Kan tabletterna vara orsaken till mer ocd?

Nej men enligt litteratur och studier finns mest evidens bakom den behandlingen om man kan hantera biverkningarna dvs.

Biverkningarna som är på högdos är ofta värre än sjukdomen. Medicinen medför ofta en sjukdomskänsla, störning i sömnmönstret, grava plötsligt kommande trötthetsattacker, minnesproblem, försvagat arbetsminne, dimsyn, antikolinerga problem som förstoppning, svårighet att kissa, avsaknad av tårvätska och saliv, oförmåga till sexuell upphetsning, fläckig hy och mystiska utslag, svaghet (känns som att gå i lera) samt läkemedlet är helt oberäkneligt vad gäller psykiska symptom, kan utlösa aggression, självmordstankar, mordiska tankar, paranoia osv.

När man tar SSRI kan man räkna med att få kanske tre olika biverkningar (jag accepterar inte ens det men jag är väl lite speciell), medan man får räkna på kanske 10 - 15 på högdos klomipramin.

Testade denna medicin när det inte fanns tillgång till SSRI och fick alla symptom på min lista men slapp som tur var de psykiska galenskaperna. Hade tyvärr ingen framgång i att behandla tvång. Men kände en större likgiltighet inför sådana tankar eftersom det var ett heltidsarbete att funka med en kropp som gjorts så sjuk.

En del tar medicinen men främst de som på något vis tål den bättre, eller de klarar sig med en liten dos. Alla är olika i skallen, en del hjälper det på men andra inte.

Att SSRI kom ungefär när jag slutade medicinera var tur. Då fanns det chans till hjälp och fortfarande ha en kropp som funkade. Att inte hela tiden känna av biverkningar.

När klomipramin jämförs i studier med Fevarin så ser man ett större avhopp i klomipramingruppen. Effekten av båda är i stort sett identisk, dvs båda medicinerna fungerar lika bra på pappret. Men precis som inte klomipramin funkar på alla, fungerar Fevarin inte på alla. Men Fevarin fungerar bättre än alla de andra SSRI.

Utomlands fram till Columbine var Fevarin förstahandsvalet vid OCD pga den goda statistiken. Sedan gjordes medicinen ansvarig för skjutningen till den grad att man lade ner tillverkningen och den senare kom tillbaka, men då tillverkad av ett annat företag. Det är därför vi inte ser den användas så mycket i svensk vård.

Andra slaget mot medicinen var att när alla SSRI var i blåsväder pga det otroligt dåligt utförda metastudien, fick ingen SSRI kosta mer än 8 kr per tablett för att få vara med i svenska högkostnadsskyddet. Fevarin kostade mer och föll sonika ut och förskrivningen närapå försvann. Efter detta har priset gått ner men tillverkaren har inte gjort en ny ansökan att få ingå i skyddet. Ingen vill ta en medicin man måst betala själv. (Utom jag tydligen.)

Har även erhållit hjälp av några andra SSRI, men det krävdes högre doser av dem och biverkningarna blev för svåra.

Går man till USA testar man inte paroxetin mot OCD förrän andra möjligheter är uttömda. Det beror på att den har rätt låg procent att lyckas. Men de som har hjälp av den ska ju få chansen. Det är bara inte en medicin man använder som andrahandsval, snarare runt sjunde. Det beror egentligen inte på interaktioner och biverkningar, även om dessa är många, Fevarin har många interaktioner och klomipramin har flest av båda.

Jag försöker inte pusha Fevarin, men däremot måste man hitta en medicin som dels man tål och dels funkar. Och jag tror att min läkare hade rätt i ordningen man testar i. Jag fick testa i en helt annan ordning och det är synd att jag inte hade denna läkare förrän jag hade testat alla dåvarande SSRI och andra nya antidepressiva förutom den. Det var många spillda år. Fick t o m testa neuroleptika innan Fevarin.

Att paroxetin har indikation OCD i Sverige och inte i flera andra länder tror jag beror på att paroxetin inte är en ren SSRI och många gånger fungerar mot ångest då patienten kanske inte får lindring av andra SSRI. Men den ångesten den kan hjälpa mot är rädsloångest, och OCD-ångest är inte av den typen. Så jag tror man lite slarvigt trodde att hjälper den mot en typ av ångest så hjälper den mot en annan typ. Just att den kan förvärra OCD har ofta inte mycket med tvångsångest att göra, utan att medicinen gör att man blir en smula trögtänkt och på det viset fastnar man lättare i en tankeloop.

Det skulle vara intressant om TS anser att det är primärt tankarna som ökat eller ångesten. Är det ångesten kan det röra sig om insättningsångest, men eftersom problemen kan kvarstå skulle jag om det rörde mig, byta medicin innan jag blev fast på den. Eftersom som sagt paroxetin inte är en ren SSRI, har den samma utsättningsproblem efter ett par månaders bruk som Efexor, dvs abstinensen från helvetet.

Jag vill inte vilseleda någon, men om man lyssnar lite till alla och mest till sig själv kanske det blir rätt.

Fan mår inte bättre av att läsa det här.

Vad fan ska jag göra? Är lång väntetid till vpm och vill bli bättre nu, påverkar mig allldelles för mycket... pallar inte mer.

Någon som har tips vart man kan vända sig.

PS: ringde vpm idag och de ska ringa på måndag så jag får träffa en sköterska...

Psykjouren om det krisar.

Användarna neuron-drone och VillJalentine är dock helt inne på rätt spår även om dessa är lite oense om Klomipramin. Klomipramin har visat sig vara mycket effektivt mot svår OCD, visst ses ibland grövre biverkningar men kan vara värt att testa om inte högre dos SSRI fungerar. Användaren neuron-drone har delvis rätt med att beskriva biverkningarna - det kan helt klart vara en tuff medicin för många. Däremot kan den vara livsavgörande för patienter som inte får biverkningar i lika stor utsträckning. Ofta behöver man dosera upp SSRI väldigt högt för att råda bot på svårare OCD-problematik, med ökad dos på SSRI ökar även där biverkningarna. Finns ju även deep brain stimulation, DBS, som haft god framgång. Kan möjligen kännas som ett stort kliv uppåt från sedvanliga mediciner men där slipper du läkemedelsinducerade biverkningar.

Vad en sköterska på VPM ska göra vet jag inte. :')

Fokusera på att switcha till en annan SSRI, Sertralin eller Fluoxetin i hög dos kan vara intressant, även Escitalopram.

Slänger in en halvny artikel från Läkartidningen om DBS: http://www.lakartidningen.se/Klinik-...tvangssyndrom/

Cannabis med högt CBD-värde lär även kunna hjälpa, alltid något att testa innan en ger upp.

Absolut akutpsyk om det är nödvändigt.

Inte min mening att få det att låta hopplöst. Det är det absolut inte. Och det finns de som trappat ut paroxetin utan problem. Har gjort det själv. Det finns fortfarande medicin att testa och det är inte så att jag totalt sopar Anafranil av bordet heller. Dessutom som jag sa, klarar sig många på låg dos vilket faktiskt också gäller SSRI. Det finns en myt att OCD alltid måste behandlas med högdos, men man ska självklart testa lägre doser först. Eftersom vi alla reagerar olika. Dessutom borde akutpsyk kunna ge dig något lugnande rakt i handen. Så att du klarar av den närmaste tiden.

Jag vet hur djävulsk denna sjukdom är. Men ingen ska behöva gå utan hjälp. Fick själv en medicin till sist som funkade för mig. Den kapade det jobbiga till hälften och eftersom jag då inte längre satt stenfast i sjukdomen kunde jag börja jobba med den. Fick göra det på egen hand. Men har efter att medicin gjort sitt lyckats mer än halvera resterande symptom. Har levt det senaste decenniet i relativ remission, en sak man inte tror kan hända när man har det som värst. Har fortfarande symptom och är inte botad, med sjukdomen hindrar mig inte längre och jag fokuserar inte längre på den.

Hade helst när jag sökte hjälp för många år sedan fått terapi, men den var svår att få då. Vet inte hur det ser ut nu. Det fanns inte på världskartan att ta medicin för detta då, men jag var tvungen för att inte bli utkastad från psykiatrin. Fortfarande lite sur på hur det hela utspelade sig, men även när det inte blir som man vill kanske man får nya lärdomar.

Det är bra att du är på och ber om tidigare tider. Jag gjorde missen att alltid vara duktig och vänta på dem, då får de bara uppfattningen om att de kan ge en ännu färre tider och mindre hjälp, för att de tror att man klarar sig. Så ligg på så mycket du kan och tala verkligen om hur det är.

Jag tror att man inom psykiatriska vården i regel inte riktigt förstår hur kraftigt svårare OCD påverkar en människas livssituation, därtill psykiska mående. Jag skulle placera svårare tvångsmässigt beteende/störning uppe bland Schizofreni.

Intressant det du skriver. Har du någonsin varit inne på tanken att testa DBS?

Känns inte som jag behöver det. Men det är klart en intressant behandlingsmetod.

Och ja, det är en svår sjukdom som kan få en att ta drastiska beslut. Eftersom det var så lång väntetid till terapi (första gången jag sökte, då fanns beteendeterapi enbart i privat regi på några få ställen i landet, och man kunde söka bidrag till detta men man fick betala med att testa allt de ville man skulle testa först, när jag väl blev beviljad så var det dags för mig att flytta, så det var ju lite surt).

Däremot erbjöd de glatt kapsulotomi vilket jag nästan sa ja till. Så här i efterhand känns det helt jävla bisarrt att jag nära på blev "lobotomerad".

Tycker att DBS verkar vara intressant för andra dock, men vet inte vilka indikationer den metoden har i Sverige. Ofta läser man om forskning men så visar det sig att det inte går att ens få behandlingsmetoden.

Läkemedelskoncernen tjänar miljarder på sina mediciner, självklart vill de aldrig bota problem endast maskera dessa och i vissa fall så dras individen med biverkningar som kräver mer medicinering.

Din OCD hade lösts i Tyskland där CBD olja är lagligt att röka i vape, du blir inte påverkad om än mer avslappnad men dess medicinska egenskaper är fantastiska för en del människor. Tråkigt att du ska råka på i intoleranta Sverige.

Vet inte om du vänder dig till TS bara eller "alla" som tar medicin mot OCD. Man kan ju vapea CBD-olja i Sverige trots att det inte är lagligt. Det lär inte vara något hårt straff om man åker dit.

Jag tror att terapi kan fixa det för ganska många också, men många behöver lite avtrubbning särskilt i början av terapin, för att våga. En del säger att då tar inte terapin lika mycket, men det gör den visst. Sedan brukar man bli modigare under att terapin pågår, då kan man skippa det lugnande.

Det man behöver är en terapeut som inte kör KT som i Sverige har maskerats under namnet KBT. Man behöver äkta KBT eller enbart BT. BT verkar vara den behandligsmetod som funkar bäst för just dessa problem. Det innebär att terapeuten känner till allt om hur OCD funkar. Så man kan känna sig trygg där. Alltså bäst att gå till en som har det som specialitet, inte en som gör lite ditt och datt.

Man börjar med kartläggning av problem. Sedan bestämmer man sig i vilken ordning man ska ta problemen. En del terapeuter menar att man ska hoppa in mitt i smeten och det kan hjälpa vissa, medan vissa menar att man börjar med de tvång som skapar minst ångest. Det ska vara en träningsordning man själv känner sig trygg med.

Efter det så ska terapipassen gå ut på att man rör sig i normala miljöer, sådana som man har problem med. Terapeuten ska som del av kartläggningen se dig utföra ritualer för att få verkligt grepp om situationen. Kan kännas pinsamt men pinsamheten brukar överskuggas av ens tvångsångest. Sedan väljer man en situation där man inte får "ordna upp det" och få lindring av ångesten genom att utföra en ritual.

Terapeuten ska uppmuntra och säga att man är duktig och klarar det, vara ett stöd. Det terapeuten inte får göra är att ge försäkran. T ex om du tränar på att lämna hemmet utan att känna på dörren tio gånger, så om du låser och ni går iväg och du frågar terapeuten om du verkligen låste så får han bara säga att det får jag inte svara på.

Terapeuten ska vara lugn, positiv och väldigt tålmodig.

Sedan får man hemläxor.

Efter ett tag när terapeuten är stolt över dina framsteg kommer du själv att vilja gå framåt och bryta fler tvång.

Anledningen att det är svårt att köra terapi på sig själv är att det gör rätt ont i själen. Terapeuten är där för att veta hur det ska gå till och maximera framgången. Samt att vara medmänniska, en positiv uppmuntrare. Det enda de får försäkra om är att det går att bli bättre.

Kör man egenterapi så måste man börja med de allra minsta tvången. De som ligger på gränsen till det acceptabla för ens sinne. Det går väldigt långsamt att jobba så, men det är absolut bättre än att inte göra någonting.

De tvång jag fortfarande har, där tänker jag till, finns det möjlighet att jag står ut så måste jag bryta tvånget. Gör jag inte det, så tillåter jag mig ritualen, men de är bara tillåtna på de allra mest svåra tvången. De mindre tvången motarbetas. Eftersom medicinen inte tar bort allt. Så egentligen kör jag självterapi varje dag, bara att jag inte tänker så mycket på det.

Sedan får man bortse från råd från den vanliga vården som kanske inte hjälper för att de inte fattar hur OCD funkar. Jag hade bland mina symptom svårt att välja på saker som såg likadana ut. Tänk dig att man har massa gräddpaket som står i affären. Och hjärnan bestämmer sig för att inte välja undermedvetet, för det är så vi funkar. Det vi gör är alltid ett val, bara att vi kan vara omedvetna om det.

Försökte förklara det för en samtalskontakt jag hade dåförtiden. Hon sa "Vad händer om du bara tar ett gräddpaket?" Hon hade inte fattat att problemet är att det finns inget som heter "bara ta", när ens undermedvetna vägrar att välja. Då måste man välja på medveten nivå. En del skapar regler om att du måste alltid ta gräddpaketet mest till vänster. Med sådana regler sitter man snart i ett nät, där alla regler ska följas och det går självklart inte, och tillvaron blir enormt komplex.

Jag hade både regler för vissa saker och saker som inte skapats regler för. Så om jag då stod där och försökte medvetet välja gräddpaket så inser jag att medvetandet är inte riktigt gjort för detta. Då blir man istället handlingsförlamad. Att bara ta ett är att kräva det omöjliga. Samtalskontakten fattade inte att hon när hon plockar på sig grädden gör ett val, hon tror att hon tar ett slumpmässigt paket. I själva verket gör hennes undermedvetna jobbet. Ofta handlar det om vilket som är närmast helt enkelt eller vilket som inte står så tätt att det blir knöligt att få ut det. Det finns ingen slump i det hela.

Även efter att ha förklarat, så tyckte hon att jag bara skulle ta ett paket och se vad som hände. Då måste man förstå att ett sådant råd är totalt värdelöst.

I en terapisituation så testar man olika knep för att välja och sedan får man inte byta. T ex blunda, eller gå efter något annat som bestämmer, t ex ta den som är närmast, och sedan variera metoder hela tiden. Efter ett tag har man förvirrat och överbelastat hjärnan till den punkt att den puttar ner valet till det undermedvetna där det ska vara. Och att man inte får byta hjälper också, eftersom man först kommer känna tvångsångest, men när man märker att "det är lugnt" så försvinner ångesten mer och mer.

OCD är en sjukdom som faktiskt ofta svarar på rätt sorts terapi. Jag tycker personligen att vården ska satsa på dem, ta hänsyn till vilken diagnos man försöker bota och om just den diagnosen svarar bra på terapi. Svarar den dåligt på terapi så borde vården lära sig det. Behandla olika diagnoser olika. Vår vård är fantastiskt dålig på det. Det utesluter inte medicin för ett tillstånd där terapi hjälper, för ibland är man för fast i sin sjukdom för att man ska orka terapin. Man måste ha individanpassning med.

Skulle jag ta bort min medicin skulle jag bli sämre i min OCD, men samtidigt har jag under medicineringen lärt mig hantera saker och den kunskapen tror jag iallafall till viss del skulle stanna kvar. Däremot är jag rätt övertygad om att hela depressionen skulle komma tillbaka om jag slutade. Men jag är ändå nöjd att vara hyfsat fungerande i dessa avseenden, även om medicin behövs. Fantastiskt bättre än att lida varje dag.

Sedan har min hjärna andra struligheter den bråkar med. Så det är inte som att jag blev helt mentalt frisk för att mina värsta diagnoser mildrades avsevärt. Ibland kan hjärnan inte orka ha vissa symptom, så när man tagit bort de värsta sjukdomarna orkar andra mentala problem ploppa upp. Jag var helt oförberedd. Men det händer naturligtvis inte alla. Jag var strulig från dag ett så det hjälper nog lite. Men trots det är det klart en bättre känsla att slippa de tyngre diagnoserna.

CBD olja i Sverige är legalt att vapea.

Har det alltid varit lagligt? Isåfall har jag nog bott i en annan värld ett tag. Men jo, kollade och det är som du säger inte olagligt.

Klomipramin har mycket mer biverkningar än SSRI/"SNRI" ja, men det är också ett mycket mer potent antidepressivt och anti-ångest och många gånger anti-tvångssyndrom preparat än SSRI. För en del är det verkligen ett livsräddande preparat. Mer biverkningar hänger också ganska mycket ihop med mer verkan. Många läkare och psykiatriker är inte medvetna om att antikolinerga mekanismer ofta verkar antidepressivt hos många, det handlar alltså inte alls bara om att antikolinerg = enbart biverkningar utan någon annan potentiellt positiv verkan på psyket. Finns studier där enbart skopolamin verkade kraftigt antidepressivt pga dess antikolinerga verkan hos en märkbart stor del svårt deprimerade personer. Men ja Klompramin är knappast ett preparat man vill ta såvida man inte är riktigt svårt sjuk i t ex depression och/eller tvångssyndrom och de andra preparaten inte har tillräckligt med verkan såklart.

Klomipramin har också en del potens för att antagonisera dopamin-receptoterna utöver att den redan är en extremt potent SRI och NRI(som metabolit) så den ger garanterat mycket problem med kuken och förmodligen mycket mer så än vad SSRI gör(även om den t ex har en del 5HT2C receptor antagonism.) Men bortsett från biverkningarna så är det en mer effektiv medicin. Man får som vanligt alltid väga för- vs nackdelarna med verkan vs biverkan.