Vad var tanken hos de första människorna sen när man blev självmedveten?

Först föds man och då är man inte mycket till fungerande varelse. De flesta är t o m ganska fula och kan inte bete sig. De bajsar och skriker och kan knappt hålla uppe sitt dumma huvud självmant.

Sedan växer man upp och börjar så småningom tänka på livet. Vad tänker man? Ja, jag minns inte riktigt vad jag tänkte när jag var runt 7 års åldern. Plus att sedan levde jag inte i människans begynnelse. Och det är väl mest den tiden som jag är intresserad av här i tråden. Någon av alla dessa få människor för flera tusen år sedan måste väl haft någon slags tanke på framtiden? Fanns det inget mer konkret vad man ville göra av sig själv och mänskligheten? Eller handlade allt bara om att hitta mat, slåss och knulla? Hade man inga planer på att planera för framtiden? Planera för nästa steg?

Vad är poängen med att bygga en hydda och bara äta tills man dör? Fanns det ingen existentiell kris på deras tid?

Kanske var man lyckligare förr, innan någon form av civilisation gav en anledning till att fundera på om det fanns en mening med livet? För man är nog inte så upptagen av självförakt när man enbart fokuserar på den mest basala överlevnaden, till skillnad mot i dag då.. I dag när man kan fylla kylskåpet och sova i en varm säng och ändå vakna upp med en känsla av tomhet.

Vad är vår tanke av i dag? Tja, vissa av oss är väl nöjda med att se en trevlig deckarserie och äta kex med ost och resa utomlands ibland. Andra kanske är mer visionära och högflygande i sina ambitioner och tänker mot en framtid där mänskligheten bebor vissa planeter utanför vårt första val av boendeplanet.

Kan inte hjälpa att fascineras och nästan önska mig till mänsklighetens vagga. När allt var nytt och oförstört och ännu möjligheterna var oförutsedda och obegränsade. Man kan snacka hur mycket man vill om att den moderna människan är fri, men alla vet innerst inne att vi inte är fria. Vi är bara så fria som vi intalar oss. Så med detta i tanken: Vad tänkte de första människorna egentligen om sin plats här på jorden och mänsklighetens framtid?

Skulle gissa på "jag måste ha sex".

Låter ju trevligt. Det är absolut inte min första tanke. Den är snarare att jag måste trycka på snoozeknappen åtminstone en gång.

Skräck. Rädslan när man inser att folk runtomkring en lever livet på rutin och har egentligen inte något medvetande utan mer likt djur gör dom det dom blivit lärda att göra och provar aldrig något utanför ramen av vad deras föräldrar/lärare/vänner tillsammans har lärt dom. Samtidigt som andra medvetna människor har full kontroll på vad som händer i stammen.

Dom flesta medvetna människor igenom historien tror jag har levt liv i tyst desperation, att ha förmågan att tänka för sig själv och förbättra omgivningen är något dina konkurrenter inte vill se hända då du blir ett hot emot deras kontroll över stammen/folket.

Ja, skräck verkar vi av i dag inte riktigt förstå oss på. Visst är det otrevligt att bli anfallen av en man med störd blick och en kniv i högsta hugg, eller att bli inträngd i ett hörn och förgripen på sexuellt. Men det kommer alltid finnas någon där som hävdar att ens rädsla både är helt rationell men ändå inte baserad på sunt förnuft: ty förövaren var säkert socialt utsatt och troligen mer rädd än offret självt. Men i ett storskaligt krig där civilisationens dagisgrindar är nedtrampade av flockens flyende och vilt fäktande massa så är det svårare att sätta in människans förvirring i en lämplig social kontext som ska få alla människor att mer eller mindre röra sig mot samma mål. Vad än nu detta mål kan vara.

Den första tanken finns sparad i våra barn.

Vi kan se hela den mänskliga utvecklingen i barnens utveckling. Det går alltså att godtyckligt och figurativt utreda vad de första självmedvetna människorna tänkte, eftersom våra barn genomgår denna process någon gång tidigt i livet och då blir självmedvetna för första gången.

Exakt när det inträffar har jag ingen kännedom om. Men att detta tillfälle inträffar är jag ganska säker på.

Vi kan vidare läsa väldigt mycket roligt ur barnens utveckling som berättar om hur spännande och finurligt rolig människosläktets evolution har varit.

Väldigt intressant att få mänsklighetens historia utspelad mitt framför ögonen på alla föräldrar.

Vem har inte blivit glad när barnet talar sina första ord? Eller när rationella och fullkomligt makalöst metafysiska meningarna börjar strömma ur deras munnar?

Vem har inte byggt en koja i ett träd när man var liten? Driften att bygga första mänskliga kojan är förmodligen väldigt gammal.

Men än äldre är självmedvetenheten.

Jag kan bara gissa vad jag tänkte när jag för första gången blev självmedveten: "Aahhh!!?"
Innan dess var allt en mjuk fuktig dröm. Innan det var det lätt sömn. Innan det var det djup sömn. Innan det var det allt det som rör sig och som formar utan att det finns liv.

Där tror vi nog dock olika då jag inte tror att förövaren känner någon rädsla. Han är uppvuxen runt våld och för honom är det inte främmande.

Lilla Elias på 14 år som blir rånad däremot har aldrig sett eller upplevt våld utanför en film i hela sitt liv och när det väl händer honom blir han totalt ställd. Han har inte en aning om hur han ska reagera för han är det lika frånvarande som förövarens empati.

Jag skulle rekommendera dig att lyssna lite på Allan Watts om du är intresserad av medvetande och vad det egentligen betyder.

Jag har inte sagt att jag känner för förövaren. Och Allan Watts har jag redan lyssnat på. Som vanligt blev jag inte klokare av att höra dessa långdragna och vackra utläggningar. Folk får gärna bli betagna i en man som låter djup och dricker te i skogen. Men jag får ut väldigt lite av sådant. Sedan så är det såklart synd om Lille Elias. Säkert mer trevligt att bli anfallen av ett vilddjur som vill äta en eller skydda sitt revir, eller att bli attackerad av en människa med liknande motiv annat än som i dag bli attackerad för en femtioelva märkliga anledningar där femtionio av dem är ett direkt resultat av ett sjukt samhälle.

Mat förmodligen tristess och sedan nyfikenhet på det och sen kom hjulet.
Och kanske tanken att "hur ska jag nu styra alla"?

Märkligt vilken genial uppfinning hjulet tycks vara, men ändå när jag dagligen möter detta hjul så finner jag ingen känsla av tillfredsställelse eller "eureka".

Tack vare hjulet kunde vi ta oss från A till B mm.

Men visst jag håller med dig.

Finns ju hjul på mycket annat som man inte ens tänker på. Kanske kan jag finna en evigt brinnande låga i den tanken. Kanske blir även hjul en gång i framtid en omodern konstruktion.