Hade man tusenåriga planer när man började med domesticering?

Det är tack vare våra förfäder för tusentals år sedan som vi har många av våra djur.

Vi har hundar i alla storlekar med alla möjliga olika kynnen.

Vi har söta raskatter som ligger snällt i soffan som en prydnadssak.

Vi har boskapsdjur(Kor och Får) som inte har något annat intresse än att äta för att vi ska kunna få kött(även deras skinn och ull är resultat av domesticering).

Det tar LÅNG tid att ta fram helt nya djur/arter. Så hade våra förfäder så lång framförhållning när de började med domesticering?

Det hade de säkert inte utan såg till den nytta den kunde ha av djuren under de då levande människornas egen livstid. Nu är det ju inte så att de bara gick och väntade i generation efter generation utan djuren lär ha varit till nytta redan från början. Förmodligen skedde ingen målmedveten avel från början heller utan människan och andra djur har gradvis levt mer och mer i symbios bara.

Sedan behöver det inte ta tusentals år att få stora förändringar genom målmedveten avel, det går mycket snabbare än så. Se exempelvis de ryska försöken med domesticering av rävar: https://en.wikipedia.org/wiki/Domesticated_red_fox
Vi snackar något till några decennier från vild räv till något som snarast liknar tamhundar i beteende och även med en förändring av utseendet.

Rimliga tankegångar!

Intressant med den ryska räven. Spännande, tack!

Släkten har varit väldigt viktig historiskt, både de döda och de ännu ej födda. Familjestammar har grundats på lång sikt. Det är nog inte omöjligt att man tänkt tusentals år framåt, eller så långt man kunnat räkna. Man kanske betraktade sina husdjur på ett motsvarande sätt, att det var deras valpars valpar som skulle bli barnbarnens brukshundar.