Inte så konstigt att jobb flyttar...

Serige är tydligen det näst mest globaliserade landet på jorden. Dvs, svenska företag har mer filialer och tillverkning utomlands än nästan alla andra länder. Lönekostanden med alla avgifter är i Sverige i snitt 215kr. I Estland är den 41:70kr och i Tjeckien 45:50kr.

Någon som ser ett samband?

http://www.n24.se/dynamiskt/jobb_kar...d_11994207.asp

Nu när Brio skulle flytta sade man att personalkostnaderna var 20 gånger högre här i Sverige. Det går ju inte ens att försöka argumentera varför jobben skall stanna då.

Resonemanget är dock inte generellt giltigt och förklarar inte det märkliga faktum att vi fortfarande har svenska företag på svensk botten, även om huvuddelen numera ägs av utländska investerare.

Om du drar ut resonemanget till att i framtiden gälla flertalet exportföretag, skulle det direkt betyda att den svenska "välfärden" i det närmaste helt får stryka på foten. Ser du lösningar på ekvationen?

Sverige är ett fattigt U-land om 50 år?

Man bör överväga att sticka härifrån snarast.

Men om du ändå skulle försöka dig på en lösning!

Jupp. Så kommer det att bli. Alla IT-jobb sticker till Indien, alla industrijobb sticker till Kina. Sverige blir ett obetydligt litet u-land vid världens ände. Svensken kommer att få försörja sig på fiske, jakt och jordbruk på försurad och död mark. Några få starka och lyckliga lyckas ta sig till Kina och blir prostituterade eller slavarbetare i gruvorna.

Detta naturligtvis med eller utan übersturmbannführer der neue arbeiterpartei Reinfeldt vid rodret.

Så inte heller du har någon lösning på problemen med den framtida välfärden? Om du har, kan du lägga ut dina funderingar här!

Direktörerna säljer ut industrier som svensk forskning och arbetskraft legat bakom.

Allt för billig arbetskrafft.

Du har helt missuppfattat de bakomliggande mekanismerna. Direktörerna har ansvar för företagens skötsel, enligt de order som styrelsen utfärdar. Den senare handlar efter aktieägarnas önskemål. Den tidigare naturliga svenska majoriteten aktieägare i svenska börsbolag har nu övergått att till största delen bestå av utländska ägare. Om detta möjligen påverkat företagen att mer än annars satsa på produktion i andra länder, kan diskuteras. Skälen till att det ser ut som det gör inom den svenska förtagsvärlden är bl.a. följande:

Beskattningen av de svenska finansiärerna sker regelmässigt i flera led, vilket många utländska finansiärer slipper:

1. Vinst avsedd för aktieutdelning beksattas (28 %)

2. Aktieutdelningen på den beskattade vinsten beskattas ytterligare en gång (30%)

3. Förmögenheten (aktieinnehav och avkastning) beskskattas årligen på ett sätt som inte gör det attraktivt för svenskar att skapa kapital avsett att utnyttjas i Sverige för nyföretagande

4. Skattenivåerna i övrigt dvs. de totala kostnaderna för arbetskraften är höga (de högsta i varje fall inom EU)

5. Utflyttningen av företag eller delar av företag resp. den närmast obefintliga andelen nya företag med exportpotential ökar arbetslösheten

6. Statens successivt ökande kostnader tvingar till ökade skatter för att få resurser till de arbetslösas försörjning istället för att initiera nyföretagandet

6. Det svensk utbildningssystemet har kraftigt halkat nerför i internationell jämförelse. Det blir allt svårare att få kompetent personal till att hålla den industriella utvecklingen på topp! De svenska uppfinnarna/innovatörerna befinner sig i strykklass

Ser du möjligen en RÖD tråd i det hela? Anser du fortfarande utvecklingen vara "direktörernas" fel eller rent av de borgerliga partiernas?

Det här är väl knappast något problem, med tanke på att aktieägarna får både aktieutdelning och kursstegring på sina aktier(förutsatt att företagets vinst är mer än marginell).


Hur hög skatten bör vara kan diskuteras, därmed inte sagt att inkomster av kapital skall vara i stort sett skattebefriade. Alltför stora skillnader i beskattningen av arbete kontra kapitalintäckter anser jag inte vara berättigad. En sak som jag däremot anser borde ge ordentliga skattelättnader är investeringar i nya företag, det borde särskiljas jämfört med spekulationer på börsen. Risken är annars att det fortsätter att vara lönsammare med spekulation än med producerande verksamhet. Från den här synvinkeln tycker jag att systemet idag är ganska horribelt.


Kostnaderna för arbetskraft påverkas alltid av skattetrycket i ett land, och kan enligt min mening sänkas ordentligt. Särskilt efter EU inträdet är konsumentprodukter i Sverige hutlöst dyra. Dels pga skatterna, men till största delen av bristande konkurrens inom grossist och detaljhandel. De här överpriserna driver upp levnadskostnaderna till en oskäligt hög nivå, och detta påverkar lönenivåerna i Sverige.

Med andra ord skulle det finnas utrymme för en lönesänkning över hela linjen, om priserna på konsumtionsvaror anpassades till en skälig nivå. Åtgärdades det här problemet så skulle hela samhället göra stora besparingar i längden. Löntagarna skulle i princip inte drabbas, då levnadsomkostnaderna sjunker i nivå med det minskande lönekuvertet. Det som är interesseant är egentligen inte hur mycket lön man får ut i kronor räknat, det är hur mycket man kan konsumera för pengarna.

Ett annat stort problem är att det nyföretagande våra politiker stöder, är i princip f.d löntagare som nu blir inhyrda som egna företagare med F-skattesedel av sina tidigare arbetsgivare. Det här är egentligen bara en förevändning för att sänka arbetsgivarnas kostnader, och bidrar inte till något positivt i samhället. Människor får tvärtom sämre levnadsvillkor.

Det som enligt min mening borde satsas på är storskalig produktion för både den inhemska marknaden och export marknaden. Alla större företag väljer inte att utlokalisera sin verksamhet till låglöneländer, det finns trots allt fördelar med att bedriva verksamhet i Sverige, annars så skulle vi inte ha några företag kvar. Och visst, vi behöver fler småföretag i Sverige. Men inte någon ny underklass i form av daglönare med F-skattesedel.


Det finns en enkel och impopulär lösning på det här problemet. Låt en statlig myndighet ta över fackföreningarnas roll. Ge alla arbetslösa samma ersättningsnivå (några tusenlappar över existensminimum), det är horribelt att folk förväntar sig ha samma levnadstandard som arbetslös. Det här skulle minska statens kostnader drastiskt och minimera bidragsfusket. Att ha ett arbete kommer att löna sig bättre än bidrag, så är det inte alltid idag.


Här är det nog hög tid till att anpassa utbildningarna till det behov som faktiskt finns både inom näringsliv och statlig verksamhet. Bristen på kompetent personal är en stor faktor i utlokaliseringen inom näringslivet. Och det är de nya innovatörerna som skapar nya arbeten, inte politiker.

Avslutningsvis så tycker jag att det nuvarande företagsklimatet i Sverige är en kombination av politikernas inkompetens och näringslivets allt högre avkastningskrav. Om det går att lösa rent praktiskt så att samhällsutvecklingen går frammåt, det återstår att se.

Tack för ett insiktsfullt inlägg. Det står mycket väl för sig själv utan behov av annan kommentar!

P.S.
Möjligen kan pkt. 1-3 diskuteras i ett sammanhang, då de är av väsentlig betydelse för företagsbildning och ambition att i framtiden använda Sverige som grund för industriell utveckling!