Kanske något som feminister kan svara på, eller andra kvinnliga användare här inne?
Jag och mina polare körde jude och negerskämt med början från högstadiet, när jag närmade mig 20 så började jag kolla på diverse dokumentärer, läsa "kontroversiella böcker" och insåg att det kanske inte var så himla synd om judarna som vi fått lära oss sen barnsben i skolan.
I kompiskretsen är det fortfarande vanligt att vi halv-skämtar lite om judisk dominans i media, radio, hollywood och i princip allt som styr västvärlden, vissa av oss har inga som helst problem att diskutera massinvandringens konsekvenser, negrers dokumenterade låga IQ, ifrågasätta alla möjliga sorters kontroversiella ting så som exempelvis "förintelsen".
Jag har dock i princip aldrig någonsin märkt av det hos tjejer och kvinnor. Kanske man hört någon enstaka tjej när man var yngre säga "negerjävel!" om hon blivit misshandlad av någon svarting, vilket är rätt vanligt, men i övrigt är det tyst.
Kvinnor vågar aldrig någonsin vara kontroversiella, man hör dom aldrig prata dåligt om massinvandring, man hör dom aldrig ha några djupare åsikter om judisk dominans, man hör dom aldrig diskutera biologiska skillnader mellan olika etniciteter/raser, aldrig någonsin. Det är som att kvinnorna slaviskt följer vad media för nuvarande stund säger åt dom att tycka och tänka. Säger media att massinvandring är jättebra, negrer inte alls är mer våldsamma och mer korkade, att det är jättesynd om judar och att de enda som pratar negativt om judar är "nazister och konspirationsteoretiker" - Ja, då tycker kvinnorna också samma sak.
Män å andra sidan, i regel har de en tendens att stå för sina egna åsikter på ett helt annat sätt, en man kan stå själv med en hel grupp emot sig, och ändå hålla fast vid sin åsikt och sitt tyckande, det gör aldrig en kvinna, någonsin.
Män kan ha hela landet, hela media, 90% av politiker emot sig, men ändå står de för vad de tycker och viker inte en sekund. Detta är något jag aldrig under hela mitt liv märkt av hos kvinnor.
Varför är det så? Är det biologiskt?
Jag och mina polare körde jude och negerskämt med början från högstadiet, när jag närmade mig 20 så började jag kolla på diverse dokumentärer, läsa "kontroversiella böcker" och insåg att det kanske inte var så himla synd om judarna som vi fått lära oss sen barnsben i skolan.
I kompiskretsen är det fortfarande vanligt att vi halv-skämtar lite om judisk dominans i media, radio, hollywood och i princip allt som styr västvärlden, vissa av oss har inga som helst problem att diskutera massinvandringens konsekvenser, negrers dokumenterade låga IQ, ifrågasätta alla möjliga sorters kontroversiella ting så som exempelvis "förintelsen".
Jag har dock i princip aldrig någonsin märkt av det hos tjejer och kvinnor. Kanske man hört någon enstaka tjej när man var yngre säga "negerjävel!" om hon blivit misshandlad av någon svarting, vilket är rätt vanligt, men i övrigt är det tyst.
Kvinnor vågar aldrig någonsin vara kontroversiella, man hör dom aldrig prata dåligt om massinvandring, man hör dom aldrig ha några djupare åsikter om judisk dominans, man hör dom aldrig diskutera biologiska skillnader mellan olika etniciteter/raser, aldrig någonsin. Det är som att kvinnorna slaviskt följer vad media för nuvarande stund säger åt dom att tycka och tänka. Säger media att massinvandring är jättebra, negrer inte alls är mer våldsamma och mer korkade, att det är jättesynd om judar och att de enda som pratar negativt om judar är "nazister och konspirationsteoretiker" - Ja, då tycker kvinnorna också samma sak.
Män å andra sidan, i regel har de en tendens att stå för sina egna åsikter på ett helt annat sätt, en man kan stå själv med en hel grupp emot sig, och ändå hålla fast vid sin åsikt och sitt tyckande, det gör aldrig en kvinna, någonsin.
Män kan ha hela landet, hela media, 90% av politiker emot sig, men ändå står de för vad de tycker och viker inte en sekund. Detta är något jag aldrig under hela mitt liv märkt av hos kvinnor.
Varför är det så? Är det biologiskt?
