Varför ofta sån stor skillnad mellan critic och user score?

https://www.rottentomatoes.com/m/venom_2018 - kritiker 21%, användare 81%
https://www.rottentomatoes.com/m/god..._monsters_2019 - kritiker 39%, användare 87%

Varför så stor skillnad i vad kritiker och användare tycker?

Jag förstår grunden, i att kritiker försöker se på det objektivt men ibland kan jag tycka att det är lite löjligt. Det känns som att de jämför alla filmer med filmer som Citizen kane, oavsett om det är en "djup" film eller ren och skär popcornsrulle där man bara vill se lite monster slåss mot varandra.

Kritiker har ju ofta väldigt mycket makt kring huruvida en film kommer floppa eller inte, så jag kan tycka att de är lite väl orättvisa mot filmer som Venom och Godzilla 2, och bör recensera dem efter helt andra glasögon då popcornsrullar INTE är djup kino, utan just precis det, något man käkar lite popcorn till och stänger av hjärnan och bara njuter. Givetvis ska man fortfarande ge sin åsikt, men jag kan ändå tycka att om de vet om att publiken troligen kommer älska filmen så borde ändå betyget reflekteras lite granna kring det också, just eftersom de sitter på såpass mycket makt kring huruvida en film kommer att sälja bra eller inte.

Om det är 50-60% procentenheters skillnad mellan vad kritiker och tittare tycker, då anser jag att något är väldigt skevt och att fel måttstockar används bland kritikerna, oavsett om man tittar efter olika saker.

"Kritiker" skriver utgående från vad de får betalt för, eller vad de inte får betalt för.

Privatpersoner skriver utgående från vad de tycker om filmen.

Privatpersoner tycker oftast att den senaste filmen de såg är den bästa de någonsin sett.

En bra kritiker ska kunna bedöma en film efter sin gener. Nils-Petter var rätt bra på det, men det är som sagt lättare sagt än gjort.

Får betalt för att skriva en positiv recension, få fördelar från filmbolaget i framtiden är också en anledning, att få gå på förhandsvisningar, att vara lite buddy buddy med någon inom filmbolaget och på så sätt få tex information om filmer som inte släppts och kunna läcka info till olika Youtube kanaler och få upp sina views eller till olika sidor på internet som tex Variety, man ska tycka "rätt" osv osv osv.

Disney är väl det bästa exemplet efter att man köpt upp Fox, man har så nära man kan komma monopol utan att ha blivit stoppade. Blir du utfryst från deras filmer har du inte mycket att komma med som "filmkritiker"

Privatpersoner kan ju vara vilket drägg som helst. Kritiker ska kunna något om film. Tycker iofs inte att skillnaden är så stor nuförtiden. När en film som Us tas på allvar är det ju kört.

Kritiker ser så pass många filmer att de för dem bli extra viktigt att en film är förnyande på något sätt.

Ibland kan de ge mer cred till en film fast den är sämre för att den på något sätt är förnyande och nyskapande.

En sak man inte bör glömma när det gäller "filmkritiker," det är ju att de är Journalister i grund och botten.
Och som journalist så har man en sk "kollegial" inställning, attityd, till andra journalister med samma arbetsuppgifter.
Det betyder alltså att man läser vad Andra filmkritker har skrivit om filmen man ska recensera innan man publicerar sin egen text.

Och om andra filmkritiker då har gett en film högt - eller lågt - omdöme, då utgår man från att det är ett rättvisande och korrekt, åtminstone vägvisande, omdöme. Och man vill själv inte skilja sig från mängden genom att ge ett annat omdöme (för risken finns ju att man då riskerar göra bort sig, bli utskrattad av kollegorna).


I synnerhet de få filmkritiker som nått stor ryktbarhet, de har ju hög status även hos de andra filmkritikerna (som vill bli som dem).
Därför vill de gärna följa dens omdöme, istälelt för att ge ett annat.

Tänk tex om en filmkritikers stora idol skriver en recension som sågar en film jäms med fotknölarna.
Men att han inte höll med, utan kanske tycket att filmen var "jätterolig."
DÅ kommer han ju aldrig att våga skämma ut sig genom att avslöja för sin store idol att han tyckte filmen var jätterolig.

hur kritiserar man konst, kultur och underhållning objektivt?

Det är vanligare att betygen är lika än tvärtom.

TS föreslår att kritiker är orättvisa, med tanke på att de har ett potentiellt stort ansvar, Venom blev visserligen en stor framgång och jag kan nog räkna upp hundratals kritikerhyllade filmer som inte spelat in särskilt många slantar, men nåväl, jag tror att det stämmer, på ett visst sätt och för en viss typ av film, för en viss andel av publiken. Fast som kritiker kan du inte resonera så, ditt uppdrag är att säga vad du tycker om en film, inte att ta hänsyn till hur du påverkar snittbetyget på rottentomatoes och om det egentligen är rättvist mot filmen som ju massor av människor förhoppningsvis har jobbat hårt med.

Problemet här är att folk använder kritiker fel, istället för att läsa recensioner, istället för att följa en, eller ännu bättre flera, kritiker som man litar på, så tittar man på rottentomatoes. RT-betyg är en del i marknadsföring numera, att en film är "certified fresh" skrivs gärna ut på dvd-omslag och sånt, det är dumt.

Samtidigt använder jag också RT en massa, och ibland låter jag påverka, om en film jag kanske inte hade funderat på att se får väldigt bra betyg så kan det få mig att se den och om en film jag övervägt att se får väldigt dåligt så kanske jag hoppas över den (jag har inte bestämt mig gällande dark phoenix som exempel, det är nästan säkert en dålig film jag kommer ogilla, men jag kommer se den förr eller senare så varför inte på bio egentligen). Undantaget är filmer jag redan bestämt mig för att se, där brukar jag aktivt undvika att se betyg och omdömen innan jag har sett filmen för att inte låta det påverka.

Men så länge kritikern, recensenten (privatperson eller professionell) verkligen kan Motivera varför den tyckte på ett visst sätt, så tycker iaf jag att recensionen ifråga kan vara vägvisande.

Tyvärr så är det bara allt fler som blandar in det personliga tycket (de kanske inte gillar filmens övergripande Tema) och så driver de ner, eller upp, betyget.

Det är kanske vanligast på privatpersoners recensioner, men det finns många professionella filmkritiker som går i den fällan också.

Ett exempel är tex den amerikanska krigsfilmen "Fury."
Jag minns hur en svensk filmkritiker (från SVT om jag inte minns fel) som verkligen sågade den filmen jäms med fotknölarna.
Men inget av kritiken handlade om filmen. Utan det han hade hängt upp sig på var hur han själv, helt personligt, hade fått för sig att det var en film som "romantiserade krig och våld," som "hyllade krigshets" osv.
Särskilt var det en scen som han retade upp sig på (när man såg hur en hel armada bombplan flög förbi upp i himlen, mellan molnen."

Och den scenen misstolkade han ju Totalt.
Han fick för sig att det var en scen som handlade om att hylla de amerikanska krigshjältarna som bombade stackars civila på marken och hade sig, som visade att "här kommer USA och räddar hela världen igen."

Men det var ju inte så vare sig den scenen, eller filmen som helhet, var tänkt att tolkas (och den amerikanska publiken kritiserade den ju för helt motsatta saker (som att filmen skulle vara "Anti-War."
Att filmen var allt för "PK."
Osv.

Den svenske kritikern däremot, han avslöjade verkligen hur illa lämpad han var att recensera filmer.



---

Jag har sett samma beteende även bland kritiker inom andra genrer.
Bokkritiker tex.
Även där finns det exempel på kritiker som, av någon anledning, tolkat boken på ett Helt Felaktigt sätt, och så blir de arga (inte pga något i boken, utan bara för vad de själv inbillat sig).

Tex en svensk kvinnlig bokkritiker som skulle recensera en dramatiserad historiebok om det svenska Andra världskrigets kvinnliga "hemliga agenter."
Och trots att boken baserades på Verkliga händelser, så tolkade bokkritikerkvinnan den som om det var en Roman.
Och hon började såga boken för att den framställde kvinnor på dåligt sätt (kvinnliga hemliga agenter som gick sängvägen för att få information om tyskarna tex).

Det var ju sånt som hände på riktigt, i verkligheten, men den korkade kvinnan vägrade acceptera att det hade varit så, och hon klagade högljutt på författaren för att han inte hade skrivit berättelser om kvinnliga agenter som var som James Bond istället ...
Betyget hon gav boken var lägsta möjliga ...

Jag håller med, jag är inte alls motståndare till recensioner, jag konsumerar de väldigt ofta. Problem blir det bara om man istället för att lyssna på vad folk sagt bara fokuserar på ett medelbetyg på rottentomatoes. Det är till och med värre än att titta på metacritic, för där ger man åtminstone ett betyg baserat på vilken siffra recensenter har satt på något, inte bara positivt eller negativt. Om en film får enbart 3/5 recensioner så får den ett högre betyg på RT än en film som får 99% 5/5 av 1% 2/5, fastän den senare lär vara om inte bättre så åtminstone mer sevärd. Det är inget problem att använda RT så länge man är medveten om vad siffrorna faktiskt betyder.


Sen håller jag med dig i stort, förutom att jag inte tycker att det egentligen finns en "fel" tolkning (så länge man inte helt missuppfattar handlingen eller så). Fury tycker inte jag var en krigsglorifierande film, men jag tycker det är subjektivt. Man säger ofta att all kultur som innehåller droger är drogglorifierande, och i viss mån tycker jag det stämmer. Fastän filmerna väldigt ofta direkt handlar om vilken misär droger kan orsaka, så tenderar de att vara glorifierande, på sätt och vis. På samma sätt tycker jag det är med krig, även om syftet är att visa att krig är hemskt, så får man det ofta att se häftigt ut.

Och det finns ingen "rätt" tolkning, det är inte regissören (eller författaren eller artisten) som bestämmer hur verket ska tolkas utan folk själva. Om en film har syftet att visa att krig är hemskt men publiken uppfattar det som att krig är häftigt, då är ju filmen i praktiken krigsglorifierande, väl?

Sen så är det ju lämpligt om kritiker är smarta och förstår sitt medium..