Citat:
Ursprungligen postat av
karldenelfte
en allvarlig psykisk störning
är inte allvarlig adverb? Således ska det vara allvarligt?
Bra fråga! Precis som någon tidigare i tråden var inne på kan det
logiska i mänskligt språk ifrågasättas. Tror hon/han hävdade att mänskligt språk
inte är logiska, vilket dock är fel. Mänskliga språk
är logiska, men logiken är inte enhetlig, eller, om man så vill; det finns i regel flera, samexisterande logiker. Således finner man tillsynes märkliga konstruktioner likt den du nämner.
De flesta modersmålstalare är nog ense om att
En psykiskt allvarlig störning är grammatiskt riktig (och de med grammatikkunskaper hävdar sannolikt också att
psykiskt här är ett adverb).
Men om man slänger om det, så att vi istället får
En allvarligt psykisk störning, så känns det liksom inte rätt... Istället vill vi ju, som du påpekar, säga
En allvarlig psykisk störning.
Det fina i denna rara kråksång är just de många logiker man kan hänvisa till för att förklara varför det
skall heta
En allvarlig psykisk störning och inget annat(!). Exempelvis skulle man kunna hävda att det är
störningen som är allvarlig, eller att
psykisk störning rent konceptuellt förstås som ett ord / en lingvistisk enhet. Dessutom skulle man ju faktiskt kunna hävda att
En allvarligt psykisk störning visst är grammatiskt rätt och riktigt att säga - Jämför t.ex. med
En allvarligt sjuk störning som ju (hoppas jag!) känns grammatiskt korrekt.
De senaste decenniernas, mig veteligen, mest populära förklaring till dylika "mysterium" är just att grammatik i grund och botten utgörs av sociala konventioner. Som människor söker vi ordning i saker och ting och ordnar också det vi har runt omkring oss. Men precis som olika grupper av människor, och människogrupper under olika tider, ordnar saker och ting på olika sätt, är också språket ordnat, organiserat och reglerat på olika sätt,
samtidigt.