18-åringar framstår som 12-åringar idag

Missta mig inte, jag är inte ens 30 år fyllda men såhär vid studenttider har jag fått en vidare uppfattning om hur 18-åringar ser ut och beter sig i sociala sammanhang som man annars kanske inte får. Jag slogs av hur pojkaktiga killar i 18-årsåldern är idag. Det känns som barnbeteendet har förskjutits upp i åldern något så absurt. På 60-talet gifte sig 18-åringar i mängder och hade jobb. Idag sitter de och gamar och besitter knappt social kompetens. När jag var i 18-19 årsåldern var jag långt ifrån mogen men jag hade egna personliga krav att mognas som person och sluta vara en pojke som jag dessutom gjorde kvickt.

Idag kan man se framförallt svenska killar så långt som upp till 20-årsåldern eller till och med äldre som:

*Knappt kan tala för sig själva och föra ett samtal naturligt
*Noll spontanitet och stela
*Tittar ned i marken
*Är mjäkiga och beter sig pinsamt
*Oansvariga
*Inga tecken på ambitioner
*Som aldrig druckit alkohol (ej obligatoriskt) MEN som aldrig varit på en fest eller socialt sammanhang med jämnåriga
*Visar intresse för andra människor
*Databeroende
*Loja och bortkopplade från verkligheten
*Ovårdade med skitiga kläder och flottigt oklippt hår

Visst finns det typiska tonårsdrag som att vara negativ, sur och ointresserad som förekommer naturligt men här vill jag belysa det istället tafatta beteendet hos dessa människor som på nått sätt eskalerat.

När man pratar med en 18-åring idag känns det som att samtala med en 12-åring.

Skillnaden är slående. På 80-talet tågluffade 18-åringar på egen hand. Idag har de inte ens betalat en egen räkning eller köpt sina egna kläder utan mamma och pappa.

- Vad får det för konsekvenser för samhället att framförallt svenska killar (för det är utan tvekan en distinkt skillnad på bakgrund och beteende) beter sig som barn i 20-årsåldern?
- Hur kan skillnaden på mognadsgrad på bara några decennier blivit så absurt stor?
- Vad är orsaken till detta? Det kan ju knappast vara dricksvattnet..

Diskutera!

20 är det nya 10.

I princip. Och vad är det för föräldrar som ser sina barn vara just... barn när de ska vara vuxna, kamma sig och skaffa ett jobb? Att se dessa lodisar på en arbetsintervju känns lika onaturligt som en fisk på torra land. Det är astronomisk skillnad.

För att vara lite på de ungas sida så var det inte så mycket bättre förr heller, visst de var sociala men mycket till del av att de drack hiskliga mängder alkohol. Redan i nedre tonåren kunde man döma ut både de då vuxna samt kommande generationer till följd av de etablerade sociala strukturerna samt att det handlade om riktiga dumjönsar.

Visst, därför lade jag betoning på att konsumera alkohol knappast är ett attribut för att vara och verka mer vuxen. Men det finns en hel del apati idag som är mer synlig och uppenbar än innan. Det är som dessa 18-20 åringar och äldre har fastnat i 12-årsåldern mentalt.

Jag tror det är dricksvattnet!
Eller så är det en insikt. Vi som var i 20 årsåldern trodde vi skulle uppföra oss mognare än vi var. NU har man upptäkt att det var fel. Och är som man är. Är det fel?

Hur är det fel att försöka vara mer vuxen än att larva runt? I och med att man är myndig vid 18-års ålder och dessutom förväntas ta egna livsbeslut som leder till positiva utfall så känns det märkligt att då se raka motsatsen. Ska vi höja myndighetsgraden till 20 eller 21 års ålder pga av detta? För så vitt jag ser det är trenden för varje år växer dessa skaror av barnrumpor.

Du är medveten om att du säger saker som folk har sagt i alla tider?

Ja, mycket medveten om detta men det har gått fort på bara några år. För varje år som går förskjuts denna grad. Det har aldrig vandrat så många pojkmän på våra gator som idag. Jag vill veta varför då jag tror det har problematiska effekter på samhället. Rotlösheten riskerar att öka när individer inte blir vuxna med mål att avsluta ett livskapitel och starta ett nytt.

edit: De vandrar inte runt, de sitter hemma framför datorn med neddragen rullgardin.

Hur är du funtad med ditt uttalande. Född 50/60 våra intressen var motorer, idrott mm. Vi drack aldrig som de gör idag. Hade tjejer men gjorde inte något de inte ville. Har erfarenhet från en hel stad. Det var troligen du som drack hiskliga mängder, men inte de 100tals jag kände.

Fortfarande du upprepar saker som man har sagt i ett par tusen år. Så sa man om dig också, och om din pappa, och om din farfar. Är du en fjolla? Är din pappa en fjolla? Är din farfar en fjolla? Om nej på samtliga, är det då inte lustigt att du (här får du representera din generation/åldersgrupp) är den första som faktiskt har rätt i det dom säger?
Om du försöker se detta ur ett fågelperspektiv, ser det inte lite lustigt ut då?

För all del har du en poäng men du kan även hålla med om att gränsen för när personer generellt känns mer som män än pojkar förskjuts hela tiden uppåt? Är det orimligt att anta att år 2028 är 27 det nya 17 med den trenden som syns?