Läste "Det ringer" 1902, av Helena Nyblom:
http://runeberg.org/nhderinger/0008.html
Jag började läsa texten och insåg verkligen att denna text uttalas verkligen än idag.
"Jag har fått af frun". Så där säger jag än idag.
"Det var då själfvaste". Så säger jag också och alla kring mig säger också så.
Tänk att du säger "självaste" lite snabbt och du öppnar inte munnen riktigt. Då säger du egentligen "själfvaste".
Samma sak som som du säger "fått av frun" lite snabbt. Då blir det "fått af frun" eller "fått afrun".
Alltså "av" blir "af" och "självaste" har ett "f" i sig. Så varför tog vi bort "af" och alla dom där f-orden?
Intresant också att ordspråket i denna bok påminner mycket om hur dagens folk talar. "Ah, men jo...jasså?".