Kärnkraftverken vid krig

Om syftet med angreppet bara är att skapa kaos och slå ut Sveriges förmåga att bedriva krigföring så är naturligtvis två dussin kryssningsrobotar mot Forsmark och Oskarshamn alldeles utmärkta (samt billiga och för angriparen riskfria) metoder för att åstadkomma det. Inget som Sverige kan förhindra heller.

Så här i efterhand undrar man ju varför man inte använde den alldeles utmärkta svenska berggrunden och byggde underjordiska, bombskyddade kärnkraftverk istället? Detta borde ha varit möjligt redan på 60-talet.

Kostnad?

R1 byggdes i underjorden 25 meter under marknivå.

Ågestareaktorn (R3) byggdes ju också i ett berg men det blev inte helt lyckat. Med fukt ifrån berget som droppade ned i anläggningen och orsakade kortslutning. Med kraftigt fördyrande modifikationer som nödvändig påföljd.

Annars kan man tänka sig att det ändå går att slå mot transformatorstationer m.m. om man vill störa ut elförsörjning. Samt att ett kärnkraftverk ändå i regel kräver en hel del installationer ovan jord.

Dessutom tänkte man väl sig att om fienden hade velat slå ut kraftverket ordentligt så hade man nog skickat ett par kraftiga kärnvapenladdningar?

Låter ju som det absolut vettigaste. Vid kris eller krig ska det dels sparas el och dels blir en massa reservkraft tillgänglig eftersom utsläpp av diverse inte är prio.

Vad gäller direkta angrepp vill jag minnas att Barsebäck byggdes för att klara en direktträff från ett passagerarflygplan på grund av närheten till Kastrup. Men vet inte om de andra kärnkraftverken matchar det.

Läste just på lite och den incident som inträffade vid Ågesta som jag tänkte på hade väl att göra med något vattenläckage och kanske inte takdropp från Berget.

Men jag har för mig att man blev tvungna att klä in anläggningen inuti berget i plåt hursomhels.

Nej det är det inte. Däremot går det avsevärt fortare än att bygga ett nytt verk med reaktorer och hela paketet, och dessutom sanera och omhänderta ett sönderbombat kärnkraftverk som grädde på moset.

Såna terroristhandlingar som du beskriver är ingenting som stater sysslar med (mellanöstern inte inkluderat), både på grund av att det ses som förkastligt av resten av världen och för att det oftast leder till mer problem än man tjänar på det. Vill man slå ut elproduktionen går det utmärkt att anfalla ställverk och annan infrastruktur, ger i princip samma effekt och inga nackdelar.

Hade tredje världskriget brutit ut under det kalla kriget hade naturligtvis Sverige drabbats av hundratals kärnladdningar som hade kommit farandes från luften..

Så en attack mot ett par kärnkraftverk hade kanske inte varit det allra största bekymret ändå..

Ett kärnkraftverk som havererar kan ha långt större radiologiska effekter än kärnvapen, men visst är det så. Nu får väl ett totalt kärnvapenkrig anses höra till ett ganska särpräglat undantag i alla hänseenden.

På den gamla, onda tiden var det bestämt att kärnkraftverken skulle ställas av vid ett tillräckligt allvarligt krigshot. Anledningen var att minska riskerna för omgivningen om verken skulle angripas. Ett kärnkraftverk i drift har många sårbara punter, ställs det av i säkert läge minskar riskerna avsevärt. (Vi talar om begränsade angrepp med konventionella vapen).

Man kan ju då tänka på att grundinställningen var att Sverige skulle vara neutralt, självförsörjande och försvara sig vid behov och hela samhället kunde ställas på krigsfot, i alla fall i teorin. En annan parameter var att ersättningsbränsle skulle bli svårt (i praktiken omöjligt) att få fram, varför det inte skulle vara särskilt kostsamt att ställa av verken tills antingen kriget var slut eller läget klarnat, dvs veckor eller månader.

Jag var på plats då generatorn lossnade på Barsebäck 1, och då handlade det inte om turbinen, utan "bara" om generatorn. Det gick inte i en handvändning att fixa ens denna begränsade malör.

Det finns ett konventionellt kraftverk i Stenungsund som lades i bergrum, bland annat av beredskapsskäl. Vattenkraftanläggningar ligger påfallande ofta i berg, även om dammen naturligtvis inte kan göra det.

Det väsentligaste har ju redan sagts i tråden, så risk för upprepning.

I ett krig vill en fiende troligen slå ut elkraften, men det finns inga militära vinster med att orsaka ett kärnkraftshaveri. Det påminner lite om den infantila idén som då och då uppkommer, "vad händer om ryssen kommer när vi testar 'Hesa Fredrik'"? Det sistnämnda är givetvis inget hot, eftersom VMA-signalen är till för att larma civilbefolkningen och inte påverkar den militära reaktionsförmågan. Även en brutal fiende som Ryssland, som inte bryr sig om civila förluster, skulle knappast välja en attack bara för att maximera civila förluster. Man är oberörd och obekymrad av civila förluster, men det innebär inte att man utstuderat skulle försöka maximera dessa.

Man behöver inte gå direkt på reaktorhallarna för att slå ut elen, det skulle rentav kräva en kraftigare insats än nödvändigt och som redan påpekats skulle kraftverken stängas av om krigshotet var väldigt högt och väldigt allmänt, dvs risken för ett stort och brett krig som drabbar hela samhället från norr till söder. Ett nyss avstängt kärnkraftverk är förvisso ungefär lika farligt som ett som är i drift, om reaktorinneslutningen skulle gå sönder¹, men det finns ingen stor poäng att anfalla det på ett sätt som äventyrar reaktorernas inneslutning. Möjligtvis att det finns någon demoraliserande effekt eller liknande, men våra kärnkraftverk är ju påfallande nära Ryssland, det vore ett vågspel om vinden blåser åt fel håll...

1) Rent allmänt är nedstängning och uppstart av reaktorer ett riskmoment och det är där statistiskt sett som flest incidenter inträffar, i samband med "re-fueling".

Mycket enklare för en angripare att slå ut distributionsnäten istället för att gå på källan.