Handen på hjärtat, det här med att äga en bil..?

Du kan alltså inte cykla 4km till affären? Haha, förlåt men så jävla lat.

Fyfan vilken frihet med bil, skulle aldrig byta bort de mot att isolera sig hemma för att slippa den sunkiga kommmunaltrafiken.

Jupp!

Känner sig som en direktör varje gång man rattar in p1, sätter på sval kyla o njuter av både kaffet o lugnet. Hånskrattar åt er andra som svettas bland löss, gamla säten, otvättade passagerare o förseningar.

Frihet, tar mig vart jag vill..den känslan är skön.

Håller med dig. Jag bytte jobb, och fick således helt andra förutsättningar att ta mig till kontoret. Så sålde bilen.

Min bil, inkl. garageplats, försäkring, service, hjulskifte, bensin (endast vardagsresor)* och biltvätt gav mig en nota på ungefär 5000kr/mån.

*Längre resor/weekends etc tillkommer.

Värdeminskningen (inköp-försäljningspris) blev med facit i hand 2200kr/mån på 3 år.

Så under tre år kostade min bil mig 260 000kr som jag köpte för att min dåvarande arbetsplats flyttade utanför stan - när min egentliga magkänsla var att inte följa med i flytten.

3 år och 260 000kr jag aldrig får tillbaka.

Edit: idag hyr jag bil om jag måste ha en bil. Det har nog hänt 3 gånger på 6 månader. Total kostnad ca 3000kr.

Jag har haft bil sedan jag var 18 men en dag slog det mig att jag egentligen inte kan motivera varför, annat än för bekvämlighet. Trots att jag har affären runt hörnet, jobbet likaså, bor nära centrum och ska jag åka längre sträckor funkar buss lika bra - eller egentligen bättre - så jag gjorde slag i saken och sålde skrotet. Mitt beslut hade alltså ingenting med klimatbluffen att göra utan snarare att jag inte längre ville kasta mer skattepengar i statens svarta hål.
Sitter och funderar över allt krångel och besvär jag faktiskt slipper från och med nu, som:

värdeminskning
reparationer
service
städa och tvätta regelbundet
parkeringsavgifter
vägtullar
böter
skatt
försäkring
bensinkostnader
leta parkeringsplatser
oroa sig för vandalisering eller stöld
skrapa pansarhård blå-is på rutorna klockan 06.00 en februarimorgon
halka runt på oplogade vägar
sitta i köer och irritera mig på alla idioter
besiktningar /ombesiktningar
samt
aldrig mer behöva ställa upp med skjuts hit- och dit.

Tvärtemot vad jag var rädd för innan så blev det faktiskt LÄTTARE att leva utan bilen, ägandet medförde så sjukt mycket utgifter och besvär som man konstigt nog vande sig med genom åren men att från en dag till en annan slippa bekymmer var som en riktig aha-upplevelse.

Tänker på alla stackare som belånat sig för att köpa en "fin" bil för kanske 300-400 tusen som en Svensson bör, och nu sitter ännu hårdare fast i ekorrhjulet fast de kanske egentligen inte ens behöver den. Jag pratar alltså inte om miljonärer som aldrig behöver tänka på kostnader eller folk som bor på landsbygden och faktiskt måste ha bil, utan vanliga svenssons likt mig som bor inom bekvämt avstånd till allt men ändå gick i bilfällan.

Är det fler som kommit till insikt och numera ställt om till cykel och promenader? Hur skedde ert uppvaknande och hur har ni klarat vardagen sedan dess, blev det jobbigare eller lättare för er?

Värdeminskningen på bilar är brutal, men å andra sidan är värdeökningen ofta god för den som äger sin bostad.Lever man inte på marginalen så behöver man inte spara in på ALLT är min personliga åsikt. För en hel familj kostar det stora pengar att åka kommunalt hela tiden, så mycket att det knappast lönar sig i längden, jämfört med att dela på en bil.

Sommaren är ju ett bra exempel på när bilen behövs.Många härliga stränder ligger avsides och med buss kan man inte ta sig ifrån punkt A till B. Man riskerar att isolera sig utan bil, vilket är helt OK om alla i familjen trivs med det.

Grattis, du har sunt förnuft. Betänk att väldigt, väldigt många idioter fortfarande håller fast vid att äga en bil trots allt du rabblade upp. Samma typer av människor som behöver en jävla motor och ett batteri för att kunna sätta sig på en cykel. Samma typer som röstar på partier som verkar för vår undergång. Kommer aldrig förstå hur de tänker.

Håller helt och hållet med dig TS.

Om jag inte var tvungen att ha bil för jobbet, skulle jag aldrig ha en.

Jag har haft bil sedan jag var 18 men en dag slog det mig att jag egentligen inte kan motivera varför, annat än för bekvämlighet. Trots att jag har affären runt hörnet, jobbet likaså, bor nära centrum och ska jag åka längre sträckor funkar buss lika bra - eller egentligen bättre - så jag gjorde slag i saken och sålde skrotet. Mitt beslut hade alltså ingenting med klimatbluffen att göra utan snarare att jag inte längre ville kasta mer skattepengar i statens svarta hål.
Sitter och funderar över allt krångel och besvär jag faktiskt slipper från och med nu, som:

värdeminskning
reparationer
service
städa och tvätta regelbundet
parkeringsavgifter
vägtullar
böter
skatt
försäkring
bensinkostnader
leta parkeringsplatser
oroa sig för vandalisering eller stöld
skrapa pansarhård blå-is på rutorna klockan 06.00 en februarimorgon
halka runt på oplogade vägar
sitta i köer och irritera mig på alla idioter
besiktningar /ombesiktningar
samt
aldrig mer behöva ställa upp med skjuts hit- och dit.

Tvärtemot vad jag var rädd för innan så blev det faktiskt LÄTTARE att leva utan bilen, ägandet medförde så sjukt mycket utgifter och besvär som man konstigt nog vande sig med genom åren men att från en dag till en annan slippa bekymmer var som en riktig aha-upplevelse.

Tänker på alla stackare som belånat sig för att köpa en "fin" bil för kanske 300-400 tusen som en Svensson bör, och nu sitter ännu hårdare fast i ekorrhjulet fast de kanske egentligen inte ens behöver den. Jag pratar alltså inte om miljonärer som aldrig behöver tänka på kostnader eller folk som bor på landsbygden och faktiskt måste ha bil, utan vanliga svenssons likt mig som bor inom bekvämt avstånd till allt men ändå gick i bilfällan.

Är det fler som kommit till insikt och numera ställt om till cykel och promenader? Hur skedde ert uppvaknande och hur har ni klarat vardagen sedan dess, blev det jobbigare eller lättare för er?