varför har inte evolutionen sett till att döden hanteras mer rationellt

hur komplext behöver svaret bli?

1 djur drabbas ytterst marginellt, eller inte alls, av sorgens destruktiva effekter, pga otllräcklig förmåga till existentiellt tänkande/grubbleri
2 evolutionen tappar utvecklingskontrollen av människans förmåga till mentala/abstrakt tänkande, vilket leder till att människan tar kommandot över naturen och hittar på lämpliga tillfredsställande svar och sociala idéer
3 människan slits mellan valet att a) acceptera/praktisera naturens/evolutionens miljonåriga mekanismer med det väl beprövade konceptet starkast överlever, med allt det inbegriper; inte låta sig sinkas av de svagare, icke reproduktionsdugliga individer etc,
eller b) nonchalera dessa evolutionärt livsviktiga regler, för att istället praktisera en livsföring baserad på idéerna i punkt 2, och därmed riskera artens överlevnad

om det däremot är så att beteenden, tro, ritualer, vördande, sorgtrauma etc, i själva verket är evolutionära mekanismer för att öka artens överlevnadsmöjligheter och matcha, mätta och "döva" människans existentiella hunger,
så är det ju lika illa om hon genomskådar det evolutionära tricket..

Jag är övertygad om att valar sörjer längre än näbbmöss så ja kanske...

1. Hur säker är du på detta? Hur vet du inte att det handlar om ett gruppbeteende då en grupp är en enhet och en förlorad individ är en skada på enheten. Så att sorgens grubblerier handlar om att strukturera om för att återskapa gruppens forna kraft ?
Vad är logiken med att flumma runt om existentiella grejer i grund och botten?`Det är knappast till en fördel om det aldrig finns några svar.

2. Förstår inte hur du menar här, människan har aldrig tagit över naturen eller har kommando.
Det vilda förblir vilt, en metafor skulle man kunna se som benso och alkohol som en behandling för ångest. Man lindrar ångest för stunden men egentligen blir det bara värre.
Människan lindrar bara sitt ego för stunden men det blir värre sen.

3. Har du några som helst bevis för att starkaste arten överlever i längden? På en individ nivå inom en art så vill man arten ska prestera. Dock handlar arter oftast om nyckelroller i habitat och en funktion och den evolutionen baseras på miljö och klimatförändringar.
T.ex krokodil är inte jämförbar med en människa i styrka, den är vad den är.
Människan har alldeles för mycket behov för att anses som stark , och behöver alldeles för blandad kost för att fungera hållbart i längden.
Ju mer komplicerad varelse ju mer komplicerat blir det.

1 inga observationer till dags dato visar något annat än vad jag beskrev,

om man letar svar, så är det logiskt att söka dem,

logiken säger att det finns svar på allt

2 evolutionen har helt enkelt bidragit till att människan är farligt nära självterminering,

mekanismerna för att bevara och säkerställa artens fortlevnad är satta ur spel

3 enligt evolutionsteorin har naturen själv reglerat och sorterat bort alla svaga individer med dåliga anlag, sjukdomar, avvikande beteenden etc,
men med den "moderna" människans värdegrund som är i strid med evolutionens "obehagliga" verklighet, har även detta satts ur spel

en frisk genpol är helt avgörande i den evolutionära kapplöpningen

1. Det finns ganska mycket fakta som säger att man inte bör den slutsatsen, baserat på andra arter.
Jag skrev gruppbeteende därför det blir felaktigt om man säger flockdjur det blir språkbrister.

T.ex Zebror är skitstövlar som mest bara vill befinna sig bland mängden andra zebror för att inte bli uppätna.
Det är inte samma system för andra arter, man kan se lejon och apor skiljer sig.
Sympati och empati kommer in hos gruppvarelser som använder samspel, är du med på de så långt?

Kan du se kopplingen till sympati och empati med sorg?
Annars blir det något svårt att förklara.

2. Det blir något för off-topic om jag fortsätter där.

3. Det är mer att den kapar det överflödiga .
T.ex homosexualitet har en koppling till barnlöshet rent biologiskt.

jo
du har rätt i att det blir ot,
men ämnena är trots allt ganska sammanflätade,

men om vi ska tro evolutionsteorin fullt ut, så är inte sympati och empati något annat än sofistikerade igenkänningsbeteenden med själviska motiv,

i naturen existerar eller görs inget öht som inte gagnar egot, däribland sorgearbetets alla aktiviteter, som alltså i sjäva verket har en socialt gruppstärkande funktion,

tröst och empati är bara bio-sociala handlingar som vi råkar kalla ädel osjälviskhet

frågan är varför flertalet människor grottar ner sig så spektakulärt i nära och käras dödsfall,
att somliga nästan blir handlingsförlamade vårdpaket och ibland väljer att avsluta sitt egna liv,

är det en evolutionär process, eller något som människan orsakat själv?

Det stämmer inte riktigt , då har man missat detta om heder.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Heder



Olika människor hanterar döden olika bra dessutom, sen beror på hur döden har gått till.
Evolutionsteorin kan knappast vara så bred att den blir felaktig ?

Heder handlar om arten/gruppens bästa framför individen.

det beror på vem du frågar,
det finns olika skolor, andra kallar det en yttring av socialdarwinism, som likväl har evolutionistisk/naturalistisk/deterministisk upprinnelse

Vad står du bakom?

jag försöker se utifrån, och genom allas perspektiv..