Är det bara stater som kan syssla med censur? Svaret är nej, vilket jag menar därtill är rätt självklart.
Stater censurerar inte endast direkt via lagstiftning utan även via ombud genom hot om lagstiftning eller via ekonomiska påtryckningsmedel. Det sker alltså genom att man utövar påtryckningar på privata företag i syfte att få dem att censurera sitt innehåll.
Det hävdas mycket ofta i samhällsdebattten att censur enbart är lika med statlig förhandsgranskning eller möjligen även efterhandsgranskning, men hur som helst att det enbart är stater som per defintion kn syssla med censur. Privata företag kan reglera innehållet i de tjänster de tillhandahåller hur de vill, men det är ändå inte censur, för de har naturligtvis rätt att tillåta eller inte tillåta vad de vill. Underförstått att om man som kund inte är nöjd så får man bege sig någon annanstans för att utnyttja sin yttrandefrihet.
Problemet här och som gör att påståendet inte är riktigt är att det kräver en fri marknad där företagen står fria att göra självständiga val och så ser inte verkligheten ut. Tvärtom är företagen här utsatta för mycket starka påtryckningar av stater och överstatliga organisationer som EU och FN att utöva vidsträckt censur av sin verksamhet, efter riktlinjer som är politiskt fastställda och som alltså i själva verket utgör censur via ombud.
Dettta utgör ett mycket stort hot mot vår yttrandefrihet som medborgare och utgör ett växande problem för det fria ordets ställning. Redan idag utövas på detta sätt en omfattande statlig censur och allt talar för att den kommer att fortsätta. Speciellt gäller det då social medier och nätet där samhällsdebatten företrädesvis förs idag.
Stater censurerar inte endast direkt via lagstiftning utan även via ombud genom hot om lagstiftning eller via ekonomiska påtryckningsmedel. Det sker alltså genom att man utövar påtryckningar på privata företag i syfte att få dem att censurera sitt innehåll.
Det hävdas mycket ofta i samhällsdebattten att censur enbart är lika med statlig förhandsgranskning eller möjligen även efterhandsgranskning, men hur som helst att det enbart är stater som per defintion kn syssla med censur. Privata företag kan reglera innehållet i de tjänster de tillhandahåller hur de vill, men det är ändå inte censur, för de har naturligtvis rätt att tillåta eller inte tillåta vad de vill. Underförstått att om man som kund inte är nöjd så får man bege sig någon annanstans för att utnyttja sin yttrandefrihet.
Problemet här och som gör att påståendet inte är riktigt är att det kräver en fri marknad där företagen står fria att göra självständiga val och så ser inte verkligheten ut. Tvärtom är företagen här utsatta för mycket starka påtryckningar av stater och överstatliga organisationer som EU och FN att utöva vidsträckt censur av sin verksamhet, efter riktlinjer som är politiskt fastställda och som alltså i själva verket utgör censur via ombud.
Dettta utgör ett mycket stort hot mot vår yttrandefrihet som medborgare och utgör ett växande problem för det fria ordets ställning. Redan idag utövas på detta sätt en omfattande statlig censur och allt talar för att den kommer att fortsätta. Speciellt gäller det då social medier och nätet där samhällsdebatten företrädesvis förs idag.