Citat:
Ursprungligen postat av
skogshuggar3n
Vet inte men Milankovic-cykler som medför små förändringar i solinstrålningen brukar kopplas till periodiciteten mellan istider och interglacialer. Tillsammans med förändringar i växthuseffekten.
Vissa tror att minskad växtlighet sen leder till kargare mark och sandstormar som sveper över isarna och sedermera minskar albedot (reflektionen).
Krympande istäcken bidrar till större absorption av solljus, och till högre utstrålning vid tropopausen. Uppfattningen numera är nog att effekten av minskat albedo ökar svarkroppstemperaturen så att utstrålningen vid tropopausen ökar något netto trots att tillkommande växthusgaser reducerar utstrålningen genom att absorbera värmestrålning. Därmed blir effekten från minskar albedo större än effekten av tillkommande växthusgaser. Det är växthusgaserna som sen balanserar energiflödet.
Växthusgaserna balanserar inte energiflödet(vid toppen av atmosfären) . Vid energi/strålningsbalans är det som gäller absorberad effekt = emitterad/utgående effekt. Som du skriver leder ett minskat albedo till att klimatsystemet absorberar större effekt, vilket kommer att leda till högre temperatur då utgående strålning ökar för att nå (en ny) energibalans. Och sättet detta sker på är genom ökad temperatur eftersom effekten är proportionell mot temperaturen upphöjt till 4(en förenkling i detta fall, men visar på principen temperatur ökar - > effekt ökar ) . Utgående strålning ökar eftersom absorberad strålning ökar.
Om växthuseffekten ökar kommer klimatsystemet att få "svårare" att göra sig av med energi. En energiobalans tillträder (har observerats iom den antropogena klimatförändringen). För att energibalans åter ska uppnås ökar temperaturen. Vilken effekt som blir störst beror på hur pass förstärkt växthuseffekten blir och hur pass albedot minskar. Utgående effekt, från toppen av atmosfären ökar inte. Temperaturen ökar för att uppnå samma utgående effekt, som absorberad effekt, som är oförändrad, förutsatt att albedot inte ändras och att solens output är konstant.
Det kan också tänkas att havens temperaturberoende förmåga att avge koldioxid är "inverst" proportionellt mot koldioxidens partialtryck i den omgivande atmosfären. Vilket innebär att de hade lättare att avge koldioxid vid en temperaturökning efter istiden än de har idag, eftersom koldioxidkoncentrationen i atmosfären är högre idag.