sitta och dra alla människor över en och samma kant. Men erfarenhet har jag gott om och en hjärna att tänka med också för den delen, och min teori är att ingen borderline är den andra lik till 100%. Det finns säkert många som har flera diagnoser tillsammans med borderline och det påverkar säkert personens personlighet oerhört mycket. Förutom det, så tänker jag att borderline kan se kalla ut medvetet många gånger och låtsas att dom inte bryr sig men egentligen så dör dom inombords och gör många saker dom egentligen inte vill göra pga osäkerhet och andra problem som diagnosen för med sig. Det är rätt skumt att det finns så många olika käller som säger olika saker - ena stunden är vi superempatiska sen är vi oempatiska, kan vi inte bara komma överens om att det är individuellt?

Du är medveten om att vissa "vanliga människor" också har mer eller mindre empati - det är individuellt. Nu talar inte jag för alla människor med borderline men jag kan tala för mig själv och det är skrattretande att läsa och det stämmer inte, inte i mitt fall iallafall och det verkar vara fler med diagnosen som känner att det inte stämmer och att det är orättvist att bli satt i "psykopatfacket" utan riktiga bevis.


Sakta i backarna lillavännen (och nej detta är inte härskarteknik, tyckte bara det var kul att skriva lillavännen deal with it.) "Smutskastningkampanj"? Du häller salt i såret och undrar varför det svider? Hur hade du känt om vi anklagade dig för att vara okapabel till att älska, eller känna empati för andra människor när det är en egenskap du känner är väldigt stor hos dig? Är det konstigt att man reagerar tycker du? Jag förstår dig mer än vad du förstår dig själv, hur fan kan inte jag känna empati? Jag sätter mig in i din situation och ser livet ur dina ögon och kan känna det du känner för att förstå exakt hur du har det och visar dig mitt medlidande och min förståelse och försöker sedan hjälpa dig. Vart någonstans finns inte empatin? Berätta!

Du svarar på allas inlägg förutom mitt? Hur kommer det sig? Var mina frågor lite jobbiga för dig? Jag ville faktiskt ha svar när jag frågade dig allt det där, ville se hur du tänker - men du är inte intresserad av att förklara? Du väljer bara ut vissa personer att argumentera med för att du känner att det är lättare? Not fair play. Jag får väl göra ett nytt försök för tålamod för dig, det har jag verkligen

Vet inte, min syn på psykopater, vissa iaf är att det finns tillstånd där de förblindas av ilska i vissa situationer och inte alls har någon kontroll över sina handlingar. Kanske handlar mer om typen "vulnerable narcissist" än den mer kyliga typen som kan skada andra utan att känna obehag.

Men visst, ditt ifrågasättande är relevant. Kanske är de man ska tycka det de med lindrig borderline och sjukdomsinsikt som kan kontrollera sitt beteende men ändå släpper taget och låter sig falla in i beteende som skadar personer i deras närhet.

Men det finns också personer som är så permanent brännskadade samtidigt som de uppvisar psykopatiskt hämndbegär, vad är det som säger att man inte kan vara borderline och sociopat (sekundär psykopat) på samma gång, t.ex.? Det kanske var främst den typen av människor jag tänkte på när jag skrev om vidriga människor.

Exempel på borderline OCH psykopat-tendenser:
https://www.youtube.com/watch?v=3XAlpShDjoY

Hon har i flera år saboterat sin ex-mäns liv så mycket hon kunnat med angiveri och stalkingbeteenden, skadegörelse osv osv. I videon skiftar hon med att vara sanlöst ledsen och sårad till ondsint ilska om vartannat.

Brännmärka en okänd på Flashback. usch vad fult!

Med 500 wievs är man i stort sett okänd.

Vet inte, min syn på psykopater, vissa iaf är att det finns tillstånd där de förblindas av ilska i vissa situationer och inte alls har någon kontroll över sina handlingar. Kanske handlar mer om typen "vulnerable narcissist" än den mer kyliga typen som kan skada andra utan att känna obehag.

Men visst, ditt ifrågasättande är relevant. Kanske är de man ska tycka det de med lindrig borderline och sjukdomsinsikt som kan kontrollera sitt beteende men ändå släpper taget och låter sig falla in i beteende som skadar personer i deras närhet.

Men det finns också personer som är så permanent brännskadade samtidigt som de uppvisar psykopatiskt hämndbegär, vad är det som säger att man inte kan vara borderline och sociopat (sekundär psykopat) på samma gång, t.ex.? Det kanske var främst den typen av människor jag tänkte på när jag skrev om vidriga människor.

Exempel på borderline OCH psykopat-tendenser:
https://www.youtube.com/watch?v=3XAlpShDjoY

Hon har i flera år saboterat sin ex-mäns liv så mycket hon kunnat med angiveri och stalkingbeteenden, skadegörelse osv osv. I videon skiftar hon med att vara sanlöst ledsen och sårad till ondsint ilska om vartannat.

DU kan inte bara posta två "k ällor" alltså studier i det här fallet och bara tro att det ärfastlslagit ditt kiokmongo. Gällande detta är det det så tat det är lite nyare forskning som har visat på att det inte alls behöver vara traaaauma. Vilket jag tror. Däremot gällande trauma det sitter många kioskmongon på Flashback och säger sig vara traumatiserade när de egentligen har fullskaliga jävla psykoser, därför blir denna sidan lite dåligt ställe att prata om det på.

Det första påståendet är falskt, om du på något vis hävdar att man måste känna empati för att kunna manipulera.
Men jag kan ha förstått dig fel, dock är det då förvirrande att du ens tog upp i så fall.


Sen håller jag inte med dig om hur du lägger upp det som att anhöriga ska bete sig korrekt för att hantera någon borderline.
Det varken fungerar med dina exempel eller är speciellt schysst att svansa runt någon med borderline på de sättet du beskriver, då det inte är normalt att hålla någon falsk fasad en längre stund.
Emotionell tydlighet och ärlighet bygger en bra grund , inte att göra sig till något man inte är. Sånt syns rakt igenom, Ord är inte allt ,det handlar om energier /kroppsspråk m.m.
Man ska dra fram det positiva ur personen, inte bete sig märkligt som att det handlar om en bebis.

Jag är inget kioskmongo och jag har en masterexamen som är forskningsförberedande, men jag kan inte sammansätta en egen metaanalys för ett inlägg på flashback, så jag valde några nya artiklar som nyanserar påståendet jag argumenterade emot.

Nu förstår jag varför inte fler positiva erfarenheter av relationer med borderlinepersoner framkommer här - det är bara ni som upplevt misslyckanden i era relationer med BPS:are som vill diskutera och ranta tillståndet och hur allt var den personens fel. Ni tycker inte att ni själva kunde gjort någonting annorlunda för att personen skulle agerat annorlunda.

Nej det handlar inte om empati utan dels om nedsatt mentaliseringsförmåga och dels om nedsatt exekutiv funktion vid ångest (det är svårt att avsiktligt manipulera när man inte har möjlighet att planera händelseförlopp genom att förutse andras reaktioner). Varför är det så viktigt för hatare att framhålla hur ”manipulativa” personer med BPS är? För mig är det ett väldigt egocentriskt perspektiv. Du tror att personen t.ex. väljer att dö (göra självmordsförsök) i hopp om att bli hittad och mer ”daltad” med av dig? Knappast. Det handlar främst om att det är omöjligt för personen att stå ut med sina känslor med de verktyg personen för närvarande har. Det handlar om BPS-personens ångest och oförmåga att stå ut i det som känns helt ohanterbart, inte om pojkvännens förväntade reaktioner.

Jag gav ett exempel på tydlig och hjälpsam kommunikation med en partner med BPS. På sikt leder sådan kommunikation till ökad mentaliseringsförmåga, ökad tillit och ökad verbal kommunikation från BPS:aren istället för att den ska ta ut sin ångest i självskador. Personen är inte en bebis, inte en utvecklingsstörd, men däremot en person med betydande psykisk ohälsa. Väljer du att leva med den personen och vill personens och er relations bästa, så försöker du stötta människan i sitt arbete mot bättre strategier genom ökad kommunikation istället för att slänga dörren i ansiktet på henne/honom och låta personen skada sig för att du ”vill vara dig själv omaskerat”. Att ens skriva att det är viktigast att göra precis som du känner för i alla situationer utan att tänka på konsekvenserna visar på vilka olämpliga män det finns för BPS:are att ha relationer med. Du tycker synd om dig själv för att du är med en person som säger att den ska skada sig men du kan inte tänka dig att få stopp på det beteenden genom bra kommunikation. Det blir lika synd om den personen som du hävdar att det är om dig. När du skiter i bra kommunikation så får du antagligen fortsätta att komma hem till en person som skadat sig själv och det är klart att du tröttnar på det, gör slut till sist och sedan gnäller oförstående på flashback.

Nu förstår jag varför inte fler positiva erfarenheter av relationer med borderlinepersoner framkommer här - det är bara ni som upplevt misslyckanden i era relationer med BPS:are som vill diskutera och ranta tillståndet och hur allt var den personens fel. Ni tycker inte att ni själva kunde gjort någonting annorlunda för att personen skulle agerat annorlunda.

Tack för mycket intressanta svar! Känns rätt sorgligt ur många perspektiv när jag läser dina svar.

Ett par avslutande frågor:

Ett stort antal saknar sjukdomsinsikt och kan inte reflektera över sitt beteende utifrån en objektiv synvinkel.
Det här förstår jag inte riktigt. Själva beteendet alltså. Som jag förstår det kan en borderline vara medveten om sin diagnos, till och med vara lite stolt över den kanske, samtidigt verkar det som att "man" har väldigt svårt att titta utifrån och in på sig själv!? "Jag fattar att jag har diagnosen men det är inget fel på mig"

Man ska dock komma ihåg att BPS:aren ofta inte uppvisar sitt instabila beteende i mer flyktiga vänskapsrelationer. I takt med att en BPS:are känner sig mer bekväm ökar progressen i den emotionella instabiliteten.
Oerhört ironiskt och märkligt att ju tryggare det blir desto instabilare blir personen! Antar att det betyder att en borderline "aldrig" kan ha riktigt djupa och någorlunda jämlika relationer!? Det jag inte får in i mitt huvud är personens eget ansvar. Är inte en borderline medveten om att den manipulerar den andra personen med t ex lovebombing? Är den helt oförmögen att kontrollera sitt eget beteende?