Ni som var med under 90-talskrisen

...belånade fastigheter eller brf (där brf-innehavaren är betalningsskyldig för föreningens låneskuld) var det många som gärna blev av med för "1 kr". Det som skänktes bort var ju i princip ett skuldåtagande större än värdet på tillgången (fastigheten). Det kryllade ju av nybyggda och högt belånade brf då som nu... känsligt läge.

Den omtalade "bankgarantin" lugnade dock många oroliga och såg till att den värsta paniken uteblev och fallet på bank-/finans-/fastighetsmarknaden kunde bromsas något. Efter ca 5-6 år började sedan återhämtningen och obalanser inför nästa bubbla (dotcom) byggdes upp.

Jag kom ut i arbetslivet runt 95-96.

*För det första var det mycket svårt att få ett arbete, detta gällde i alla åldrar. men speciellt för ungdomar.

*Långt från alla hade ett sommarjobb i gymnasiet, 10-20% kanske, man avundades om man fick ett sommarjobb (lättare ute på landet iof)

*Människor som blev arbetslösa i 45-50 års åldern kom inte in på arbetsmarknaden igen, man kan säga att ungefär sent 97 och 98 började det anställas på riktigt igen.

*Många småföretag konkade runt 93 och detta fortsatte några år, kanske till 95-96

*Åtstramningar som Karlsson 2 och Persson genomförde märktes kanske inte så mycket i mina kretsar

*En fin bostadsrätt i Malmö kostade mellan 20 och 50 tusen. Fanns inte på kartan hos gemene man att detta skulle vara en investering, jag vet, korkat nu i efterhand.
Tanken var att man ville bo där man bodde sas, en bostadsrätt såg då kanske mer som ett ankare för en mellan 20 och 30.

*Någonstans 94-95 tyckte våra politiker att vi skulle gå all-in i it och dator-grejen, alla skulle kunna datorer och vi skulle ha bästa internet. Klarsynt av våra politiker och hatten av!

Så vad kan vi ta med oss av detta?

För det första, inse hur jävla bra vi har det just nu, jag åtminstone är väldigt tacksam för hur fint det är i detta landet med liten misär, ren luft, rent kranvatten och fyllda hyllor i butikerna med mat och grejor från Sverige och hela världen.
Under 90-tals krisen var mathyllorna iof fulla, men inte så diversifierat som nu.
Jag är tacksam för den låga arbetslösheten, att det går bra för Sverige, det är lugnt, ordningsamt och att kommunerna håller ordning och rent.
Det var iof rent och fint under 90-tals krisen också.
JAG TAR ALDRIG OVANSTÅENDE FÖR GIVET, jag har även sett riktig misär och skit i Afrika, Asien och Sydamerika.
Sydamerika inte så stor misär, men väldigt odiversifierade ekonomier och korruption, två ingredienser som vi måste passa oss för.
Men detta var off-topic, jag är tacksam hurssomhelst.

Nu, för det andra.
Vi lever lite i en låtsasekonomi, är du belånad med 5 ggr din disponibla inkomst och kör en belånad och inbakad MB G55, så är du en låtsasmänniska i mina ögon.
Mycket av det vi ser är resultatet av en mäktig kreditbubbla, den har sina tentakler mycket längre in i vårt välstånd än vad vi är medvetna om.
Skulle krediterna stramas åt, då är det 1993 igen, och dit vill inte jag.
Ta inte faktumet att du har ett jobb för givet, det är det nämligen inte.
De lyckosamma som sk "rekryteras" i näringslivet, går från ett företag till ett annat, speechless.
Man är alltså så jävla oumbärlig att man fullkomligt kidnappas till ett annat företag..

Kanske är det för att jag upplevde 90-tals krisen, men det sista är så låtsas.

Fast så högt var det väl aldrig? Det är väl styrräntan du tänker på? Jag hade ett lån då (rörligt) och jag vill minnas att det var uppe i 25-30% eller något sådant.

Sedan sålde jag en BR med förlust, fast det blev inte så farligt i slutändan då jag kunde dra av förlusten och tjänade in den på senare uppgångar, både på aktiemarknaden och bostadsmarknaden, med råge.

Som tur var blev jag inte arbetslös och inte heller någon i min närhet. Men jag träffade många andra som drabbades mycket hårt och var arbetslösa i flera år. Dessutom skars bidragen ned samtidigt.

Det var ett jävla tjat om lågkonjunktur hela tiden och alla pratade om samhällsekonomin. Privatiseringar, nedskärningar av sociala förmåner och hög invandring tog fart (Milton Friedman gnuggade nog händerna i förtjusning).

Själv upplevde jag dock ingen förändring ekonomiskt sett, min familj hade lika mycket pengar att röra sig med innan som under krisen såvitt jag uppfattade det.

Det enda kvarstående effekten var att mitt unga sinne blev marinerat i katastroftänkande.

Den kanske ökade med 500%, vilket är en väsentlig skillnad mot att ligga på 500%.

Krisen i sig drabbade inte "vanliga" arbetare i så hög grad, själv gick jag efter en incident på arbetsplatsen till ett annat företag i samma bransch, festade bort provanställningen där men fick anställning i en helt annan bransch där vi hade beordrad övertid till maxgränsen. Den tog slut i samband med att förhållandet med tjejen gick i kras och jag återgick till ursprungsjobbet. Jobbade även en del svart på helgerna så jobb och pengar att betala för att få jobbet gjort fanns det.

En annan sak var att man fick känna sig viktig och låna ut pengar till staten.

Själv bodde jag i hyresrätt men min polares föräldrar var tvungna att sälja sin villa för halva priset de köpt den för. Tror aldrig de riktigt kom ifrån det där lånet...

Jag bor fortfarande i hyresrätt och väntar på nästa stora kris. Fan va ja ska fynda då!

Kände en som fått hybris av framgången han hade. Folk i hans närhet borgade och han investerade i bostadsrätter etc
Blev inte så kul .... skilsmässa och bittra närstående när krisen kom.

Märker att folk har kort minne, vissa verkar tro det aldrig händer igen.

Styrräntan var 500%.

Tragiskt.

Nej, jag tror styrräntan var upp emot 500%. Minns inte exakta siffran. Det var regeringen Bildt som ville försvara kronans kurs, men det gick inte så bra, så de gav upp till slut och lät kronan flyta fritt, vilket den gör än idag.

Det är väl det jag ångrar mest ekonomiskt i mitt liv, att jag inte tidigt tog mig in o bostadsrätts-karusellen!

Miljoner i hyresavgifter är förlorade egna pengar...