Handen på hjärtat, det här med att äga en bil..?

Ser på detta sätt....

Bor i Bromma, jobbar inne i City...lätt Tbana...smidigt som satan, helvette inte bil.

MEN.....
Bil är frihet,
har landet i södertälje, repar i Bålsta alt Enköping ett par ggr veckan...samt gigfar en hel del....kör ca 1500mil per år, då mesta blir helger o sem/nöje resor...

Bilfan kostar pengar, ca 3500kr/mån... men vilken frihet det ger mig....betalar för den lätt om jag har råd, vilket jag har.....så hey, pengar är inte allt ...men ger mig frihet ...vilket jag väljer

Jobbar i Norge, har villa i Sverige. Kollektivt? -Javisst,-22 timmars resa med buss. Bussen går två gånger per vecka. Bil funkar bättre,-7 timmar.

Det är ju prestige i det hela med som inte får glömmas.

Att kunna visa upp utåt att man kör en ny bil visar utåt att det går bra, man tjänar pengar.
Sen om man har 100 spänn kvar på kontot 1 vecka innan lön räknas inte.

Inte heller om man kör en 10-15 år gammal bil med ett värde på ca 50 000kr. Men har 500 000kr på banken och gott om pengar innan löning. För det syns inte utåt...


Det är ju bara titta på jobbet.
"Åh vilken fin bil du har köpt dig" när ekonomen köpt en ny V90.
Sen att det är snikigaste modellen med halogen, manuell låda, minsta ljudsystemet etc. räknas inte.
För det kan inte 90% se. De kan bara se det som syns utåt, dvs. en ny V90.

Då kör jag hellre en 10 år gammal fullutrustad bil än en splitter ny snik snik bil.

Amen!

Jag gjorde som så här. Jag hade 500 000 kr sparat och hade kunnat köpa en fin ny och välutrustad bil, men valde att leasa istället. Varför?

Jo för att jag har råd med månadskostnaden och kan då istället sätta in mina pengar i en fond vilket jag har gjort och pengarna har snabbt ökat med 20 000kr. Utvecklingen på fonden långsiktigt ser riktigt bra ut och när 3 år har gått och jag lämnar tillbaka leasingbilen så kanske jag har 700 000 kr i fonden (inte omöjligt om man kollar på utvecklingen, men allra minst 600 000 kr om det går dåligt)

Handen på hjärtat, hur känner ni er som inte kan åka dit ni vill när ni vill ?
Ser ni personlig frihet som något skrämmande, eller är ni bara fattiga och som en typisk uppblåst svensk inte vill erkänna att ni är just fattiga 😁

Behöver inte vara så dyrt att ha bil.
T.ex. om man får tag i en billig, men väl fungerande 30 årig bil så är den ju skattebefriad. Kanske inte har allt för dyr försäkring heller.

Då kan man ha bil även om man inte kör så ofta.

Själv har jag börjat köra mer och mer i tjänsten med min privata bil. Jag får ingen jätteersättning direkt, men 25 kr milen och bilen drar ca 0,5 på långresor, så med ett bensinpris på 15.50 som senast jag tankade för några dagar sedan så betalar jag 7,75kr per mil, men får 25 kr per mil i ersättning vilket är helt OK för mig.

Åjo, visst finns ett par feta människor som åker buss också. Fetma har att göra vad man äter.

Ni säger att en bil ger frihet ska inte glömma att pengar över också är det.

Pengarna ni lägger på bilen under ett år skulle ni kunna spara och ha två månader extra ledig om året liggandes i en hängmatta med en iskall öl under en palm i ett tropiskt land medan alla som är "fria" genom sitt bilägande köar för service-tid, besiktning och skrapar istäckta rutor.

Jag brukade också älska att ha bil, åkte aldrig buss osv men med tiden blev jag trött på att pengar rann iväg bara för att ha en bil med all skit det innebär när jag skulle kunna lägga dom pengarna på äkta frihet, dvs att inte vara tvungen att jobba mer än jag vill bara för att ha bilen.

Vilken fond?

Leasar också bil, dock inte privat utan i mitt bolag.

TS skrev:


Jag har inte behövt en bil de senaste 4 åren. Jobbet blev ett sådant att behovet försvann. Någon familj har jag heller ingen.

Jobb och familj och boendesituation, det beror på hur den bilden av det där är. För ja bilen är inefffektiv som satan i annat fall och personligen vill jag inte bo enmsam ute i skogen.

Håller med till 100%
Sen jag tog körkort som 18-åring då bosatt i förorten har bilen alltid varit en frihet.
Att kunna åka var man vill, när man vill.
När ja var yngre var en stor del av mitt umgänge bilrelaterat med träffar, race och fina samtal med likasinnade. Jag satt inte framför en platta eller dator hela dagarna utan var ute och träffade folk genom mitt bilintresse.
Idag är det inte lika mycket av det men äger en sportigare sommarbil och åker på en del bilträffar och cruising, och älskar det fortfarande. Sommar för mig är en varm sommarkväll med motorljud och lukt av bränt gummi
Till vardags skulle de även bli svårt. Där ja bodde förr fanns de kollektivtrafik som var ok men friheten var ändå att kunna åka just när man vill och hur man vill utan att behöva tänka på var man ska byta buss, när nästa kommer och om man ska komma hem sent på kvällen, eller om man ska bli rånad osv.
Där ja bor idag går bussarna i bästa fall var 3e timme. Har 4 km till en hållplats och kvällstid stannar den 8 km från mitt hem.
Affär osv är också 8 km bort.
Tjejen cyklar till bussen och åker sen 5 mil enkel väg med byte. Ofta får hon sitta och vänta minst 1 timme för att komma hem, vissa dagar (speciellt helg) kan hon få vänta 2-3 timmar innan en buss eller tåg går hem, och då arbetar hon ändå i en stor stad. Tågen är inställda så fort de är för varmt, regnat för mycket, blåser för mycket eller snöar och då får jag komma och hämta henne med bil (10 mil).
Hon har inget körkort men jag som har ett val vill aldrig binda mig på de sättet.

Ja de kostar att äga bil, men allt kostar.
Jag tjänar ganska dåligt men har valt bort festande, alkohol och utekvällar på krogen och väljer lätt hellre att lägga de på mina 2 bilar.

Idag kör jag betydligt mindre bil än när ja var yngre just på grund av kostnaden, men ja kommer aldrig att sluta köra bil. Det är det bästa jag vet. Jag är aldrig så fri och mår så bra som bakom ratten...
Den som vill cykla, gå, rulla eller krypa (finns kanske dom) får gärna göra det, för ekonomin, motionen eller miljön men jag är inte en av dom.